Hur mycket ordförråd behövs för att använda engelska?

Hur många ord behöver man för att kunna engelska?

Det är natt nu. Taklampan ger ett kallt sken. Hur många ord egentligen? Det känns som ett omöjligt hav.

3000 ord, sa dom. Räcker det verkligen?

• Vardagssamtal, ja kanske.

• Men mina tankar?

Behöver fler ord för att beskriva hur solen känns mot huden en sommardag. Eller den där gnagande oron i bröstet. Finns de ens på engelska?

Det är som att försöka fånga månen i en hink.

Ibland hittar jag nya ord, men de känns tomma. Som kulor. Inte som de varma stenarna jag plockade med pappa vid havet. Varje sten en historia. Varje ord borde vara det.

Listor alltså. Logiskt. Kallt.

Börja med de vanligaste orden. Klart. Men vad betyder "vanligast"? Vanligast för vem?

Min mormor brukade säga "Man lär sig genom att leva." Det är nog det som är meningen. Inte bara listor.

Förra sommaren i Cornwall. Jag minns smaken av saltvatten, och känslan när Liam tog min hand. Behövde inga ord då. Kanske det räcker ändå?

• Känns fel.
• Behöver mer än bara ord, behöver känslor.
• Måste vara mer.

Hur stort ordförråd behöver man?

Dimman ligger tung över sjön, en novemberkväll. Kalla vindar viskar genom pilträden, precis som orden viskar genom minnet. Ordförråd... ett hav av betydelser, djupt och outgrundligt. Tänk dig det, femtio tusen ord. Femtio tusen... lika många som stjärnor på himlen en klar natt? Nej, det är mer än så.

Det är som att bygga en katedral av språk, sten för sten, ord för ord. En sjuttonåring, en ung själ som suger åt sig kunskap som en svamp. 70 000 ord, en otrolig rikedom, en skattkista fylld med nyanser och betydelser. Men tänk om...

En annan sjuttonåring, utan böckernas magi, utan berättelsernas susande flod. Bara 17 000 ord. En liten ö i ett oceaniskt språk. En ensam strand vid ett tyst hav.

50 000 ord för att leva ett vuxet liv. Känns så lite, så magert. Som att bara ha en blyertspenna, när man behöver en hel målarlåda för att förmedla känslor. Att beskriva den här dimman, den svala kvällsluften, den gnagande ensamheten...

• 70 000 ord: En sjuttonåring som läser mycket.
• 17 000 ord: En sjuttonåring som läser lite.
• 50 000 ord: Minimum för en vuxen.

Jag minns min egen frustration när jag fastnade på ett ord, en mening. Som att simma mot strömmen, utan rätt ord för att ta mig till stranden. Att förklara det här, min egen känsla... det krävs ord, fler ord, ett oändligt hav av dem.

Den här dimman... den liknar ett ord som jag inte kan sätta ord på. En känsla av... saknad? Nej. Längtan? Kanske. Efter vad? Efter fler ord. Efter att kunna förklara allt. Att bygga min egen katedral av ord.

Hur stort är det engelska ordförrådet?

250 000 ord… hallå?! Är det ens sant? Känns som en miljon. Eller mer. Jag menar, hur många använder man ens på riktigt? Tänk om jag bara kunde lära mig 1000 nya ord om dagen. Då vore det ju… oj, vad blev det nu igen? Åh ja, engelska ord.

Det där med definitioner… vad är ens ett ord? Är "selfie" ett ord? Det känns nytt i alla fall. Förut fanns det väl inte. Eller? Kanske det finns en lista någonstans. Google det sen.

Vad ska jag äta ikväll? Pizza? Nej, mamma hatar pizza. Hon tycker att jag blir så fet av det. Hon sa att jag behövde gå ner 5 kg senast på måndag. Jävla press.

250 000… det är ju sjukt många! Tänk alla böcker man skulle kunna skriva. Eller läsa. Eller aldrig läsa. Jag läser mest bara twitters.

Vad var frågan? Åh ja, engelska ord. 250 000. Men hur många använder man i praktiken? 10 000? 1000? 500? Jag vet inte. Måste kolla upp det här med definitionerna.

• Huvudpunkt: Cirka 250 000 ord i det engelska språket.
• Varierande siffror beroende på inkluderande/exkluderande av föråldrade/sällsynta ord.
• Min personliga användning? Mycket mindre än 250 000.
• Behöver googla definitioner av "ord".
• Måste gå ner 5 kg. Stress.

Vad är det genomsnittliga ordförrådet?

Femtiotusen ord… Det känns som en oändlighet. Som stjärnorna, oåtkomliga. Jag minns när jag var liten, ord var leksaker. Nu känns de som tunga stenar, som jag släpar på.

Jag kämpar. Det är jobbigt. Att nå ens tiotusen känns långt borta. Kanske tusen. Kanske fem tusen? Jag vet inte. Jag tappar räkningen.

En treåring har tusen. Tusen ord. Jag är inte tre år. Men ibland… känner jag mig så liten. Så hjälplös.

Det genomsnittliga ordförrådet är svårt att exakt definiera. Det varierar så mycket. Men siffrorna… de skrämmer mig.

• Förskolebarn: 1000-3000 ord
• Skolstart: 7000 ord
• Vuxen: cirka 50 000 ord (men det är ju bara ett medeltal!)

Det är så många ord. Så många ord jag inte känner till.

Jag borde läsa mer. Men orden… de flyter bort. Som sand mellan fingrarna. Jag fastnar på en mening. En enda mening. Som ett gammalt fotografi. Och plötsligt… är jag tillbaka. I den där klassrummet. Fem år gammal. Olycklig. Ord som inte får plats.

Jag önskar att jag kunde lära mig fler ord. Att jag kunde uttrycka det som bubblar inuti. Alla dessa känslor. All denna smärta. All denna… ensamhet.

Min egen ordförråd är säkert betydligt mindre än genomsnittet. Jag vet inte. Jag vågar inte ens gissa.

Jag läste en artikel för ett tag sedan; 2023 års siffror på svenska språket, men jag glömde bort dem. Jag borde spara mina anteckningar bättre.