Hur hanterar man trotsig som 3-åring?

1 år sedan 49 visningar

"Förstå, inte bestraffa. Namnge känslorna – både glädje och ilska. Trots är en utvecklingsprocess, inte en personlighetsbrist. Guida, stöd och ge utrymme för känslouttryck."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur hanterar man en trotsig 3-åring?

Alltså, trotsiga treåringar... Amen, säger jag bara. Min lilla Lisa, född 12 mars, vilken ångvält. Minns en gång på ICA Maxi, typ 15:00 en tisdag. Hon ville ha en chokladboll, kostade typ 10 spänn. Nej, sa jag. Pang, världens utbrott.

Det som funkade bäst för mig var att liksom... spegla hennes känslor. "Jag ser att du är jättearg för att du inte får chokladbollen!" Eller, "Du är så ledsen att vi inte köper den nu". Funkade inte alltid, men det hjälpte.

Hon lärde ju sig så småningom att sätta ord på sina känslor själv. Inte att det blev lugnt direkt, men lite lättare att hantera. Kommer ihåg jag läste nånstans (Barnavårdsföreningen kanske det var?) att det är liksom en del av utvecklingen. De övar.

Man får bara försöka hålla sig lugn själv. Ibland lättare sagt än gjort, jag vet. Men djupt andetag och kom ihåg: det går över (någon gång iaf ;)).

Hur är en typisk treåring?

Treåringar, va? Som en liten, pratglad apmänniska, fast med mindre hår. Jäklar vad de kan babbla! Tänk er en papegoja som korsats med en energidryck.

Huvudpoäng: En blandning av begåvning och total kaos.

Kan prata, nästan som en vuxen...nästan. Ordförrådet är som en explosion i en godisaffär – fullständigt fantastiskt men totalt oorganiserat. Min grannes dotter, lilla Lisa, sa nyligen att hon ville ha en "fjärils-bajamaja" till julklapp. Vem vet vad det är? Jag inte.
Förstår regler? Ja, ibland. Som en hund som lär sig sitta – ibland lyckas de, ibland inte, och då blir det helvete. Tänk dig en vildsint liten tyrann med ett oändligt tålamod hos föräldrarna.
Egen tankeverksamhet? Absolut! Planerar övertagandet av hushållet med en precision som skulle göra en general avundsjuk. Strategierna är dock ofta...opålitliga. Typ som en krigsstrategi planerad av en katt.

Sen har vi det där med att de är tre år gamla. Det är ju typ som en liten, springande tornado av energi. Att gå en promenad med en treåring är som att springa ett maraton med en jojo fastbunden vid foten. Otroligt tröttsamt, men samtidigt otroligt underhållande.

Och ja, glöm inte den där oslagbara kombinationen av sötma och envishet. De kan vara lika charmigt gulliga som de är otroligt, fruktansvärt jobbiga. Som en chokladkaka med chili i. Gott men med en rejäl kick i baken.

Min brorson, Oskar (4 år nu, men var ju 3 en gång i tiden), ritade en gång en bild av mig som en grön potatis med vingar. Det är det jag minns mest.