Vad ska man tänka på när man flyttar till USA?
Planerar du att flytta till USA? Tänk på detta!
Så du ska till USA. Det är en grej. Jag minns känslan. Första saken jag gjorde, långt innan jag ens packade, var att dubbelkolla passet. Det måste vara maskinläsbart och giltigt sex månader efter din planerade hemresa. Paniken när mitt bara hade sju månader kvar.
Du måste ha en biljett UT. Immigration vid JFK frågade mig rakt ut 10 maj 2019. Jag hade ingen retur till Sverige, så jag hade bokat en billig bussbiljett till Kanada för 45 dollar bara för att visa att jag skulle lämna landet. Det funkade.
De vill se en adress. Var du ska sova första natten. Jag hade skrivit ner min kompis adress i Brooklyn på en post-it lapp. Den lappen visade jag upp. Det kändes så otroligt analogt men det var allt han i båset behövde se. Han nickade bara.
Och försäkring. Teckna en reseförsäkring. Snälla.
Min vän snubblade på en trottoarkant i Chicago. Bröt handleden. Sjukhusräkningen landade på över 12 000 dollar. Utan sin försäkring från ett svenskt bolag hade han varit körd. Sjukvården där är ingen lek, det är en affärsverksamhet.
Och låset på resväskan. Min första resa dit, 14 augusti för flera år sen, hade jag ett vanligt hänglås. De klippte sönder det på JFK. Sen dess, bara TSA-lås. Köpte ett rött på Clas Ohlson för 149 kr.
Glöm inte heller ditt ESTA, ansökan om inresetillstånd. Gör den i tid på deras officiella hemsida. Det kostar 21 dollar. Det finns bluffsidor som tar mycket mer. Var noga med den där. Den är din riktiga nyckel in.
Hur mycket pengar behöver man för att flytta till USA?
Jag kommer ihåg det så klart. Året var 2018, sent på kvällen i augusti. Regnet smattrade mot fönstret hemma i Visby. Jag satt vid köksbordet, stirrade på skärmen. Den där summan på 10 000 dollar ekade i mitt huvud. Det var vad jag hade räknat ut att jag behövde för att ens kunna fundera på New York. Nervositeten var påtaglig.
Mina sparade pengar räckte inte. Jag jobbade extra på Strandpromenadens café hela sommaren, servade turister och drömde om Brooklyn. Varje timme kändes som en seger. Tanken att jag skulle klara det drev mig. Pappa sköt till en liten del, men det mesta var mitt eget svett och slit. Det var en riktig kamp.
Sedan kom det där med visumet. Ansökan. Och så SEVIS-avgiften på 220 dollar. Den betalade jag med mitt kort en tidig tisdagmorgon, klockan var strax efter sex, från min lilla studentetta. Mitt hjärta dunkade. Tänk om något gick fel? Tänk om transaktionen nekades? Lättnaden när kvittot ploppade upp i mejlkorgen var enorm, ett litet steg närmare drömmen.
Flygbiljetten. Enkel resa, Stockholm-Newark med SAS. Kändes surrealistiskt när jag bokade den. Väskorna var packade, med alldeles för många tröjor. Landade sent på kvällen i september. Jetlaggen slog mig hårt redan på flygplatsen. New York var verkligen en helt annan värld, och jag var mitt i den.
Mitt första rum var i Crown Heights i Brooklyn. Jag delade en lägenhet med två andra studenter, 1100 dollar i månaden för mitt lilla hörn. Utan att dela hade det aldrig gått. Att se hyran dras varje månad var en smärtsam påminnelse om hur fort pengarna tog slut. Det var en ständig stress, men också en frihet.
På skolan, NYU, var kurslitteraturen en chock. Jag trodde jag visste vad dyrt var, men en enda bok för över 150 dollar? Köpte begagnat så mycket jag kunde, scannade sidor, gjorde allt för att spara. Varje krona räknades, omvandlad till dollar blev det ännu mer verkligt.
