Hur hjälper man barn med låg självkänsla?

32 visningar
Hjälp barn med låg självkänsla genom att: Ge positiv uppmärksamhet och uppmuntran. Beröm barnet för ansträngning och framsteg. Bekräfta deras värde och att de är accepterade. Stöd barnets glädje över sina framgångar.
Feedback 0 gillningar

Okej, här är ett försök att ge artikeln en mer personlig och "mänsklig" touch:

Hur hjälper man barn med dålig självkänsla? Mina egna knep och funderingar...

Alltså, självkänsla. Det är ju liksom hela grunden, eller hur? Som ett starkt träd som klarar stormarna. Men vad gör man när det där lilla trädet ser ut att vaja lite väl mycket i vinden? Jo, man stöttar!

Jag har ju sett det här själv, både med mina egna barn och med barn i min omgivning. Den där osäkerheten som kan gnaga, den där känslan av att "jag duger inte". Det gör ont i mammahjärtat, kan jag säga. Så, vad kan man göra?

Här är några saker jag tänker på, och som faktiskt brukar funka:

  • Positiv uppmärksamhet och uppmuntran: Det låter ju självklart, men hur ofta ser vi verkligen barnet och lyssnar på riktigt? Inte bara när de gör något fel. Kom ihåg att ge uppmärksamhet när de bara är, när de leker, när de tänker högt. "Vad fint du målar!" är bra, men "Berätta mer om vad du målar!" är ännu bättre, eller hur?

  • Beröm ansträngning och framsteg: Okej, det här är viktigt! Inte bara beröm för att de vann matchen, utan för att de kämpade, för att de övade, för att de försökte igen även när det var svårt. Min dotter, hon gav upp jättelätt när hon skulle lära sig cykla. Men när hon till slut tog sig runt kvarteret? Jag var så stolt! Och jag sa det till henne. Inte bara "vad duktig du är" utan "Jag såg hur mycket du kämpade, och det är fantastiskt!" Det gör skillnad, tro mig.

  • Bekräfta deras värde och att de är accepterade: Det här handlar om att få dem att känna sig älskade och omtyckta precis som de är. Inte för vad de gör, inte för hur de ser ut, utan för att de är de. Det kan vara så enkelt som en kram, ett "Jag älskar dig, precis som du är", eller bara att lyssna utan att döma när de pratar om något som är jobbigt. Jag minns när min son var jätteledsen för att han inte var lika bra på fotboll som sina kompisar. Jag sa inte "Jaja, det är inte så viktigt". Jag sa "Jag förstår att du är besviken. Men du är bra på så mycket annat, och framför allt älskar jag dig precis som du är." Han blev faktiskt lite lugnare av det.

  • Stöd glädjen över framgångarna: Och det här... det är ju självklart, men så lätt att glömma mitt i vardagens stress! Fira de små segrarna! När de klarar den där svåra läxan, när de hjälper en kompis, när de vågar prata inför klassen. Låt dem verkligen njuta av känslan av att ha lyckats. Häng upp teckningen på kylskåpet, gå ut och ät en glass för att fira, bara visa att du är stolt och att du ser hur mycket det betyder för dem.

Det är inte alltid lätt, och det går inte alltid att fixa allt. Men små steg, lite kärlek, och massor av tålamod kan göra underverk. Och kom ihåg, det är okej att inte vara perfekt! Både för dig och för barnen. För det är väl det som är livet, eller hur? Att våga vara människa, med alla fel och brister.