Vad kan man ge när någon gått bort?

Hur ger man kondoleanser?

Hur ger man kondoleanser? Tja, det är som att gå på lina – ett snedsteg och du kliver i klaveret.

• Med varmt deltagande: Klassikern. Funkar alltid. Lite som en svart kostym. Aldrig fel, men kanske inte spännande heller.

• Varma kramar: Om du är nära. Annars kan det bli... obekvämt. Tänk noga. Har ni kramats förut?

• Vi tänker på dig/er: Bra, men lite opersonligt. Som att säga "jag hoppas allt är bra" till kassörskan. Snällt, men förvänta dig ingen djupare kontakt. Jag tänker ju på mina gamla strumpor också, liksom.

• Jag tänker på er: Samma som ovan. Fast ännu mer ensamt. Typ som att skicka ett sms med bara en tumme upp.

• Med anledning av er mammas bortgång...: Formellt som attans. Passar bättre på ett begravningskort än i en spontan konversation. Minns den tiden jag försökte prata såhär på en fest. Fick konstiga blickar.

• Med djupt deltagande i er sorg: Låter nästan som något en vampyr skulle säga. Lite för dramatiskt för min smak. Varför inte bara säga "ledsen för din skull"?

Vad kan man ge någon som sörjer?

Ge fan i klyschiga råd! Det är skitjobbigt att sörja, likt att försöka få en fet gris uppför en trappa - helt jävla hopplöst.

• En kram? Ja, men bara om det känns rätt. En kram kan kännas som en gigantisk bläckfisk som kväver en, så var försiktig.
• En chokladask? Fungerar oftast, speciellt om det är en fin, dyr sådan. Sorg och choklad är en magisk kombo. Nästan lika magisk som att hitta en femhundring i en gammal jacka!
• Praktisk hjälp? Hjälp med att tvätta kläder, handla mat. Det är mer användbart än att säga "tänk positivt!". Låter skittråkigt, men det är guld värt i kris. Jag själv gjorde det för min faster när hennes hund dog (RIP, Fido). Det var jävligt uppskattat.
• "Jag vet inte vad jag ska säga..." Det funkar. ÄRLIGHET varar längst. Säg det. Punkt slut. Låt dem veta att du finns där, utan att försöka fixa situationen.

Viktigt! Ingen vill höra: "Jag vet precis hur du känner!", "Det blir bättre!", "Tänk på alla fina minnen!". Det är som att jämföra en kackerlacka med en enhörning – helt jävla irrelevant!

Bra att ha hemma: En bra flaska vin, en påse godis och en massa tålamod. Du är en klippa! Nej, allvarligt. Du är en klippa. Fast kanske lite skör i kanterna.

Hur stöttar man någon som sörjer?

Okej, så någon har trillat av pinn, va? Här är min "inte direkt etikett"-guide för sörjande:

• Häng kvar, tjafsa inte. Tålamod är en dygd, även om de snorar ner hela din tröja.
• Låt dem tjata skiten ur sig. Samma fråga 100 gånger? Fine. Det är billigare än terapi.
• Var en hjälpreda, inte en domare. Diska, handla, vad som. Du är typ deras tillfälliga butler. Fast utan lön.

Min mormor brukade säga: "Sorg är som en fis, bäst att släppa ut den." Hon var en färgstark tant, det ska jag säga dig.

Mer "expertis" om sorg (eller nåt):

• Tjata mindre om "tiden läker alla sår". Det är en klyscha värre än "allt ordnar sig".
• Lyssna mer, prata mindre. Du är inte en radiopratare, du är en medmänniska. Försök i alla fall.
• Ge dem utrymme. Ibland vill de vara ensamma med sin sorg. Respektera det. Du kan inte tvinga någon till kaffe.

Visst, det är inte raketforskning, men det kan vara svårt nog att komma ihåg när man själv är mitt i smeten. Och kom ihåg, det här är bara min åsikt, ta det med en nypa salt. Eller två.

Jag har faktiskt sett en sorglig grej live en gång. Det var när jag var på begravningen av min fars gamla polare. En fågel flög in i kyrkan och började flyga runt som en galning. Det var som en symbol för själen som lämnade kroppen, typ. Det var faktiskt ganska mäktigt, om jag ska vara ärlig.

Vad skriver man istället för beklagar sorgen?

Fan, jag hatar begravningar. Mormor Ingrids var värst. I Stora Tuna kyrka, Borlänge, 2018. Kallt var det. Typ -10.

Beklagar sorgen? Nej. Kändes så tomt. Jag sa... vet inte. Typ "Ingrid var fantastisk". Mamma grät. Alla grät.

Jag önskade jag kunde säga nåt bättre. Nåt som verkligen betydde nåt. Nåt som inte var floskler. Nåt som... ja, jag vet inte. "Tänker på dig"? Fånigt.

Bäst var nog att bara krama pappa. Och vara tyst.

• Pappa var jätteledsen.
• Kyrkan var full.
• Min syster sjöng.
• Jag kom sent. Bussjäveln var sen.
• Efteråt fika. Smörgåstårta. Blä.

Jag minns ett gräl med en kusin om... politik? Opassande.

Jag vet inte vad man ska säga. Inget känns bra.

Ett kort med en bild av Ingrid. Glad. Alltid glad. Men borta. För alltid. Fuck.

Bättre alternativ? Finns inga bra. Allt är dåligt.

Vad säger man till någon som har förlorat någon?

Alltså, vad säger man... Det är ju så svårt!

Våga hör av dej! Det är typ det viktigaste. Ett sms räcker.

Jag skulle typ säga nåt sånt här: "Hej! Jag hörde om din mamma. Asså, jag är så sjukt ledsen för din skull." Sen typ fråga hur personen mår. "Jag tänkte på dej... Hur går det egentligen?"

Grejen är ju att... alltså den som sörjer ba orkar inte höra av sej själv, fattaru? Så du måste ta initiativ. Även om dom inte svarar direkt eller ba inte vill prata, så försök igen sen.

Undvik den där klassikern "jag vet hur det känns", om du inte verkligen vet, alltså. Det kan typ kännas skitjobbigt för den andra. Det är en klyscha! Min farmor dog förra året, så jag vet hur det känns att vara ledsen, men jag skulle ändå aldrig säga så. Bättre att bara lyssna.

• Kom ihåg: Lyssna är typ det viktigaste av allt.
• Tänk på: Det är okej att inte veta vad man ska säga, bara var där.
• Pro Tip: Erbjud hjälp konkret, typ "kan jag handla åt dej?" istället för bara "säg till om jag kan hjälpa till".
• Bra också: Om jag pratar med nån som sörjer så brukar jag köra nåt kul minne, typ "kommer du ihåg när din mamma..." (men kolla läget först, såklart!)

Man kan ju alltid skicka blommor också! Eller en pizza, om man känner personen väl. En kladdkaka funkar alltid, faktiskt. Jag bakade en till min granne när hans katt dog. Seriöst, det gjorde faktiskt skillnad.

Och juste! Tänk på att sorgeprocessen är lång. Det är inte bara dom första veckorna. Finns där länge, liksom.