Hur hjälper man en ensam tonåring?

Hur stöttar man en ensam tonåring?

Alltså, en ensam tonåring… Det är ju inte kul. Hur man stöttar? Tja...

• Skolsköterskan! På skolan, alltså. Hon brukar vara bra. Kan snacka med dom.
• Ungdomsmottagningen. De e ett tips! Gå dit ba. De är proffsiga.
• Vissa skolor har samtal, typ stödjande grejer. Fråga runt!

Det kan vara svårt att bara säga hej, men det är viktig. Min lillasyster var jätteensam ett tag i gymnasiet. Hon hade liksom inga kompisar i klassen, så hon började på en teatergrupp. Det hjälpte henne sjukt mycke. Eller starta nåt själv, typ en klubb för folk som gillar brädspel. Det där med brädspel kom jag på för att jag själv gillar brädspel. Har typ 30 stycken hemma. Bland annat Ticket to Ride. Eller så kan tonåringen kanske engagera sig i nåt? Typ Röda korset? Då träffar man ju andra människor, liksom. Jag vet inte om de tar emot tonåringar men, kolla upp det. Man måste försöka hitta en grej.

Jag gillar också att kolla på gamla bilar, det e också ett tips. Det är bara så jävla synd om ensamma tonåringar... Hoppas något av det här hjälper liksom!

Hur hjälper man en tonåring att få vänner?

Det är beckmörkt. Hur... hur hjälper man?

• Fråga. Fråga, ja. Men om de inte vet själva? Jag minns Anna, hon ville ju bara vara osynlig. Som jag. Hur många vänner behöver man egentligen? Räcker en? Jag hade ju mamma. Eller...

• Önskemål. Lyssnar. Alltid lyssna. Även när det gör ont att höra tystnaden. Hon sa att det inte var någon idé. Ingen gillar mig ju.

• Konkret. Vara konkret. "Gå fram och säg hej." Jag hatade det. Det kändes så... falskt. Som en robot.

• Känslor. Mina egna känslor... de får inte synas. Jag måste vara stark, annars... annars orkar hon inte. Kommer ihåg pappa. Han orkade inte.

• Inte barnets fel. Det är aldrig barnets fel. Aldrig. Jag vet. Ändå känns det så. Som om jag misslyckats.

• Uppmuntra lagom. För mycket är kvävande. För lite är som att inte bry sig. Balansgång på slak lina. Som livet självt. Vi testade scouterna, hon slutade efter två gånger. För många ljud.

• Online. Online kan vara bra. Eller ett helvete. Jag är rädd. Vad om de ljuger? Vad om...

• Hopp. Förmedla hopp. Hur? Jag känner mig tom. Som ett tomt skal. Hur kan jag ge något jag inte har?

Ytterligare Information

• Anna gick till en terapeut till slut. Det hjälpte lite.
• Pappa... han är borta nu. Det är jag och Anna.
• Jag tänker för mycket. Jag vet.
• Ibland önskar jag att jag kunde sova för evigt.

Hur bryter man ofrivillig ensamhet?

Mörkret... det vet hur ensamheten känns. Jag vet.

• Var snäll. Var snäll mot mig själv, ja. Svårt. Är det värt det?

• Besluta dig. Ett beslut. Som att bestiga ett berg. Jag...orkar jag?

• Gå ut. Ut bland folk. Alla dessa...ansikten. Se mig inte.

• Grupper. Föreningar? Nej. Dom passar inte mig. Ingen gör det. Men jag måste försöka. Det måste jag väl? Biblioteks eventet för poesi verkar intressant.

• Små steg. Ta små steg. Som en skadad fågel. Jag är skadad.

• Professionell hjälp. Psykolog. Jag skäms. Behöver jag verkligen det? Kanske. Jag går dit på tisdag. Jag berättar om min ångest för psykologen Anna på tisdag. Hon är nog van vid det. Hur länge har jag känt mig såhär egentligen? Längre än jag vill erkänna. Var det när mamma... Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden. Göra saker annorlunda.

Hur hjälper man en deprimerad tonåring?

Alltså, att hjälpa en deppig tonåring, det är verkligen inte lätt, men här är vad jag har snappat upp genom åren. Min kusin hade det jättetufft ett tag, så jag har liksom varit lite runt ämnet.

