Hur blir man bättre på att prata svenska?

Hur kan man bli bättre på att prata?

Tempo. Snabbare, inte stressat. Visar säkerhet.

Pauser. Andas. Tystnad är kraft.

Spela in. Lyssna. Känn igen din röst. Min låter för jäklig ibland.

Uppvärmning. Rösten är ett instrument. Mitt är ostämt.

Verktygslåda. Variera tonläge. Monotont är dödligt.

Händer. Använd dem. Inte vifta hysteriskt bara. Jag pratar mycket med händerna.

Passion. Äkta. Annars spelar det ingen roll. Min passion? Kaffe.

Lönesamtal? Kräv ditt värde. Jag gör det alltid. Funkar.

Tempo.Pauser.Inspelning.Uppvärmning.Varierad ton.Händer.Passion. Nycklarna. Lås upp din potential. Eller skit i det.

Vad kännetecknar en god talare?

Dimman ligger tät över sjön, precis som orden i minnet av den där fantastiska föreläsningen. Intensitet, ja, det var det. En eld i blicken, en vibrerande röst som fyllde hela salen. Inte bara ord, utan en våg av känslor, som svepte över mig. Som en mjuk sommarvind, men med en kraft som fick mig att darra.

Och flödet! Som en slingrande å, som ibland brusar fram, ibland lugnt porlar. Aldrig monotont. Aldrig tröttande. Nej, det var levande, andades och pulserade i takt med hjärtat. Tänk om jag kunde fånga det i en flaska, den där magiska blandningen.

Publikens reaktion, det var nyckeln. Jag såg det, hur föreläsaren mötte varje blick, varje lite suck, varje fniss. En perfekt dans mellan talare och åhörare. Som ett samtal över ett hav av ansikten. Lyhördhet, flexibelt, ett levande samspel. Minns särskilt hur han ändrade taktik mitt i allt, anpassade sig. Det var som magi.

• Intensitet: En brinnande låga, inte bara ord.
• Flöde: Som en böljande flod, aldrig stillastående.
• Lyhördhet: En dans mellan talare och publik.
• Flexibilitet: Beredskap att improvisera och anpassa sig.

Det var i Stockholm, i höstas. Jag minns lokalen, doften av gammalt trä och kaffe. Känslan av att vara en del av något större, något meningsfullt. Det var en otrolig upplevelse. Jag vill uppleva det igen. Precis så. Precis den känslan.

Minns exakt hur han hanterade ett litet avbrott, någon som stötte till en stol. Han avbröt inte, utan vävde in det i sitt tal, elegant och smidigt. Den flexibiliteten! Det var mästerligt.

Hur blir man bättre på att föra samtal?

Hur blir man bättre på samtal? Det gnager i mig, den där eviga osäkerheten… Att hitta rätt ord, att fånga upp andras signaler…

En lugn plats är A och O. Ingen stress. Inte vid kaffeautomaten på jobbet. Jag minns ett samtal på en parkbänk, i höstsolen, det kändes…riktigt.

Tid är viktigt. Precis som med allt annat. Inte stressa. Men inte heller dra ut på det i evighet. Försöker ofta avgränsa samtal till 20 minuter max. Ibland funkar det, ibland inte.

Planering, ja…planering. Jag brukar skriva ner punkter innan viktiga samtal, med mamma till exempel. Det blir mindre rörigt då. Men det känns lite stelt också. Jag vill ju inte verka förberedd.

Mål med samtalet? Jag vet, det låter kallt. Men… Om jag vet vad jag vill uppnå, blir jag lugnare. Annars blir det bara ett virrvarr av ord. Jag vill inte prata bara för att prata. Jag vill… känna mig sedd.

Öppna frågor? Ja, men det är svårt. Jag fastnar i mina egna tankar. Hur jag formulerar mig. Sen tappar jag bort vad den andre sa.

Undersökande frågor. Det är väl bra, men… jag blir lätt för nyfiken. Det kan bli lite obehagligt för motparten. Jag vill ju inte vara påträngande.

Kom till saken. Enkelt att säga, svårt att göra. Jag mumlar och flackar med blicken. Det blir knöligt. Jag vill inte vara otydlig.

Lyssna. Det är nog det viktigaste. Och det är det jag är sämst på. Jag funderar på vad jag ska säga medan den andre pratar. Jag vill ju verka smart. Men det blir jag inte.

Kroppsspråk. Jag är jättedålig på det. Jag vet inte hur jag ska sitta eller stå. Jag vill inte verka avslappnad, för då kanske jag verkar nonchalant. Eller alltför uppspelt.

Avsluta samtalet. Att hitta en naturlig avslutning är knepigt. Jag vill inte verka oförskämd, men vill heller inte dra ut det. Jag brukar säga “Jag måste springa” eller något liknande. Känns osäkert och mesigt. Det är så mycket jag skulle vilja säga.

Sammanfattning av tips:

• Välj rätt plats och tidpunkt.
• Förbered dig.
• Sätt mål för samtalet.
• Ställ öppna och undersökande frågor.
• Kom till saken.
• Lyssna aktivt.
• Var medveten om ditt kroppsspråk.
• Avsluta samtalet naturligt.
• Prata med mamma – förberedda samtal!
• 20 minuter max.