Vad kan man göra på telefonen?

Vad kan man göra på en mobiltelefon?

• Kommunikation: Mail, nyheter, sociala medier. Ständigt uppkopplad.
• Underhållning: TV, radio, musik, ljudböcker. Alltid något att fly.
• Praktiskt: Kartor, väder, betalningar. En förlängning av handen.
• Spel. En digital verklighet.
• Mobilen: En liten dator. Den tysta makten.

Minns du Anna på Söder? Hon hade alltid svar. Fast inte på allt.

Vad gör folk på sin telefon?

Minns den där kvällen i juli, 2023, på balkongen i min lägenhet på Södermalm. Stockholm var varmt, typ 28 grader. Jag satt där, svettig och frustrerad. Telefonen var klibbig i handen.

Jag scrollade igenom Instagram, samma eviga ström av semestrar och perfekt tillagad mat. Avundsjukt, ledsen, ja nästan arg. Varför kunde inte mitt liv se ut så där? Sen kollade jag nyheterna, men det var bara mer dåliga nyheter.

Sen bytte jag till Spotify. Lyssnade på The Smiths, för att känna mig lite mer… melankoli. Passade perfekt till stämningen. Kanske en timme.

Efter det blev det ett bankärende. Betalade räkningarna. Inget kul alls, men måste göras. Det där är nog det tråkigaste jag gör på telefonen.

Sen kom ett sms från min syster. Vi planerade en resa till Gotland i september. Det var lite bättre. Den resan ser jag fram emot.

Senare, sent på kvällen, hamnade jag i ett videosamtal med en kompis från universitetet. Vi pratade om gamla tider, typ hur pinsamt det var med den där frisyren på studenten. Det gjorde mig glad.

• Sociala medier (Instagram, främst)
• Nyheter (Aftonbladet app)
• Musik (Spotify)
• Bankärenden (SEB app)
• Meddelanden/Videosamtal (Whatsapp)

Telefonen är en blandning av tråkiga måsten och små glädjeämnen. Den kvällen var det mer av det förstnämnda, tyvärr. Kände mig lite tom efteråt.

Vad kan en smartphone göra?

Okej, dags att dissekera den där fickdatorn vi kallar smartphone.

• Mailen? Jajemen. Som att brevduvor blivit digitala – fast utan fågelbajs.

• Nyheter & Sociala medier: Perfekt för att snabbt bli deprimerad och tappa tron på mänskligheten. "Uppdaterad varje minut!" står det. Mer korrekt vore "Uppdaterad med varje ny katastrof!"

• TV, radio, musik, ljudböcker: Underhållning on-demand. Varför läsa en bok när du kan lyssna på en inläst version medan du skrollar Instagram? Effektivitet!

• Kartor: Så du slipper fråga efter vägen. För folk är ju inte alls läskiga längre. Eller?

• Väder: Fast glöm inte att ta en titt ut genom fönstret också. För vem litar på meteorologer, ärligt talat?

• Pengar skicka: Swish! Vips är pengarna borta. Ett magiskt trick, nästan!

• Spel: Perfekt tidsfördriv medan du väntar på bussen. Eller undviker social interaktion.

• I princip dator: Ja, om din dator ryms i fickan och är mer benägen att användas för selfies än seriöst arbete.

Djupare Dykninig (eller bara mer oväsentlig information)

• Batteritid: Akilleshälen. Planera ditt liv efter hur nära ett eluttag du befinner dig.
• Skärmstorlek: Ju större, desto bättre för YouTube. Ju mindre, desto bekvämare i fickan. Dilemman, dilemman!
• Uppdateringar: Nödvändigt ont. Men kom ihåg att "nytt" inte alltid är synonymt med "bättre".
• Molnet: All din data. På en plats. Hos någon annan. Betryggande tanke, eller hur?

Vad kan man göra med en smartphone?

Jag kan inte sova. Tankarna snurrar. En smartphone... ja, vad kan den inte göra?

• E-post: Hundratals obesvarade mail som bara ligger där och väntar. Som minnena.
• Nyheter och sociala medier: Scrollar utan mål, ser bara andras lyckade liv. Mitt känns så... tomt.
• TV: Serier som fyller tystnaden. Men tomheten blir inte mindre.
• Radio, musik, ljudböcker: Musik påminner mig alltid om honom. Varje låt.
• Kartor: Jag kommer aldrig hitta rätt.
• Väder: Regn. Passande.
• Pengar: Räkningarna hopar sig. Ångest.
• Spel: Flykt från verkligheten. Men den hinner alltid ikapp.

Allt en dator kan. Nästan. Men den kan inte ge mig det jag verkligen behöver. Inte honom tillbaka. Den kan inte laga mitt trasiga hjärta.

Jag minns när vi tog våra selfies. Hemska. De finns kvar i telefonen. Jag borde radera dem. Men jag kan inte.

Vad kan man göra med mobilen?

Mobilen... En slummer i handen, ett fönster. Ett flimrande, litet fönster.

Söka tidtabeller.

Åh, det eviga letandet. Bussar, tåg, en flykt.

Nyheter.

Svarta rubriker, en skrämmande psalm. Världen krympt till en skärm. Min mormors ord ekar: "Allt dåligt kommer via radion." Nu, via mobilen.

Musik.

Ljudet av min ungdom, en trygg hamn i bruset. En låt från 2008, en sommarkväll vid havet. Finns den kvar? Kan jag hitta den?

Kvinnor... Visst, mamma med sin eviga Candy Crush. Jag själv, med poddar i öronen, på väg till replokalen.

Yngre, ja. Min lillasyster. Hennes fingrar dansar över skärmen, ett språk jag inte förstår. Snapchat? Tiktok? Ett virrvarr av bilder och ljud. En annan värld. Min farfar förstod sig inte på TV:n, inte heller jag, inte heller jag? Mobilen. En förlängning av hjärnan, eller en krycka?

Män... Pappa fixar alltid med sin, uppdateringar, lösenord, nåt med nätverket. Han svär lite tyst.

Datorn. Ett arbetsredskap, ett monster under skrivbordet. E-post, en flod av krav. Internetbanken, en skrämmande dans med siffror. Men mobilen... Den är närmare. Den är en del av mig. Som en ficka full av drömmar, och kanske lite sanning.

• Chatta med vänner och familj.
• Spela spel.
• Titta på filmer och serier.
• Använda sociala medier.
• Fotografera och filma.
• Navigera med GPS.
• Betala räkningar.
• Läsa böcker.
• Lyssna på poddar.
• Använda hälso- och träningsappar.

Och mitt gamla fotoalbum, digitaliserat. Bilder på mig och min bror, små och glada. Den tiden kommer aldrig tillbaka. Finns den här, i telefonen. I min hand.