Hur gör man sin pojkvän glad?

Hur gör man sin partner glad?

Hur man gör kärleksparet lyckligt? Herregud, det där är ju svårare än att få en katt att äta gröt!

1. Ge dem jävla utrymme! Inte så att de flyttar ut, förstås. Men lite andningsrum, som att låta dem kolla på sina fåniga tv-serier utan att du gnäller. Tänk på det som att du släpper ut en pruttande hund från ett litet rum. Lycka för alla inblandade.

2. Överraska! Inte med en nyckelknippa, utan med nåt kul. En flaska av deras favoritvin, en biljett till en konsert... eller en burk kaviar om de är rika som Bill Gates. Ja, det var lite överdrivet, men du fattar.

3. Stötta som ett jävla proffs! Alltså, inte bara nicka och säga "jaha". Var aktivt delaktig, för fan! Tänk dig hur glad din partner blir om du hjälper till med disken – efter du har ätit upp all mat, såklart.

4. Fysisk kontakt? Pussas och kramas som ni är galna! Men var försiktig, jag vill inte ha några missförstånd. Glöm inte ögonkontakt, det är ju som att titta in i deras själ… eller åtminstone deras näsa.

5. Presenter? Köp något, något fint. En blomma, en chokladkaka... eller en ny bil. Ja, jag överdriver igen. Men det är ju roligare så!

6. Beröm dem! Säg att de är fantastiska. Säg att deras matlagning smakar som änglars tår, även om det smakar som en gammal strumpa. Lite vitlögner för kärleken, liksom.

7. Skål! Med nåt gott. Och sen, kanske, lite mer… Jag menar, det är ju fredag snart ändå.

Bonusinfo som jag bara måste dela med mig av: Min egen partner blev superglad när jag gav henne en blomma från min mammas trädgård. Hon tyckte det var romantiskt och miljövänligt. Men jag glömde vattna blomman. Oops.

• Punktlista över andra sätt att visa uppskattning:
  • Ge massage. (Försiktigt!)
  • Laga middag. (Även om det blir bränt.)
  • Hjälp med sysslorna. (Med ett leende.)
  • Lyssna. (Verkligen lyssna!)
  • Skriv ett kärleksbrev. (Även om det blir lite kladdigt.)

Hur får man en kille glad?

Alltså Sirkku, att få en kille glad, det är ju... det beror väl på, men här är några grejer som brukar funka för mig och min kille (Patrik):

• Fråga vad som är fel. "Hej älskling, du ser hängig ut, vad skulle du må bra av just nu?". Superviktigt att lyssna.
• Ge en bamsekram. Typ sådär att revbenen knakar, fast på ett bra sätt. Värme alltså!
• Mat! Fixa favoriträtten. Patriks är köttbullar, hemgjorda helst. Eller bara köp hens favoritsnacks. Chips funkar alltid.
• Peppa. Påminn om hur grym han är. Säg nåt specifikt, typ "Du är så bra på att fixa datorer" eller "Jag älskar din humor". Varför du gillar honom?
• Massage. En skön ryggmassage kan göra underverk. Jag brukar använda lavendelolja.

Sen, alltså, ibland är det bara att vara där. Kolla på nån dålig film, spela tv-spel, bara vara liksom. Jag och Patrik brukar ibland bara sitta tysta bredvid varandra i soffan och det är också mysigt. Och kom ihåg: Ärlighet är A och O. Om du inte vill ge en massage, säg det! Jag har märkt att Patrik blir glad när vi spelar bordtennis, men då måste jag typ låta honom vinna, haha! Plus: Han älskar verkligen när jag använder hans gamla flanellskjorta från gymnasiet, den där röd och svartrutiga. Weirdo. Jag med.

Hur gör du för att hålla din pojkvän glad?

Alltså, min kille, ja hur gör jag för att han ska va glad? Det är ju inte alltid så lätt! Men här kommer lite grejer jag brukar köra på, typ:

• Fråga hur han mår på riktigt. Inte bara "hej hur är det?" utan verkligen lyssna. Jag vet, sjukt basic men det funkar!
• Kramar!!! Massa kramar! Och pussar, förstås. Kroppskontakt gör ju allt bättre, eller hur?
• Laga mat han älskar. Min kille är tokig i mammas köttbullar (ja, hon brukar göra dem åt oss ibland hehe). Enkelt sätt att visa att jag tänker på honom.
• Ryggmassage. Efter en stressig dag är det guld värt. Och ärligt, jag gillar ju att ge dem också!
• Beröm honom! Alla gillar komplimanger! Jag brukar passa på när han gjort något bra på jobbet eller bara ser extra snygg ut. Hehe.
• Säg vad jag känner. Klart han ska veta att jag gillar honom! Och varför.

