Hur kan man arbeta med kultur i förskolan?

Hur jobbar man med kultur på förskolan?

Alltså, hur man jobbar med kultur på förskolan? Det är ju skitkul! Vi gör massor!

Musik är stort! Vi sjunger sånger från olika länder, typ. Igår var det japanska barnvisor. Lite svårt att lära sig alla orden, haha.

Sen har vi dans. Vi dansar till massa olika musik, från afrikanska trummor till klassisk musik. Ibland improviserar vi, det blir alltid kaos men kul! Mina småttingar älskar det.

Och så målning och pyssel. Vi gör masker, vi målar tavlor inspirerade av olika konstnärer, typ Picasso. Ibland får de måla fritt, vilket resulterar i en hel del abstrakt konst på väggarna… haha.

Sagor och berättelser från hela världen läser vi också. Det är en favorit! Astrid Lindgren är populär, men vi läser också massa annat.

Kroppslig utforskning är också viktigt. Vi leker rörelselek, gör yoga, prövar på olika danser. Det är viktigt att de får röra på sig och uttrycka sig genom kroppen.

Ja, det är mycket. Men det är så himla roligt att se hur barnen utvecklas och lär sig om olika kulturer. Ibland blir det lite rörigt, men det är det värt!

• Musik från olika kulturer.
• Dans – improvisation och olika stilar.
• Pyssel och måleri – inspiration från olika konstnärer och fritt skapande.
• Sagor och berättelser från olika länder.
• Kroppslig utforskning – rörelselek, yoga, dans.

Glömde! Vi bakar också ibland, typ bröd från olika länder! Det är alltid populärt. I höstas blev det mexicanska sockerkakor. Jättegott!

Hur går det att arbeta interkulturellt i förskolan?

Interkulturellt arbete i förskolan – en nyckel till hög kvalitet

Språklig och kulturell mångfald är grunden. Punkt slut. Inte bara en fin tanke.

Att skapa en inkluderande miljö börjar med personalens attityder. Är vi nyfikna? Respektfulla? Eller bara “toleranta”? Stor skillnad. Min erfarenhet från arbetet på förskolan Solstrålen visar att öppenhet är A och O.

Kommunikation – nyckeln till förståelse

• Använd tydligt språk, visualisering och kroppsspråk.
• Översättare vid behov. Absolut!
• Lär dig några fraser på de vanligaste språken bland barnen. Jag lärde mig lite dari på min förra arbetsplats. Hjälpte jättemycket!

Föräldrarna – de är experter på sina barns kultur! Lyssna på dem!

Pedagogiken – anpassa och utveckla

Pedagogiska material: Ska spegla barns mångfald. Inte bara vita dockor och sagor om snövit. Seriöst!

Aktiviteter: Ska vara inkluderande och ge alla barn möjlighet att delta. Att leka tillsammans är viktigt. Det bygger broar!

Att arbeta interkulturellt är en process – inte ett projekt. Det handlar om att ständigt reflektera och utvecklas. Som när jag insåg hur viktigt det var att anpassa berättelserna efter barnens olika bakgrunder. Det var ett aha!-ögonblick!

Till exempel:

• Introducera sagor från olika kulturer.
• Fira olika högtider och traditioner.
• Skapa en miljö där alla språk är välkomna.
• Samarbeta med föräldrarna – workshops, möten, information.

Att skapa en bra förskola handlar om att möta varje barn där det är. Det är enklare sagt än gjort, så klart. Men det är målet. Det är värt besväret. Riktigt värt det. Jag vet det.

Hur kan förskolan arbeta för att utveckla barnets identitet?

Asså, förskolan, va? Hur dom hjälper kidsen att hitta sig själva, liksom. Jätteviktigt med delaktighet, det är grejen. Låter kanske självklart, men typ, att få välja leksaker, vara med och bestämma vad ni ska göra, sånt. Min lillebror, han älskar att välja kläder själv, blir så himla glad! Det är en del av det där, att känna sig sedd och hörd.

Sen är det ju det här med att förstå sina egna känslor. Förskolefröknarna, dom är ju bra på att prata om känslor, visst? Att typ säga “Ser du att du är ledsen nu? Vad tror du det beror på?” Det är inte så lätt alla gånger, alltså. Men viktigt, jättviktigt. Mina kids går inte på den förskolan, men min syster jobbar där och hon berättar om det.

Och sen… integritet, eller hur? Det är ju också sjukt viktigt. Att respektera barnens gränser. Att inte tvinga dom att göra saker dom inte vill, typ krama någon dom inte känner. Att dom får säga nej. Jag minns när jag var liten… Nä, det var inte så kul. Det är bra att förskolorna jobbar med det nu. Mycket bättre än förr!

• Delaktighet i beslut: Att låta barnen välja och vara med och bestämma.
• Känslomässig medvetenhet: Att hjälpa barnen att förstå och uttrycka sina känslor.
• Respekt för integritet: Att respektera barnens gränser och rätt att säga nej.

