Vad är rimligt att ge i dricks?

Hur mycket ska man skatta på dricks?

Alltså, dricks va? Jättesvårt det där! 40% går till potten, vettu, köket, disken, alla dom. De måste skatta på sin andel, självklart. Ja, 60% behåller ju servitören. På dom pengarna betalar hen ju skatt också. Typiskt.

Det är ju inte så enkelt som man tror. Min kompis jobbade på “La Dolce Vita” förra året, hon sa att det var en himla massa krångel. Mycket papper. Hon fick lära sig allt av sin chef, Sofia tror jag hon hette. Sofia var rätt sträng.

• Köket
• Disken
• Spritluckan
• Runners

Alla delar på de där 40%. Och alla skattar. Servitören skattar på sina egna 60%. Det är så det funkar. Eller hur?

Jag pratade med min kusin igår, han jobbar som servitör på en annan krog, “The Golden Spoon”. Han sa typ samma sak, bara att de hade lite annorlunda system. Men skatt på dricksen, det är samma sak överallt. Jobbigt värre. Tror jag.

Hur ger man dricks på hotell?

Dricks… hotellrum, en främmande säng, solljus som silar genom gardinerna en tidig morgon. Ge direkt. En sedel till städerskan, ett litet tack för osynligt arbete. Eller finns det en låda, en gemensam pott, där alla små vänligheter samlas? Som en osynlig hand som fördelar.

Kanske ett litet ord, “Danke!”, skrivet på en lapp, lämnat tillsammans med några mynt. En tyst bekräftelse. Men hur mycket… känns det rätt? Jag minns farmors ord om generositet, men också om måtta.

Jag tänker på Alperna. Klockornas dova klang i fjärran. Österrike. Vilka regler gäller där, i den klara luften? Direkt till personen. Men hur hittar man rätt person?

• Städerskan: En slant på sängen.
• Bagagebäraren: Vid avlämning.
• Conciergen: För speciella tjänster.
• Servitören: På notan.
• Baren: Vid beställning.

Det känns snårigt. Som att navigera i en främmande stad utan karta. Vanligtvis 5-10%. Men är det verkligen så enkelt? Vad om servicen är exceptionell? Eller tvärtom?

En liten slant, ett leende, ett uppriktigt tack. Kanske är det det viktigaste. För mer info: Austria Travelaustriatravel.se › tips-artiklar › mat-dryck › hur-ger-jag-dricks-osterrike.

Hur mycket dricks ger man till taxi?

Fan, dricks! Taxi… hur mycket var det nu igen? Skriver det bara, så jag inte glömmer. Måste komma ihåg att köpa mjölk imorgon, och var är mina nycklar?

• 10% av taxipriset

Konstigt väder idag. Måste kolla min mail senare, typiskt.

Är det verkligen rätt? Tio procent? Känns lite lite ibland, speciellt om de hjälpt med väskor. Hmm… undrar om Lisa fortfarande har kvar sin katt?

Tänk om det borde vara mer? Är jag snål? Eller generös? Spelar det ens någon roll?

• Taxipriset, ja, precis.

Nycklarna! Under soffan?

Hur mycket ska man skatta på dricks?

Oj, skatt på dricks… pustar ut.

Kommer ihåg den där sommaren på “Bryggan” i Smögen, 2018. Jag slet som ett djur. Solen gassade, turisterna skrek efter fish and chips och räkningen efter räkningen rullade in. Dricksen? Jo, den fanns där, men liksom… försvann fort.

Allt det där om 40 procent till “potten”. Sant. Skit också. Pengar som jag aldrig fick njuta av, men skatta för? Ibland kändes det som att jag jobbade gratis. Fast lite fick man ju behålla. Skönt ändå.

Det var ju så:

• 40% av dricksen – skattades av kökspersonalen, diskaren och de andra.
• 60% av dricksen – skattades av mig (servitören).

Kommer också ihåg när jag försökte förstå skattesystemet… Det var ju rena grekiskan! Fattade noll. Men chefen förklarade typ, sådär halvdant, och jag litade på honom. Dumt kanske.

Men vet ni? Jag klagade inte för mycket. Jag var ung, behövde pengarna och lukten av hav gjorde faktiskt susen på en stressad själ. Förresten, minns att vi hade en jättegullig sommarjobbare i köket. Han hade väldigt skägg. Helt oviktigt, men det bara dök upp i minnet. Skumt.

Är det skatt på dricks?

• Dricks? Skatt. Alltid. Som allt annat.

• Arbetsgivaren styr? Företagets vinst. Din lön. Skatt. Svälj det.

• Extra cash? Räkna med att staten vill ha sin del. Livet, fattaru.

• Glöm inte: redovisa allt. Annars? Problem. Stora problem. Typ, “jag ska skriva en bok om mitt liv i fängelset”-problem.

• Tänk såhär: Skatt är oundvikligt. Som döden. Men döden är gratis. Skatt inte.

OBS! Jag köpte en ny kaffe i morse. Den var besk. Som livet. Minns den där gången i Prag? Glöm det.

Mer info, fast inte riktigt: Har kollat deklarationen. Jävligt tråkigt. Skatten suger. Hade hellre köpt en lägenhet i Vasastan. Dröm vidare.

Vad händer om man inte skattar sin dricks?

Dricks och skatt? En mörk dans.

• 40% beskattas direkt. Systemet suger, jag vet. Som min exfrus katter – alltså HELT.