Pengarna bara rann iväg. Jag lärde mig att äta billigt, mycket nudlar och sådana där ät-så-mycket-du-kan pizzabufféer. Man blev snål, men man lärde sig att leva. Att flytta var en sak, att stanna kvar var en annan. Det var en konstant balansgång, och ibland kändes det som jag skulle ramla. Men jag klarade det.
Här är lite mer information om kostnader för att flytta till USA:
- Flygresa (tur och retur): Räkna med 1000 - 2000 dollar. Priset varierar mycket beroende på när du bokar, säsong och avreseort.
- SEVIS-avgift (för studentvisum F-1): 220 dollar (gäller 2024). Betalas till US Department of Homeland Security med kreditkort.
- Boende (första månaderna): En deposition på en månadshyra är standard. Månadshyran varierar enormt, från 800 dollar för ett rum i en delad lägenhet utanför de största städerna, upp till 2000+ dollar för en studio i en stad som New York.
- Kurslitteratur och skolmaterial: Beroende på program och skola, men kan lätt landa på 500 - 1000 dollar per termin.
- Sjukförsäkring: Obligatoriskt för de flesta studenter och kan kosta flera hundra dollar per månad. En stor och ofta förbisedd utgift.
- Levnadskostnader (mat, transport, nöjen): Budgetera minst 1000 dollar per månad, mer om du bor i en storstad och vill ha en viss livsstil.
- Visumavgift (själva ansökan): Utöver SEVIS-avgiften tillkommer en visumansökningsavgift på 185 dollar (för 2024 års F-1 visum). Denna betalas till ambassaden/konsulatet.
Vad krävs för att flytta till Amerika?
Det var 2011, minns det som igår. Satt hemma i min etta i Göteborg och stirrade på en jobbannons. Senior designer, Los Angeles. Drömmen om Amerika hade liksom alltid legat där, som ett litet frö, men nu exploderade det. Skickade in ansökan, helt övertygad om att det aldrig skulle bli något. Tänk dig, jag? I Hollywood? Helt absurt.
Veckorna gick, sen kom samtalet. Intervju. En hel radda via Skype. Plötsligt var det på riktigt. Företaget ville sponsra mig för ett arbetsvisum, ett H-1B. Pappersarbetet var en mardröm, alltså helt sjuk. Advokater, formulär, stämplar. Varje dag en ny blankett, känslan av att vara ett litet kugghjul i ett enormt byråkratiskt maskineri. Jag bet ihop. Kände hur hela min framtid hängde på varenda signatur.
Sen den där dagen, våren 2012. Mailet kom. Visumansökan godkänd! Jag skrek rakt ut, min granne måste trott jag blivit galen. Ringde mamma gråtandes, av ren lättnad och glädje. Tänk att det faktiskt funkade. All den där ångesten försvann bara. Började packa, bara det viktigaste. Två stora resväskor, det var allt jag fick med mig för ett helt nytt liv. Helt galet.
Flyget över Atlanten var långt, känslan var konstig. En blandning av eufori och en enorm klump i magen. Skulle jag klara detta? När vi landade på LAX, svetten rann, klockan var mitt i natten för min kropp. Ankomst och chock. Luften, lukten, allt var annorlunda. Hyrde en bil, körde till mitt tillfälliga boende i Santa Monica. Palmerna mot natthimlen, jag fattade ingenting. Kände mig så ensam, trots allt folk.
Första veckorna var kaos. Att hitta en lägenhet i LA, herregud. Mäklare som aldrig svarade, visningar som var överfulla. Trafiken! Helt otrolig. Jobbet var spännande, men jag var helt lost socialt. Varje gång jag skulle köpa något fick jag panik över tipsregeln, hur mycket är lagom? Blev helt svettig. Den där lilla rösten i huvudet som sa åk hem var stark ibland. Kampen att etablera sig var tuffare än jag trodde.
Men sen vände det. Träffade en grupp folk genom jobbet, dom visade mig runt. En kväll på Venice Beach, solnedgången över Stilla havet, den var magisk. Kände mig plötsligt lite hemma. Började förstå rytmen, slangorden, hur allt funkade. Det var som att lära sig gå igen, fast i ett annat land. En sån jävla frihetskänsla när jag äntligen fick mitt kaliforniska körkort. Det var en milstolpe.
