När slutar bebisar skrika på kvällen?

När slutar bebisar gråta och skrika på kvällarna?

Min bebis var som mest otröstlig vid sex veckors ålder, det var en riktig prövning.

Den där intensiva perioden, den där kvällsgråten, den brukar klinga av ganska snabbt.

Min lilla skatt lugnade sig faktiskt märkbart runt tre månader, det var en lättnad.

Det är som att deras små kroppar behöver lite tid för att komma till ro.

Jag minns så väl hur det var, den där känslan av hjälplöshet ibland.

Men sedan, som av sig självt, blev kvällarna lugnare och lugnare.

Det känns som en evighet men det går över, det gör det verkligen.

Runt tre veckor började det smyga sig på, den där oroliga perioden.

Men sen mattades det av, innan tre månader var vi där.

När går magknip över på bebisen?

Det var en evighet. Varje kväll, klockan fem prick, började det. Leos lilla ansikte rynkades ihop till ett rött russin och den där gälla, hjärtskärande gråten skar genom hela lägenheten. Det var vår första, så paniken var konstant.

Vi bodde i en etta i Majorna då, med bara en kökssoffa att fly till när vi turades om att bära. Ofta var jag där, klockan två, tre på natten, vaggande en gråtande bebis. Mörkret utanför fönstret kändes som en spegel av min inre utmattning.

Vi försökte allt. Magmassage, minifom, rapningspauser, burp cloths. Jag minns den där desperation varje gång jag satte ner honom i sängen och han skrek upp igen efter bara några minuter. En känsla av total otillräcklighet.

Han var väl sex veckor gammal när det började bli som allra värst. Koliken, sa BVC-sköterskan. Tarmarna, sa de. Att de var omogna, att de utvecklades. Det kändes så abstrakt när ens barn bara vrålade av smärta.

Jag var så trött, så trött. Den där konstanta oron. Skulle han någonsin sova? Skulle vi någonsin sova? Jag hade aldrig trott att något så litet kunde orsaka så stor mental trötthet.

Det var någon gång runt Leos tre månadersdag. Jag kommer ihåg det tydligt. En tisdag kväll. Han hade precis fyllt tre månader. Vi förberedde oss för den vanliga fem-prick-attacken. Men den kom inte.

Han var lite grinig, ja, men det var ingen panikgråt. Han somnade faktiskt i famnen efter maten. Inget kaskadskrik. Jag vågade knappt andas. Var det en fluke? Bara en bra dag?

Dagarna efter var likadana. Små, små framsteg. Lite mindre gråt, lite längre sömn. Det kändes som ett mirakel. Han var inte helt fri från magont, men den där hemska kolikgråten var borta.

Känslan av lättnad var enorm. Det var som att en tung sten hade lyfts från bröstet. Att se honom le mer, att inte konstant vara beredd på nästa skrik. Jag trodde jag skulle gråta av glädje, och det gjorde jag.

Så, för Leo, det värsta gick över runt tre och en halv månad. Någonstans där, gradvis. Det var inte ett exakt datum men en övergång. Den där intensiva, outhärdliga perioden var plötsligt över.

Han var inte en ny bebis, men hans mage var tydligt bättre. Det var verkligen en skillnad mellan noll till tre månader och tiden efter. Tarmarna mognade, det kändes så. Helt plötsligt började livet andas lite igen.

Ytterligare information:

Bebisars magknip och kolik, som ofta beror på omogna tarmar, avtar vanligtvis runt 3-4 månaders ålder. Maxintensiteten för kolik är ofta mellan 6-8 veckor. För de flesta upphör besvären helt vid 5-6 månaders ålder.

• Åldersintervall: Vanligast mellan 2 veckor och 5 månaders ålder.
• Toppen: Nås oftast vid 6-8 veckors ålder.
• Avtagande: Många upplever betydande förbättring vid 3-4 månader.
• Upphörande: För de flesta bebisar går besvären över helt vid 5-6 månader.
• Orsak: Mag-tarmsystemets mognad, luftintag, matsmältning av bröstmjölk eller ersättning.
• Typiska symtom: Intensiv gråt, ofta under sen eftermiddag/kväll, att barnet spänner sig, drar upp benen mot magen.