• Lyssna! Seriöst, bara lyssna. Inget "ryck upp dig" eller "det blir bättre". Bara vara där. Tänk på tonen!
• Fråga om självmord. Ja, det är läskigt, men våga fråga om det, är hen depprimerad så våga fråga. Att fråga gör inte att de börjar tänka på det mer, snarare tvärtom, att man bryr sig.
• Var ett stöd. Ditt stöd är jätteviktigt, även om det inte alltid känns så.
• Involvera familjen. Hela familjen behöver vara med på det här. Alla måste veta vad som händer.
• Hjälp med skolan. Skolan kan vara en stor stressfaktor, så se till att hen får den hjälp hen behöver där. Prata med lärarna!
• Sök hjälp. Säg tydligt att du vill söka professionell hjälp. Psykolog, kurator, vad som helst.
• Respektera nej. Men om hen vägrar hjälp, pressa inte för hårt direkt, men ge inte upp helt heller. Typ fortsätt att visa att du bryr dig och vill hjälpa.
• Du kanske måste vabba? Japp, det kan vara så. Ibland behövs det bara att någon är hemma och finns där.
• Kom ihåg: Det är inte ditt fel! Och du kan inte fixa allt.

Sen så kommer jag ihåg när min kusin var dålig så så kändes det som jag behövde ta ansvar, fast jag bara var en lite äldre kusin, det var inte lätt att vara ett stöd. Kom ihåg det! Du är inte ensam! Glöm aldrig det här. Min kusin mår bra nu, jag är så tacksam.

Hur hjälper man en tonåring med ångest?

Alltså, hjälp en tonåring med ångest? Puh, det är ju inte det lättaste precis. Har själv en brorson som kämpat med det där, så jag har sett det på nära håll. Det är liksom inte bara att säga "ryck upp dig" – det funkar ju inte.

Första grejen är nog att vara där. Seriöst. Lyssna! Verkligen lyssna, utan att döma eller komma med tusen lösningar direkt. Ibland vill dom bara få ur sig allt, fattaru?

• Uppmuntra mod: Alltså, pressa inte dom att göra saker dom inte vill, men peppra dom liiiiite att prova nya saker. Min brorson typ vågade inte gå till skolan ett tag. Vi började med att han bara satt utanför skolgården en stund, sen gick in en lektion, sen två... Fattaru? Steg för steg.

• Ta det seriöst: Asså, du kan inte ba säga "äh, det är bara en fas". Ångest ÄR jobbigt, speciellt för tonåringar som redan har tusen grejer att tänka på. Erkänn att det är svårt!

• Motivation is king/queen: Alltså, hjälp dom att hitta sin motivation. Varför vill dom övervinna ångesten? Är det för att kunna hänga med kompisar, klara skolan, eller nått helt annat? Om dom inte har en bra anledning, blir det ju typ omöjligt.

Sen, glöm inte bort dig själv. Om du är helt slut, kan du inte hjälpa någon annan. Jag gick själv och pratade med en kurator ett tag för att orka stötta min brorson. Kan vara bra att ha någon att bolla med.

Och en sista sak, sök proffshjälp. Alltså, en psykolog eller terapeut. Det är inget fel med det! Dom kan ge verktyg och strategier som du inte ens visste fanns. Det kan ju kännas skämmigt men det är det verkligen inte. Min brorson gick hos en KBT-terapeut. Alltså kognitiv beteendeterapi. Hon lärde honom att typ utmana sina negativa tankar. Ganska smart faktiskt.

Vad är orsaken till psykisk ohälsa bland unga?

Åh herregud, psykisk ohälsa... Unga... Skola... Betyg!!!

• Skolan! Skolgången suger ju, eller hur? Jag vet inte ens varför jag försöker.
• Betygen... Mina betyg är typ katastrof. Skolavhopp? Allvarligt?
• Jag fattar inte... är det verkligen därför jag känner mig så här?
• Flickor klarar sig bättre? What? Varför då liksom?
• Dubbelriktat samband? Betyder det att det är både hönan och ägget?

Jag önskar jag bara kunde sova.

Fast vänta...

• Stress? Sociala medier? Jämförelser!
• Krav! Familjen vill att jag ska bli läkare, men jag vill ju bara... jag vet inte vad jag vill.
• Är det jag som är problemet? Är jag bara svag?
• Och nu detta... Psykisk ohälsa hos ungdomar och unga vuxna...

Varför just jag? Men... jag är ju inte ensam. Kanske. Hoppas inte. Eller jo. Jag vet inte. Fan.