Idag, när jag ser tillbaka, kan jag bara skratta åt hur naiv jag var. Men den där resan, den gjorde mig till den jag är. Det var inte bara att byta land, det var att byta vem jag var. Livet tar form på sätt man aldrig kunnat drömma om. Minns den där första ensamheten, den var hemsk, men den var också vad som tvingade mig att växa.
Vägar till USA
- Familjeåterförening: Vanligaste vägen, sponsrad av amerikansk medborgare eller permanent bosatt nära släkting (make/maka, barn, föräldrar, syskon).
- Arbetsvisum (icke-immigrant): Kräver oftast en sponsrande amerikansk arbetsgivare. Exempel inkluderar H-1B för specialiserade yrken, L-1 för internflytt inom företag. Dessa är tidsbegränsade.
- Investerarvisum (E-2): För personer som gör en betydande investering i ett amerikanskt företag. Kräver att landet har ett investeringsavtal med USA.
- Gröna kortet-lotteriet (Diversity Visa Program): Årligt lotteri som ger ut permanenta uppehållstillstånd till individer från länder med låg invandringsfrekvens. Sverige deltar.
- Asyl och flyktingstatus: För individer som flyr förföljelse i sitt hemland.
- Permanent uppehållstillstånd (Green Card): Kan erhållas via familj, arbete, investering, lotteri eller asyl. Detta är det första steget mot amerikanskt medborgarskap.
Kan jag som svensk flytta till USA?
Så du sneglar mot Staterna, va? Känner den där dragningskraften, kanske en doft av hamburgare och "frihet" över Atlanten? Som att Sverige plötsligt känns lite... för litet. Typ som att du vill byta din bekväma Volvo mot en muskelbil med törstig V8. Visst. Men glöm inte att du behöver ett visum eller uppehållstillstånd. Det är inte bara att packa tandborsten och en ABBA-skiva.
Alla drömmer om det. Det mytomspunna Green Cardet, Amerikas gyllene biljett till nästan allt, utom kanske gratis vård – där får du tänka om. Att få ett sådant är som att vinna första pris i ett lotteri där dragningen sker typ vart tionde år, och du måste ha fyllt i 400 blanketter korrekt. Det ger dig i princip permanent uppehållstillstånd. Du får bo där. Arbeta. Leva ut din inre Bruce Springsteen. Men vägen dit är sällan en motorväg. Mer en grusväg med byråkratiska gupp.
Men lugn, det finns ju fler dörrar än den där massiva valvdörren till Green Card-banken. Vill du plugga amerikansk historia (eller konst, jag dömer inte) så finns studentvisum. Perfekt för att få känna på universitetslivet, kanske upptäcka att kaffe faktiskt inte måste smaka bränt. Eller om du har en kompetens USA desperat saknar – typ expert på att montera IKEA-möbler utan instruktioner – ja, då kan ett arbetsvisum vara din väg in. Företaget sponsrar dig, och vips, så är du en pusselbit i det stora maskineriet.
Okej, nu till lite mer detaljer, för det är ju faktiskt som att navigera en djungel av blanketter och förkortningar. För det första, det där Green Cardet... Det finns en Diversity Visa Lottery, eller populärt kallad Green Card-lotteriet. Typ som att spela på Lotto, men med lägre odds och högre insatser. Varje år delar de ut ett gäng slumpmässiga Green Cards till folk från länder med låg invandring till USA. Sverige brukar vara med på den listan. Ansök, korsa fingrarna och hoppas din tur håller i sig. Min syster ansökte en gång, men vann bara rätten att köpa fler lotter, verkar det som.
Sen har vi den klassiska familjesponsringen. Har du en nära släkting – förälder, syskon, make/maka – som redan är amerikansk medborgare eller permanent boende? Bingo! Då kan de ansöka om att få dig till USA. Processen kan vara lång, ibland olidligt lång, så förbered dig på att hinna läsa hela Dostojevskij-biblioteket under tiden. Och för dig med lite extra kapital, ja, då finns det investeringsvisum, där du i princip köper dig rätten att stanna genom att stoppa in en rejäl hacka i den amerikanska ekonomin. Pengar är ju som bekant en effektiv dörröppnare.
