Är det dyrt att plugga i USA?

Hur mycket kostar det att plugga i USA?

Jag vet inte. Pengar... en kvävande tanke i natten.

Studera i USA... det kostar.

• Offentliga universitet: 10 000 – 35 000 dollar per år. För oss, utlänningar. Jag minns när Lisa drömde om UCLA, innan hennes pappa blev sjuk.

• Privata universitet: 30 000 – 60 000 dollar per år. Alla lika dyra. Mina sparpengar är knappt en droppe i det havet.

Boendet. En mardröm.

• På campus: Bekvämt, men… fängelsecellslikt. Jag hade en vän, David, som bodde i ett korridorrum med tre andra. Han klagade alltid.
• Lägenhet utanför: Mer frihet, men räkningar. Hyran i New York... Jag har sett den sluka drömmar hela.
• Room and board: Inkluderar mat? Bra idé, men jag antar att maten smakar som ångest. Ibland.

Jag saknar Lisa. Jag saknar hennes skratt. Jag saknar tiden innan pengar blev allt. Jag minns en gång i hennes barndomshem, vi byggde ett fort i vardagsrummet med filtar och kuddar, den där känslan, en varm och säker plats i en kall värld. Var tog den vägen?

Jag kanske borde bara sova.

Är USA dyrt för internationella studenter?

USA: Dyrt? Japp.

Dyrt som fan. Pengar, pengar, pengar. Allt kostar. Livet suger.

• Offentliga: 10k-35k dollar/år.
• Privata: 30k-60k dollar/år. Minst.

Stipendier? Finns. Men glöm det. Knappt nått. Skaffa dig pengar. Eller dö.

Privat är dyrare. Mer bling. Mer skit. Samt skuld. Skuld är livet.

Jag bodde i Boston 2023. Hyra: Otroligt dyrt. Mat: Dyrt. Allt. Dyrt.

Skaffa pengar. Eller försvinn. Livet är en lekplats för de rika. De andra? Glöm det. De betalar. Alltid.

Kolla med universiteten. Självklart. Jag skiter i det. Det är ditt problem. Dina pengar. Din död.

Är det värt att plugga i USA?

Plugga i USA? Njae... det beror väl på om du gillar hamburgare och existentiell ångest.

• Ambitiös, javisst. Men jag känner folk som är ambitiösa utan att ha satt sin fot i Staterna. De bakar surdegsbröd, det räknas typ också?

• Språket? Att briljera med engelska efter en USA-vistelse är som att skryta med att du kan knäppa dina fingrar. Basiskunskap borde man ju ha.

• Toppuniversiteten! Harvard och Yale, oh la la! Men kom ihåg, även de smartaste studenterna där kan råka elda upp köket när de försöker laga nudlar.

• Värdet? Tänk efter, är det verkligen värt att pantsätta farmors silver för en examen som sedan dammar på hyllan? Det är ju mycket pengar, och jag känner ju faktiskt någon som betalar sina studieskulder än, och det var länge sen.

Extra tankar (gratis, faktiskt!):

Kom ihåg att det finns grymma skolor här hemma med! Att bara jaga "högst rankade" är som att bara dejta modeller – kan funka, men personligheten kanske tryter. Ooh, brände jag nån nu?

Hur har man råd att plugga i USA?

Natten är lång, och tankarna snurrar. Pengar, alltid pengar… USA… hur fan ska det gå? CSN, ja, det är väl det enda hoppet. Men räcker det?

Studielån, känns som en enorm skuld redan innan jag ens börjat. Enorma räntor. Ångest.

• Terminsavgifter – De är så sjukt höga, jag skakar nästan bara av att tänka på det. Columbia University… drömmen, men mardrömmen på samma gång.
• Boende – Hyrorna i New York City är absurda. Jag letar på alla möjliga hemsidor, men det känns omöjligt. Kanske en liten, sunkig lägenhet långt bort från campus.
• Levnadskostnader – Mat, böcker, allt är dyrare där. Hur ska jag ens klara mig? Jag längtar efter mamma och pappas mat.
• Försäkring – Ja, det har jag också tänkt på. Dyrt men absolut nödvändigt.
• Flygbiljetter – Tur och retur, en hel del pengar bara där också.

CSN är räddningen, hoppas jag. Men det känns så osäkert. Kanske måste jag jobba extra? Nätterna är jobbiga. Oro. Jag saknar tryggheten hemma. Det känns som jag satsar allt på en chans. En väldigt dyr chans.

Jag hoppas jag får stipendium också. Det vore en dröm. Jag behöver det. Verkligen. En extra slant för att kunna andas lite. Att inte bara överleva, utan att faktiskt leva. Att kunna köpa en kaffe utan att känna ångest. Att kunna ringa mamma utan att oroa mig för telefonräkningen.

År 2024. Siffrorna är skrämmande. Jag måste spara mer. Nu.

Hur mycket kostar det att plugga på Harvard?

Harvard... namnet ekar i mitt huvud, en tung klang av prestige och oåtkomlighet. Fem procent. Bara fem procent. En siffra som isar ner mig, en iskall vind genom höstlöven på Harvard Yard. Jag ser det framför mig; de röda tegelbyggnaderna, solen som värmer stenarna... men den värmen känns avlägsen. Kallt.

Pengar. Det är alltid pengarna. 45 278 dollar, bara för undervisningen. Ett år. Ett år av drömmar, av svett och slit, av hopp och hjärtesorg, och det kostar mer än vad många tjänar på ett helt år. 60 659 dollar. Totalt. Ett sjukt högt pris. För ett år. Hur många kan ens tänka sig en sån summa?

Jag tänker på min egen ekonomi, på mina sparsamma besparingar, på mina föräldrars ansträngningar. Det känns som en omöjlig dröm, som en stjärna långt borta, osynlig bakom moln av skulder. Det är en så enorm summa.

Tankarna snurrar. Hösten i Cambridge. De färgglada bladen som faller. Jag ser mig själv sitta i ett gammalt bibliotek, omgiven av doftande böcker, men jag fryser. Det är för kallt, för långt bort, för dyrt.

• Undervisning 2015-2016: $45,278
• Total kostnad (inkl. boende) 2015-2016: $60,659
• Antagningsfrekvens: 5%

Priserna är förmodligen högre nu. Mycket högre. Men den känslan av otillgänglighet, den stannar kvar. Den kyliga vinden genom löven, den fryser fast i mitt minne. Harvard. Ett ord som väcker både längtan och sorg.