Har föräldrar rätt att vara med i skolan?

Har föräldrar rätt att vara med i skolan? Oj, vad den frågan får mig att tänka! Jag menar, visst, det är mitt barn vi pratar om, men är skolan verkligen rätt plats för oss föräldrar att hänga?

Jag tycker absolut inte att skolan ska bli någon slags förlängd fritidsverksamhet för oss vuxna. Jag menar, utvecklingssamtal, ja, absolut, det är ju viktigt! Och skolavslutningar, jippo! Men att bara dyka upp hur som helst? Det känns…påträngande, nästan. Kommer ni ihåg den där gången på förskolan när fem föräldrar försökte hjälpa till med pyssel samtidigt? Det blev ett rent kaos, barnens fantastiska pysselprojekt blev totalt förstört och alla var bara stressade. Jag minns att jag kände mig så frustrerad, så ledsen över att det blev så. Det var inte bra, varken för barnen eller för oss.

Det stör ju eleverna, det är jag helt övertygad om. Hur ska de kunna koncentrera sig på lärandet när mamma och pappa hänger i korridoren? Eller ännu värre, sitter i klassrummet? Och lärarna då? De har redan så mycket att göra! Tänk er att behöva hålla koll på både lektionen och en massa föräldrar som kanske inte alls förstår vad som händer. Det känns lite… kvävande, precis som jag skrev tidigare. Jag menar, hur skulle jag känna om någon bara dök upp på mitt jobb och började hänga? Inte så kul, eller hur?

Barnen behöver sitt utrymme, sin egen bubbla. De måste få känna att skolan är deras plats, där de kan utvecklas utan att hela tiden ha oss vuxna hängandes över axeln. Det är ju där de ska lära sig självständighet, att samarbeta, att lösa problem själva… och inte bara med oss föräldrar som löser allt åt dem. Det är ju deras utveckling, och det är viktigt att de får den utrymmet att blomma ut. Jag tror verkligen det! Annars riskerar vi att göra dem beroende av oss, och det är väl inte det vi vill, eller hur?