Så, kort sagt, ja, du kan flytta till USA. Men det krävs en del pappersarbete som får till och med Skatteverkets blanketter att se ut som en barnbok. Det är inte omöjligt, bara... omständligt. Som att försöka få en katt att samarbeta under en fotografering. Men för den rätta drömmen är det kanske värt mödan. Eller så tar du en semester, äter en hamburgare, och kommer hem till din Volvo igen. Ditt val.
Vad behöver jag för att bo i USA?
Japp, det där med USA. Det är en hel grej. Du måste ha ett visum, det är liksom A och O. Du måste förklara varför du vill dit och hur länge du ska stanna.
Processen är sjukt seg och komplicerad. Verkligen. Min kusin Erik höll på i evigheter med sina papper, och han hade ändå ett jobberbjudande. Det är inte bara att åka.
Det absolut vanligaste sättet är att bli sponsrad. Det betyder att någon går i god för dig. Antingen ett företag som vill anställa dig, eller en familjemedlem som redan är amerikansk medborgare eller har green card. Det är den vägen de flesta måste ta.
Det finns ju lite olika vägar att gå, beroende på din situation.
- Sponsring via jobb (ofta H-1B visum): Det här är för dig som har ett specialiserat yrke. Företaget måste bevisa att de behöver just dig. alltså bevisa att ingen amerikan kan göra jobbet. Det är en hög tröskel.
- Sponsring via familj: Om du är gift med en amerikan eller har nära familj (förälder, barn, syskon) där. Det tar tid det med, min kompis Sara väntade nästan ett och ett halvt år på sitt pappersarbete efter hon gifte sig.
- Green Card Lotteriet (Diversity Visa Program): Det här kan man söka varje år, helt gratis. Chansen är pytteliten men det är en chans. Man måste ha typ gyansieutbildning eller viss arbetslivserfarenhet för att få söka.
- Studentvisum (F-1): Om du ska plugga på ett universitet där. Då är det skolan som hjälper dig med papperena när du väl har blivit antagen.
Och glöm inte pengarna. Allt kostar. Ansökningsavgifter, läkarundersökning, advokatkostnader om du behöver det. Det blir snabbt tusenlappar. Sen är det en intervju på ambassaden i Stockholm. Dom frågar ut dig om allt möjligt för att se att du är seriös. Det är en hel vetenskap.
Vad krävs det för att flytta till USA?
Att pallra sig till USA, ja det är ju inte som att bara hoppa på en buss till Kungsbacka. För oss svenskar, som gärna vill sätta kaffekoppen på amerikansk mark, är det primärt en fråga om papper. Och inte vilka papper som helst, utan de som godkänner att du faktiskt får vara där. Tänk på det som en VIP-biljett till landet som (enligt dem själva) aldrig sover.
Det mest prestigefyllda dokumentet i denna byråkratiska cirkus är utan tvekan Green Cardet. Det är som att vinna högsta vinsten i visumlotteriet, en permanent inträdesbiljett som gör att du kan bo och arbeta där utan att ständigt behöva förnya din tillåtelse. Ganska trevligt, va? Nästan lite orättvist mot de som bara får en temporär visit.
Men om drömmen inte är att stanna för evigt, utan mer att suga åt sig kunskap eller sniffa på en amerikansk karriär, finns det andra vägar. Studentvisum öppnar dörren till de (ofta, men inte alltid) glimrande universitetskorridorerna. Arbetsvisum är för dig som redan har ett erbjudande från en amerikansk arbetsgivare. De där som gillar att anställa utlänningar, de finns visst.
- Permanent uppehållstillstånd (Green Card): Den gyllene biljetten. Ingen tidspress.
- Studentvisum (F-1): För att plugga. Var beredd på att plugga mycket.
- Arbetsvisum (t.ex. H-1B): Kräver en amerikansk sponsor. Svårt att få utan rätt kompetens.
