Varför känns min kropp svag?

Varför känns min kropp svag? Åh, den där sladdriga, nästan overkliga känslan… Jag känner igen den alltför väl. Som att någon stulit ens kraft, sugit ur all energi, lämnat en tom skal. Det är så fruktansvärt frustrerande! Ibland är det ju så himla uppenbart, som när jag var gravid med min lilla dotter – då var jag ju ett vandrande lik de sista månaderna, helt utmattad. Eller tonåren… herregud, puberteten, den hormonella berg-och-dalbanan… jag minns hur jag knappt orkade gå i trapporna ibland. Och sen magsjukan, ja, den där hemska veckan då jag knappt kunde lyfta huvudet från kudden? Total energitömning, kan jag säga!

Men ibland… ibland gnager det ju i en. Är det bara det? Eller är det något annat som spelar in? Jag började fundera mer på min livsstil för ett tag sedan. Jag vet, jag vet, det låter så klyschigt, men det är ju så himla sant! Sömn, kost, stress… det är ju de tre stora bovarna. Jag sköt upp det där med regelbunden sömn i åratal, jag levde på kaffe och socker, stressade konstant… Och sen plötsligt slog det mig: Kanske är min trötthet inte bara en tillfällig svacka? Kanske är det ett resultat av alla dåliga val jag gjort?

Jag började smått, med att lägga mig en halvtimme tidigare, ersätta en del socker med frukt. Och vet ni vad? Det märks skillnad! Inte direkt en mirakelkur, nej, men jag orkar mer, känner mig piggare. Det är som att min kropp tackar mig – för att jag äntligen lyssnar. Det är inte lätt att ändra vanor, det är det verkligen inte, men att känna sig stark och full av energi, det är värt all ansträngning. Tänk att så små förändringar kan ha så stor betydelse! Man borde kanske till och med göra en studie på det, haha! Eller kanske inte, men ni förstår vad jag menar. Det är en personlig resa, en resa till en starkare, piggare Jag. Och det är en resa jag varmt rekommenderar.