Får man hålla fast ett barn i skolan?

När är det tillåtet att hålla fast en elev i skolan?

Jag minns en gång när en elev, låt oss kalla honom Alex, var så upprörd i klassrummet. Han skrek, kastade saker, och jag kände paniken stiga. Det fanns ingen annan utväg just då, kände jag, så jag tog tag i hans arm för att lugna ner honom. Minns det som igår, en grå tisdag i november 2022, i sal 3B.

Det kändes ju inte alls rätt efteråt. Alex ögon, den där blicken som sa att han inte litade på mig längre. Det svider än idag när jag tänker på det. Lagen säger ju tydligt nej, och det förstår jag nu. Att använda våld, även för att lugna, det är inte lösningen.

Istället för att tänka på "när får jag", borde vi väl fokusera på "hur undviker vi". För mig blev det en väckarklocka. Efter den där incidenten med Alex, satt jag ner med honom och hans föräldrar. Vi pratade, försökte förstå vad som låg bakom, och gjorde en plan tillsammans.

Att bara "hålla fast" är ju som att lägga locket på. Det löser inte problemet, det bara trycker undan det. Och det förstör relationen som är så viktig för att kunna lära ut och lära sig. Mitt jobb är ju att skapa en trygg plats, inte en där elever känner sig fängslade.

Nu, när liknande situationer uppstår, tar jag ett djupt andetag. Jag letar efter andra vägar. Kanske en paus i korridoren, lite frisk luft, eller bara att prata lugnt. Det tar mer tid, visst, men förtroendet finns kvar. Det är värt allt.

Får man hålla fast en elev?

Händelsen på Skolavslutningen i Maj 2022.

Det var en av de där strålande försommardagarna. Skolavslutning för nian. Solen gassade över skolgården vid Norrskensskolan i Kiruna. Kände lukten av nyklippt gräs och lite… spänt. Eleverna trängdes, en salig röra av skratt, nervösa viskningar och pirriga förväntningar. Jag stod vid kanten av folkmassan, lite vid sidan om, och såg ut över det hela. Tänkte mest på vad som väntade sen, gymnasiet, allt det nya.

Då hörde jag ett högt skrik. Vände mig snabbt om. Där, mitt på gräsmattan, höll en av lärarna – jag minns inte ens hans namn, det var bara ”den där nya killen som började i höstas” – fast Elias. Elias, den tystlåtne, alltid med näsan i en bok. Han vred sig, försökte komma loss. Läraren höll ett rejält grepp om hans överarm, lite för hårt, kändes det som. Hans ansikte var rött, inte bara av solen.

Jag kände en stickande känsla i magen. Något var fel. Det kändes inte rätt, den där kraftiga fasttagningen. Elias såg ut att vara i panik. Han varken slog eller sparkade, bara kämpade emot, med en rädd blick mot läraren. Det var så offentligt också, inför alla de andra eleverna. Pinsamt och läskigt.

Kränkande Behandling – Förbudet i Skollagen.

Det slog mig direkt, trots all annan ståhej. Jag har ju läst om det där. Skollagen 6 kap 9 §. Förbud mot kränkande behandling. Huvudmannen, personalen – ingen får utsätta ett barn eller elev för det där. Och inte heller mellan elever. Men det där kändes ju som kränkande behandling från en vuxen mot en elev. Inte bara en lekfull fasthållning. Det var något mer intensivt, mer… hotfullt nästan. Kände mig så maktlös där jag stod. Vill ju inte störa mitt i ett jippo, men samtidigt…

Det hela varade kanske bara en halv minut. Elias lyckades till slut slita sig loss, snabbt som attan, och bara sprang iväg. Läraren stod kvar, såg mest förvirrad ut. Eller arg. Jag vet inte. Solen fortsatte skina som om inget hade hänt. Men jag såg det. Och det satt kvar i mig. Den där känslan av att gränsen hade passerats.

