Hur lär man sig ett nytt språk som vuxen?

Är det för sent att lära sig ett språk vid 30?

Nej, aldrig för sent, aldrig. Trettio år. En ljummen sommarkväll, vinden viskar genom björkarna vid Mälaren. Inte för sent. Min farmors trädgård, doften av kaprifol. Kan man verkligen någonsin sluta lära sig?

Språket flödar, rinner, formar sig. Som floden som gräver sin egen fåra. Minns min första kärlek, orden snubblade, hjärtat bultade. Språket lever.

Studier visar, 30 år tar det att bemästra ett språk. Trettio år. En livstid ju, eller bara början? Samma ålder som min systerdotter är nu. Ska hon hinna lära sig finska innan dess? Våra modersmål, de växer med oss. Som ringarna i ett träd. Drivet ökar!

• Ingen åldersgräns: Inlärningen pågår kontinuerligt.
• 30 år: Det tar att bemästra språk helt.
• Modersmål utvecklas: Livslång process.

Tänk alla de orden jag glömt. Alla de känslor jag inte kan uttrycka. Ord som stenar i fickan, tunga, men värdefulla. Ett språk är ju också en plats. En resa. Ett hem.

Hur många språk kan jag lära mig samtidigt?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna i mitt huvud. Långsamt, som en seglande båt på stilla vatten, flyter frågan fram: Hur många språk kan man lära sig samtidigt?

Ett språk i taget, det är vad de säger. Kanske, precis som den enstaka stjärnan som kämpar sig fram genom molnen, en ensam språklig resa. Men drömmen om flera, som en flock fåglar som flyger i formation, lockar. Spanska, danska, franska - tre språk som dansar i skymningen, nära varandra, som kusiner i ett varmt, spanskt hus.

Jag ser mig själv sitta vid mitt skrivbord, omgiven av böcker, orden vibrerar som fjärilsvingar, en språklig symfoni av olika alfabet, men ack, det är tungt, som en vinterrock på en varm sommardag.

Max två, tre, det känns realistiskt. Som att bygga ett hus, tegelsten för tegelsten, ord för ord. Först en solid grund i ett språk, sen nästa, som att väva en tapet av ord. Men den tanken, den lockar!

• Spanska: Solens varma andetag i varje ord.
• Franska: Elegansen av ett flytande samtal.
• Danska: Havets djupa toner, mystiska och lockande.

Det är en balansgång, mellan ambition och realism. Som att försöka fånga månskenet i en flaska, det är vackert men svårt. Att sträva mot många, men landa säkert i ett par, så att varje ord blir en vacker sten i min språkliga mosaik. Det är ju så man bygger sin personliga språkliga palats, med tegelstenar i form av ord, ett ord i taget. Minnena av varje språkkurs i Uppsala sitter kvar.

Hur många språk kan man lära sig som vuxen?

Dagbok, typ...

• Språk, alltså, hur många? Ingen jävla aning, egentligen. Beror ju på.
• Jag menar, jag försöker med spanska nu, det går ju sådär.
• Mamma sa alltid att jag hade talang för språk. Bullshit.
• Eller? Kanske lite. Men motivationen!
• Fan, har glömt köpa mjölk igen.
• Spanska... kanske två språk till? Max. Orkar inte mer.
• Vissa lär sig ju 10 stycken! Hur gör de?
• Måste verkligen komma ihåg mjölken. Och katternas mat.
• Engagemang, det är nyckelordet. Men vad engagerar mig?
• Inte spanska just nu, uppenbarligen.
• Kanske japanska? Nej, alldeles för svårt.
• Tid, det är ju det som saknas. Eller ork?
• Fan, glömde bort att betala räkningen.
• Flera språk, ja. Men realistiskt? Kanske tre, fyra? Om jag verkligen anstränger mig.
• Måste sluta prokrastinera.
• Mamma hade rätt.

Info: Räkningen var för mobilabonnemanget. Katterna heter Findus och Nilla. Jag bor i Malmö. Mamma bor i Umeå.