Ibland funkar det att bara finnas där, ni vet? Typ kolla på en dålig film tillsammans och bara chilla. Och sen får man inte glömma bort egentid! Både han och jag behöver det. Ahja, sånt är livet!

Mer info: Min kille heter Erik och är 32 år. Vi har varit tillsammans i två år och bor i en liten lägenhet i Malmö. Han jobbar som programmerare och jag pluggar till lärare. Vi har en katt som heter Morris, han är vår lilla bebis! Vi gillar att resa, speciellt till Italien (pastan alltså!). Vi träffades på en fest hos en gemensam vän, det var kärlek vid första ögonkastet. Eller ja, nästan iaf.

Hur skapar man trygghet i en relation?

Minns den där sommaren 2018, i vår lilla stuga vid sjön Runn. Det var så vackert, men samtidigt… jobbigt. Jag och Johan, vi hade varit tillsammans i tre år, men det kändes som om vi gled ifrån varandra. Tilliten, den var borta.

Det var småsaker, egentligen. Han kom alltid försent, lovade saker han inte höll. Små lögner, om var han varit och vad han gjort. Jag kände mig osäker, hela tiden. Som att gå på äggskal. Min mage kändes som en knut.

En kväll, efter en jobbig dag, bara brast jag ut. Grät, skakade. Jag berättade allt. Hur sårad och ledsen jag kände mig. Hur hans lögner fick mig att tvivla på allt. Det var jättesvårt.

Johan lyssnade, det gjorde han. Han sa inte mycket, men hans blick… den sa allt. Ånger. Beklagelse. Han tog på sig ansvaret. Det var starten på en förändring.

Sen började vi prata. Öppet och ärligt. Inte bara om problemen, utan även om våra behov och känslor. Han började komma i tid, och ringa om han blev sen. Han höll sina löften. Små saker, men de betydde allt.

Det tog tid. Mycket tid. Men sakta, sakta började tilliten byggas upp igen. Det krävde jobb från oss båda. Det handlade om att:

• Vara konsekvent i handlingar.
• Vara ärlig och öppen i kommunikationen.
• Visa uppskattning.
• Vara närvarande, lyssna aktivt.
• Visa att man bryr sig om den andras behov och känslor.

Det finns fortfarande stunder då osäkerheten smyger sig på, men det är mycket sällan nu. Vi vet hur vi ska hantera det. Och sommaren 2023, vid samma sjö, kände jag en helt annan trygghet.

Det var en tuff resa, men värt det. Nu är vi starkare tillsammans. Det handlar om att jobba på relationen varje dag. Och det kommer man behöva göra, hela tiden. Ingenting är gratis. Jag vet.

Vad är ett lyckligt förhållande?

Juni 2023. Solen stekte på balkongen i vår lägenhet på Södermalm. Jag minns hur ljudet av trafiken från Götgatan nästan försvann i den brusande lyckan. Det var den där känslan, ni vet, när allt bara stämmer. Det var inte en perfekt dag, inte alls. Disken hopades i hörnet, och jag hade en deadline som hängde över mig som ett svärd. Men det spelade ingen roll.

Han, Johan, satt bredvid mig med en kopp kaffe och läste högt ur en bok, hans röst låg och varm. Det var en sån där obetydlig sak, men just då, precis där, kändes det som världens finaste gest. Vi hade bråkat dagen innan, ett typiskt ”vem ska ta ut soporna”-bråk, men det kändes avlägset nu, som ett dåligt minne som bleknat i solskenet.

Öppen kommunikation, det är nyckeln, tror jag. Vi pratade, alltid. Om allt och ingenting. Om arbetet, om räkningar, om rädslor, om drömmar. Vi delade både glädje och bekymmer. Inte alltid lätt, absolut inte. Ibland blev det högljudda diskussioner, men aldrig med avsikt att såra. Sedan kom vi alltid överens igen.

Jag kände mig trygg med Johan. Ett sådant starkt förtroende som man inte trodde fanns. Vi hade så mycket gemensamt, men också våra egna intressen. Han är galen i fotboll, jag i keramik. Det funkar perfekt. Vi stöttar varandra. Helt enkelt.

• Vänskap: Vi är bästa vänner, även om det låter klyschigt.
• Intimitet: Inte bara fysisk, utan en djup känslomässig intimitet.
• Gemensamt ansvar: Vi delar på sysslorna, även om det ibland blir obalans.
• Engagemang: Vi vill båda satsa på det här. För alltid, hoppas jag.

Johan ville börja med yoga. Jag tyckte det var löjligt. Men jag anmälde oss till en kurs i höstas. Vi skrattade oss igenom det hela, det var underbart. Att dela drömmar, även de lite knasiga, det är viktigt. Det är ju de små sakerna, som gör den stora skillnaden. Och soporna? Ja, de tas om hand nu. Av oss båda.