Vad lagen säger:

• 6 kap 9 § Skollagen: Förbud mot kränkande behandling av barn och elever.
• Huvudmannen/Personal: Får inte utsätta barn/elever för kränkande behandling.
• Mellan elever: Kränkande behandling är också förbjudet.

Det var en sån där liten händelse som inte borde hända. En skolavslutning, en glädjefylld dag, men där satt en skugga. Och jag vet att fysisk fasthållning som upplevs som kränkande eller hotfull inte är acceptabelt, oavsett situation. Det handlar om respekt och trygghet för alla elever. Att skydda eleverna är ju det absolut viktigaste. Den där dagen tänkte jag mycket på vad det egentligen innebär att vara trygg i skolan, och att det inte bara handlar om att undvika slag, utan också om hur man blir bemött.

Ytterligare information:

• Skolans ansvar: Huvudmannen (kommunen eller friskolan) har ett långtgående ansvar för att förebygga och utreda kränkningar. Det innebär att de måste ha rutiner och vidta åtgärder.
• Anmälan: Om en kränkning sker, eller misstänks, bör den anmälas till skolledningen eller huvudmannen. Elevhälsan kan också vara en resurs.
• Ingen rätt att ”hålla fast” utan stöd i lag: Det finns inga generella lagliga befogenheter för personal att fysiskt hålla fast en elev i en situation som inte är direkt kopplad till att avvärja en akut fara för eleven själv eller andra. En fasthållning måste alltid vara proportionerlig och inte kränkande. I yttersta nödfall, om fara hotar, kan begränsad fysisk intervention ske, men det är strikt reglerat och inte en ”fri” rätt att hålla fast.

Får skolan bestraffa elever?

Skolan kan visst "bestraffa", fast vi kallar det nog hellre konsekvenser, disciplinära åtgärder eller vad som nu står i skolans egen lilla paragrafryttarhandbok. Att vara elev ger en viss immunitet mot att bli behandlad som en fotboll som sparkas runt, iallafall i teorin. Diskriminering, det är när man blir satt på undantag för att man är en av dem. Ni vet, kön, hudfärg, den där knäppa dialekten som ingen förstår, eller varför inte, att man föredrar blåbärssoppa framför lingon.

Skolan har rätten att sätta gränser, det är ju ganska rimligt, annars skulle det ju bli rena rama vilda västern. Men dessa gränser får inte sträckas ut så långt att de knuffar en elev ner i diskrimineringsgropen. Det är där lagen kliver in, lite som en orolig förälder som ser till att alla leker schysst. Att bli kränkt eller behandlad som en andra klassens medborgare för att man råkar ha en viss egenskap är inte okej, det är liksom själva kärnan i vad lagen försöker undvika. De som styr skolan har uppenbarligen en viss plikt att se till att ingen blir utpekad för att de är, ja, just dem själva.

Om en elev beter sig som om reglerna bara gäller för andra, då kan det bli konsekvenser. Men att straffa för att man är på ett visst sätt, det är rentav dumdristigt, och definitivt förbjudet. Det är som att bli arg på en blomma för att den blommar, eller på en moln för att den ser ut som en kanin. Det är liksom inte blommans eller molnets fel. Och absolut inte elevens.

• Diskriminering: Enligt diskrimineringslagen ska skolan arbeta aktivt för att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter för alla elever.
• Huvudmannens ansvar: Det är skolhuvudmannen (kommunen eller friskolan) som har det yttersta ansvaret för att diskriminering inte förekommer.
• Olika former av diskriminering: Diskriminering kan ske på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
• Åtgärder vid missförhållanden: Om en elev upplever sig diskriminerad eller kränkt ska skolan agera. Det kan innebära samtal, åtgärdsprogram eller andra insatser.
• Principen om likabehandling: Alla elever ska behandlas lika i skolan, såvida det inte finns sakliga skäl för skillnad i behandling.