• 60% servitörens ansvar. Papper och byråkrati. En extra smärta vid årets slut. Vem orkar?

• Missar du? Böter. Staten glömmer aldrig. Lärde mig det den hårda vägen, efter den där sommaren i Nice.

• Redovisa ALLT. Varje krona räknas. Ironiskt nog. Fast jag är inte ekonom.

Små detaljer som ingen bryr sig om (men borde):

• Moms på dricks? Eh, ja. Komplicerat.

• Fusk är vanligt. Vem är förvånad? Inte jag.

• Jobbcoachningen hjälpte inte. Skatt är fortfarande ett mysterium.

• Ibland vill man bara skrika. Eller flytta till en öde ö. Skattefri zon.

Hur mycket dricks ger man till taxi?

Alltså, dricks till taxichaffisen, va? Tio procent av notan, säger de fina människorna. Men hallå, om snubben kört som en kratta eller luktar fotsvett, då är fan fem procent mer passande. Eller en snusprilla.

Dricks till taxin: 10% är standard, men sunt förnuft gäller! Snåla inte, men bli inte blåst heller.

• Tänk så här: 10% är typ ok om han inte körde dig rakt ner i diket.
• Har du åkt längre än till Ica? Då kan du runda uppåt. Helt klart!
• Är det en skitdag med spöregn och trafikkaos? Visa lite medmänsklighet, för helvete!

Jag kommer ihåg en gång, skulle åka från Arlanda. Chauffören var typ en vandrande parfymbutik och pröjsade jag typ 20 spänn extra bara för att slippa kvävas.

Och du! Glöm inte att kolla om dricksen redan är inbakad i priset. Vissa bolag pillar ju med sånt trams.

Hur mycket dricks ger man på restaurang?

Mörkret faller långsamt över Stockholms gator, en kall novemberkväll. Ljuset från restaurangfönstren, varma, inbjudande. Jag tänker på notan, den där lappen med siffror som summerar en kväll, en upplevelse. Fem tusen kronor. En saftig summa.

Hur mycket ska jag ge? Fem procent? Tio? Det känns så… torrt. Som att räkna pengar istället för att minnas smaken av den där fantastiska fisksoppan, den ljuvliga doften av nybryggt kaffe. Fem tusen kronor… det är mycket pengar. Tänk dig alla böcker jag kunde köpa för det!

Tio procent, det blir femhundra kronor. En halv tusenlapp. En betydande summa. Känns det rätt? En del av mig skriker nej! Pengarna bränner i fickan, en klump av otillfredsställelse. Men servitören, han var så vänlig, så uppmärksam. Han fyllde på mitt vatten, han log ett varmt leende.

Kanske tio procent ändå. Det är vad man förväntas ge, sägs det. Men vad betyder “förväntas”? Är det rättvist? Är det en symbol för tacksamhet? Eller en tyst överenskommelse, en social konvention? Femhundra kronor… för ett par timmar av trevligt sällskap, en stund bort från vardagen.

• 5-10% av notan är vanligt.
• 5000 kr nota = 250-500 kr dricks.
• 10% är mest vanligt, men ingen regel.

Den där känslan av att det är för mycket… men ändå känns det rätt att visa tacksamhet. En känsla av att den där fisksoppan liksom smälter samman med pengarna i en varm, smakrik, men också lite bitter sötma. Återigen, femhundra kronor. En del av mig vill spara, den sparsamma sidan, den räknande. Men en större del av mig vill helt enkelt bara att det ska kännas rätt. Att ge något tillbaka för den fina servicen.

Hur ger man dricks på hotell?

Okej, här kommer en radda tankar kring dricks på hotell, lite spretigt kanske, men förhoppningsvis matnyttigt.

• Direkt till personen är alltid bäst. Det känns ju mest rättvist, eller hur? Speciellt om någon verkligen ansträngt sig. Tänk på den stackars bellboy som bar upp mina skidor i Zell am See en gång.

• Den gemensamma drickslådan. Jo, visst finns den, men jag har alltid känt mig lite obekväm med den. Vem vet vart pengarna verkligen tar vägen?

• Städerskan förtjänar en slant. Ett par euro under kudden med en liten lapp “Danke!” funkar fint. Och ja, jag kan lite tyska trots allt.

• I Österrike och Alperna är dricks kutym. Räkna med att lägga på 5-10% på notan på restauranger och barer. Kom ihåg det!

• Tänk efter vem som hjälpt dig. Conciergen som fixade den där svårfångade bordsbokningen, room service som levererade kaffe klockan 05:00. De förtjänar extra uppskattning.

• Undvik mynt. Seriöst, vem vill ha en ficka full med småpengar? Sedlar är alltid mer uppskattat. Även om de är lite skrynkliga.

• Dricks är mer än bara pengar. Ett vänligt ord, ett leende, en komplimang till chefen. Det betyder faktiskt något också! Det glöms ofta bort.

• Var uppmärksam på servicenivån. Har du fått exceptionell service? Då kan du vara lite mer generös. Var det bara okej? Då duger det med standarddricks. Det är väl rimligt, eller hur?

Jag brukar alltid försöka ha lite kontanter på mig när jag reser, just för dricks. Det känns liksom… mer personligt. Digital dricks känns inte riktigt rätt i mina ögon. Fast det är kanske bara jag som är gammalmodig.