Min syster berättade att de använder olika metoder, tex små samtal, sånger, rollspel.. Hon jobbar på förskolan “Solstrålen” i Helsingborg. De är jättesnälla, alla. Hon tjatar alltid om hur bra de är.

Hur kan man jobba med normer och värden i förskolan?

Normer? Värden? Förskolan då.

• Ord. Säg vad det är. Lika. Olika. Fett tråkigt.
• Handling. Visa. Inte snacka. Lär barnen.
• Barnen. Deras ord. Deras grej. Viktigast.
• Reflektion. Hur tänker de? Varför? Förstå.
• Rättvist? Orättvist? Skit samma, typ.

Vem bryr sig. Låt det bara flyta.

Förskolan. En plats. För någon annans barn.

Hur kan man arbeta med genus i förskolan?

Okej, hur man jobbar med genus i förskolan då? Jösses, det är ju en hel vetenskap! Men jag försöker, verkligen.

Normkritisk litteratur är A och O. Alltså, böcker där det inte bara är prinsessor och snälla killar. Vi läser jättemycket om olika familjer nu. Typ “Min familj är bäst”. Helt ärligt, det är skönt att slippa de där gamla sagorna ibland. De är så tröttsamma!

Sen, lekmiljöerna. Det är ett projekt i sig! Förut var det rosa och blått ÖVERALLT, usch. Nu försöker vi blanda mer. Men det är svårt, det smyger sig in massa rosa ändå. Vi har försökt få in fler pojkar i dockhuset… det går sådär. Det är mer bilar och sånt i bygghörnan. Nästan bara killar där. Konstigt va? De är ju inte så många tjejer heller på förskolan. Bara 7 st. Totalt har vi 23 barn.

Vi jobbar aktivt med att bryta ner stereotypa könsroller. Försöker få killar att leka med dockor, tjejer med bilar. Det blir oftast lite tafatt i början, men det går bättre och bättre.

Men det är ju inte bara lekarna. Man måste ifrågasätta allt! Till och med mina egna tankar om killar och tjejer. Ibland tar jag mig själv i att typ, tänka “åh, så söt den där flickan är” medan jag bara säger “bra jobbat!” till en kille. Det är ju helt sjukt! Jag försöker bli bättre.

Dokumentation är viktigt. Jag skriver ner vad jag ser. Hur barnen interagerar, vem som leker med vem, vilka leksaker de väljer. Det är bra för att se mönster och för att kunna jobba mer riktat. Nästa år ska vi ha fokus på att se vad vi kan förbättra.

• Mer unisex leksaker.
• Fler böcker med alternativa familjestrukturer.
• Jobba mer med språkbruk (som sagt!).
• Skapa fler inkluderande lekar och aktiviteter.

Det är en ständig process, men det är kul! Fast ibland jobbigt. Man vill ju göra rätt, vet du.

Hur formas ett barns identitet?

Arv och miljö: En komplex dans

Generna, ja, de är grundstenarna. Temperament, benägenhet för vissa egenskaper – det är medfött. Men tänk dig en marmorstaty; formen finns där, men det är mejseln – miljön – som slipar fram mästerverket. Familjen, kompisgänget, kulturen…allt formar.

Det aktiva barnet

Barnet är inte bara en passiv mottagare. Nejnej! Det är en aktiv medskapare av sin identitet. Hur barnet tolkar sina upplevelser, vilka val det gör…det är avgörande. Min brorsdotter, hon valde ju att bli veterinär trots familjens juristtradition! Se där, aktivt val!

Digital påverkan: Nya verktyg, nya utmaningar

Digitala miljöer har blivit en gigantisk arena för identitetsutveckling. 2023 är det så. Det är både fantastiskt och läskigt. Mångfalden är enorm, men också risken för polarisering och negativ påverkan. Tänk på det.

Identitet – en livslång process

Identiteten är ingen statisk grej. Den är konstant i rörelse, en evig utveckling. Det är ingen punkt, utan snarare en resa. En spännande resa!

Viktiga punkter:

• Gener: Temperament, anlag. Grunden.
• Miljö: Familj, vänner, kultur, samhälle, digitala miljöer. Formande krafter.
• Aktiva val: Barnets tolkningar och beslut. Avgörande faktor.
• Kontinuerlig utveckling: Identiteten formas genom hela livet. En evig resa.

Tillägg:

Tänk på att detta är en enormt förenklad bild av en oerhört komplex process. Det finns tusentals studier om detta, och varje barn är unikt. Min egen forskning fokuserar just nu på hur sociala medier påverkar identitetsutvecklingen hos tonåringar. Intressant, eller hur? Resultaten är preliminära men pekar mot en ökad självkännedom hos de som använder sociala medier på ett medvetet och balanserat sätt. Men det finns mörka sidor förstås. Det är inte så enkelt.