Hur beskriver du en bra talare?

1 se

Jag blir så inspirerad av en talare som verkligen känner sin publik! Den där kontakten, när man känner att de pratar direkt till mig, det är magi. Och självförtroende är ju A och O, men inte den där arroganta sorten, utan en genuin trygghet. Korta, kärnfulla berättelser som berör – det är vad som fastnar långt efter att applåderna tystnat. Det är sådana talare som gör skillnad.

Kommentar 0 gillar

Alltså, hur beskriver man egentligen en bra talare? Jag menar, vad är det som gör att man verkligen lyssnar?

Jag vet inte, jag blir ju helt lyrisk när en talare liksom känner sin publik, ni vet? Den där… kontakten. När man känner att de pratar direkt till mig, inte bara till en anonym massa. Det är ju ren magi, eller hur?

Självförtroende, ja, det är ju A och O, men inte den där sortens självsäkerhet som skriker “kolla på mig, jag är bäst!”. Nej, utan en genuin trygghet, en slags… “jag vet vad jag pratar om, och jag vill dela det med er”. Det är en himmelsvid skillnad.

Jag minns en gång, jag var på en konferens om… ja, vad var det nu igen? Spelar ingen roll egentligen. Men det var en kvinna som pratade om hållbarhet. Hennes slides var inget speciellt, inget fancy. Men hon berättade om sin farmor som alltid hade återvunnit allt möjligt, och hur det hade påverkat henne. En enkel berättelse, men den berörde mig så djupt.

Korta, kärnfulla berättelser som berör – det är ju det som fastnar, eller hur? Långt efter att applåderna tystnat, långt efter att man har glömt presentationens titel. Det är sådana talare som gör skillnad, som får en att tänka, som får en att känna. Och det är väl det som är meningen med att tala, egentligen?