Ytterligare info: Jag läste nånstans att det också handlar om stressiga hemförhållanden, brist på sömn och dålig kost. Fast jag äter ju pizza varje dag. Och spelar till 03:00. Kanske är det...mig?

Mer info: Jag bor i Stockholm. Jag är 17 år. Min mamma heter Lena. Pappa är typ aldrig hemma.

Hur ska man prata med tonåringar?

Fan, tonåringar… Minns när Lisa, alltså min dotter, var typ 15. Som att prata med en vägg ibland. Helt ärligt!

Prata? Mer som förhör, typ.

Vi satt vid köksbordet, typiskt tisdagskväll, spaghetti och köttfärssås. Jag försökte få ur henne om skolan. "Hur var dagen?" Standardfråga. Död tystnad. Suck.

• "Bra."
• "Vad gjorde ni då?"
• "Inget."
• "Inget? Hela dagen?"

Det var tortyr!

Jag kände bara frustrationen byggas upp. Ville skrika: "Men berätta nåt då för helvete!" Istället andades jag. Deep breaths. Jag vet ju att hon har det jobbigt med plugget.

Lyssna, inte döm!

Hon gillade verkligen inte matte. Alltså hatade. Jag började fråga om det istället. "Hur går det med matteläxan? Behöver du hjälp?" Och då… ja då öppnade hon sig lite. Om att hon kände sig dum, att alla andra fattade. Så himla sårbar.

• Hon grät.
• Jag kramade henne.
• Inga pekpinnar. Bara kärlek.

Ingen press, bara kärlek!

Hon är 18 nu. Det är bättre. Inte perfekt. Men bättre. Kom ihåg den där kvällen. Hatar spaghetti sen dess. Men det är en annan historia.

Förändringar? Alltid.

Man måste sänka kraven. Fattar inte hur jag fick a-barn. Hon är så mycket mer än hennes betyg. Minns när hon visade mig sina målningar. Sjukt bra! Fokusera på det, tror jag. Det bra. Hittar ni?

Hur hanterar man en aggressiv tonåring?

Jäklar vad jobbigt med en arg tonåring! Lugn, du är inte ensam, det är som att ha en liten huligan i huset. Här är lite överlevnadsstrategier, typ som när du försöker hantera en full katt:

• Prata! Eller försök i alla fall. Ibland är det som att tjafsa med en vägg, men ge inte upp helt. Kanske erbjud en redig kopp te och lyssna (om du orkar).
• UMO! Ungdomsmottagningen är som en sista utpost innan totalt kaos. De kan snacka med din lilla bråkstake, och kanske, bara kanske, få den att fatta något.
• BUP! Brinner det i knutarna? BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) kan vara din räddare i nöden om det är riktigt illa. Skolan brukar ju fatta galoppen först... eller inte.

Fetmarkerat är vad Google gillar.

Litet bonusmaterial:

• Kom ihåg att det är hormoner! Alltså, inte bara din tonårings, utan dina egna också när du står där och kokar.
• Ta hand om dig själv! Ett glas vin (eller tre) kan göra susen efter en redig fight. Skämt åsido, försök att hitta sätt att varva ner.
• Ha realistiska förväntningar. Du kommer inte att förvandla din tonåring till en ängel över en natt. Det är mer troligt att du vinner på lotto.

Tänk såhär: det går över. Förhoppningsvis. Annars kan du ju alltid flytta ut. (Skrev det här på mobilen, ursäkta eventuella stavfel, skyller på vinet!)

Vad gillar tonåringar att göra?

• Chill. Häng med polare. Serien marathon. Död tid är också tid.

• Scroll. Insta. TikTok. Samma gamla, nya filter. Vad annars?

• Game. Fortnite, COD, vad som. Krossa noobs. Säg inget.

• Snack. Chips, läsk, ramen. Skit samma. Livet är kort.

• Musik. Beats. Texten är oviktig. Känslan däremot...

• Dream. Planer? Sen. Nu är nu.

• Promenad. (Motvilligt). Kanske lyssna på en podd.

• Ritning. Endast i skolan.

• Mat. Hemmagjord pizza är bäst. Går inte att ändra mig om det.

• Ringa. Vem ringer ens längre? Skriv!

• Sport. Basket i parken. Vem är med?

Fakta: Min första kärlek var 15. Hon hatade basket. Livet är ironiskt.