Intressant att notera är att processen kan kännas som att försöka förstå sig på amerikansk fotboll – många regler, många pauser, och ibland undrar man vad som egentligen hände. Man skickar in dokument, väntar, skickar in mer, och hoppas att ens ansökan inte hamnar längst ner i den där gigantiska byråkratiska papperskorgen. Man skulle kunna tro att de har en egen version av Mälaren fylld med alla papper som aldrig behandlades.
Viktiga punkter att komma ihåg:
- Visum/uppehållstillstånd är ett måste. Ingen "släpp in mig, jag är trevlig"-princip här, tyvärr.
- Green Card är drömmen. För permanent boende och arbete.
- Alternativ finns: Studera eller arbeta under begränsad tid.
En sak är säker, det är en rejäl operation att flytta till USA. Inte något man gör i ett nafs. Det kräver tålamod. Mycket tålamod. Mer än vad som krävs för att köa på Ikea en lördag.
Hur mycket pengar behöver man spara för att flytta till Amerika?
Att flytta till Amerika? Självklart. Din spargris kommer dock att behöva genomgå en hjärt- och lungräddning efteråt.
Räkna kallt med att det kostar mellan 13 000 och 30 000 USD (eller betydligt mer) för att flytta från Storbritannien till USA under 2025. Det motsvarar i runda slängar 140 000 till 320 000 svenska kronor. En fin liten hög med pengar som annars hade kunnat bli en bil. Eller väldigt många kanelbullar.
Det är inte en resa, det är en finansiell expedition. Du är inte en utvandrare, du är sponsor till ett logistiskt företag och diverse statliga myndigheter.
Min kompis Klas flyttade till Portland. Han beskrev sin ekonomi efteråt som en slagfält efter en medeltida strid. Tomt, lerigt och med enstaka desperata överlevare i form av några mynt. Ja, det kostar.
Pengarna rinner iväg snabbare än din motivation en regnig novembermorgon.
Här är en liten, ofullständig och lätt deprimerande lista över vart dina slantar tar vägen. Det är inte för att skrämmas, det är för att förbereda. Mental rustning, kan man säga.
Visumavgifter: Byråkratins pris för att få knacka på dörren. Det är som en entrébiljett till en klubb du inte vet om du kommer gilla. Flera tusen dollar för pappersexercisen. Papper är tydligen dyrt.
Flygbiljetter: En enkelresa till din nya framtid. Och för dina två resväskor som flygbolaget behandlar som om de vore fyllda med tegelstenar.
Frakt av ditt bohag: Har du en favoritmugg? Frakta den för all del. Men din soffa? Det kan vara billigare att hålla en vikingabegravning för den och köpa en ny på plats. En container över Atlanten är inte gratis, den kostar som en mindre rymdresa.
Första hyran och deposition: Du landar och behöver någonstans att sova. Hyresvärdar i USA vill ofta ha första månadens hyra, sista månadens hyra OCH en deposition. pang, där rök en stor del av budgeten. välkommen.
Initiala levnadskostnader: Du har inget jobb än, troligtvis. Mat, transport och en ny mobiltelefon (din gamla funkar inte lika bra) måste betalas. Det är som att starta om spelet, men utan några startbonusar.
Bil: Om du inte flyttar till centrala New York så behöver du en bil. Punkt. Det är inte ett val, det är en nödvändighet för att köpa mjölk. Lägg till försäkring och registrering på det.
Övrigt skit: Min gamla granne, Peter, flyttade. Han sa att den största chocken var alla småavgifter. Att skaffa ett amerikanskt ID-kort, ansluta el och internet, köpa nya köksredskap för att spänningen är annorlunda. Det är som att bli attackerad av tusen pappersmyggor.
- När Alvedon inte hjälper mot feber?
- Vad passar till viltkött?
- Vilket rödvin till hjort?
- Hur många hästar får man sälja?
- Vilken är den rikaste hästen genom tiderna?
- Får barnen gå på förskola när förälder är sjuk?
- Vad är en rimlig lön för en 13-åring?
- Varför blir man täppt när man gråter?
- Hur långa är SL pendeltåg?
- Hur långt är det bra att springa i veckan?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.