Är det bra om barn har tråkigt?

Jävlar i helvete, tråkigt? Bra? Ja, typ! Som att hitta en femhundring i en gammal jacka – oväntat, men sjukt gött sen!

Barn behöver tråkigt som en fisk behöver vatten, eller jag behöver kaffe, eller så där.

• De små liven lär sig att bli kreativa som tusan! Plötsligt bygger de ett slott av kuddar, en rymdraket av sopor, eller en dödlig fälla för lillebror.
• Tristess tränar hjärnan bättre än en CrossFit-träning! Problemlösning? Check! Självständighet? Dubbelcheck! Självkänsla? Tripelcheck! (Jag snackar erfarenhet, min brorsdotter Ida gjorde om min garderob till en trollgrotta).
• Utan tråkighet blir dom som zombies, fast utan den snygga sminkningen. De fastnar i skärmar, förlorar sin fantasi, blir totalt värdelösa. Ja, nästan så illa.

Min granne, Per-Arne, säger att hans barn, tre stycken små monster, aldrig har tråkigt tack vare en oändlig ström av spel och skärmtid. Resultatet? De kan knappt skilja på en gaffel och en mobiltelefon. Tragiskt, men sant.

Sammanfattningsvis: Låt ungarna vara uttråkade! Det är bra för deras psyke, deras kreativitet och deras framtida karriär som uppfinnare av fantastiska kuddslott. Eller kanske inte, men iaf lite bättre än zombie-likt skärmtittande.

P.S. Jag är övertygad om att min egen, icke-existerande, avkomma skulle bli en genialisk uppfinnare om de bara fick vara tillräckligt uttråkade. Men jag äger ju ingen katt ens, så…

Varför är det bra för barn att ha tråkigt?

Tristess formar. Barns hjärnor smider egna vägar när inget serveras.

• Kreativitet föds i tomrummet. Lösningar växer där.
• Självkänsla: Ingen yttre underhållning = inre styrka.
• Motivation: Tristess drivs bort med egen kraft.
• Eget ansvar: Barn bestämmer, inte TV:n.

Vår brist på tålamod med barns tristess stjäl deras utveckling. Vi dödar äventyret. Låt dem vandra vilse.

Vad kan man göra när man har tråkigt utan skärm?

Herregud, vad tråkigt jag hade igår! Klockan var typ halv åtta på kvällen, regnet öste ner utanför mitt fönster i lägenheten på Östermalm. Jag hade precis slutat jobba på kontoret, och kände mig så sjukt uttråkad. Inget lockade.

Jag började med att rensa bland mina smycken. Hittade ett gammalt armband från mormor, det blev jag lite sentimental över. Sen började jag med naglarna. Nej, inte så där perfekt salongsbehandling, mer ett snabbt slarvigt lackande med det blåa nagellacket som jag köpte på Åhléns i våras. Kändes faktiskt rätt skönt.

Sen blev jag sugen på att baka. Jag bakade en kladdkaka. En riktigt kladdig sån, den blev perfekt! Receptet hittade jag på en blogg. Den blev lite väl söt, men mums! Det var det perfekta botemedlet mot tristessen, för en stund i alla fall.

Efteråt började jag städa, det vet jag, lite tråkigt, men det behövdes. Mitt rum såg ut som en bomb hade exploderat. Jag dammsög, plockade undan kläder, slängde massa skräp… det var väldigt tillfredsställande faktiskt. Allt blev så mycket bättre. Känns bra att ha det rent.

Vad jag gjorde när jag hade tråkigt:

• Revade genom smycken
• Målade naglarna
• Bakade kladdkaka (lite väl söt!)
• Städade rummet (nödvändigt!)

Sedan gjorde jag det jag alltid gör när jag känner mig nere: Jag ringde mamma. Vi pratade länge. Hon berättade om sin dag och om vad hon hade gjort. Ibland är det det enda som behövs för att pigga upp. Hon bor ju i Uppsala, så det blir inte så ofta vi ses längre.

Nej, skärmen fick vila igår kväll. Behövde verkligen det. Kanske låter konstigt, men det var en perfekt kväll.

Kan barn ha för mycket aktiviteter?

Ja. För mycket. Barn kollapsar.

• Stressad mini-vuxen. Inte gulligt. Bara tråkigt.
• Utbränd innan puberteten. Sorgligt.
• Ingen tid för lek. Ingen fantasi. Döda själar.

Mina syskon, överaktivitet. Katastrof. Lärde mig.

Tråkighet, nödvändigt. Livets krydda. Skapa. Drömma.

• Jag spelade mycket dataspel. Världen inuti skärmen.
• Nu? Arkitektur. Bygger hus. En annan typ av värld.

Inga filter. Barndom, en kamp. För många segrar. Inga nederlag. Blir skört.
Min dotter, 2023. Två aktiviteter. Maximum. Punkt.

Prioritera. Kvalitet över kvantitet. Livet är kort.