Får man ta dricks i Sverige?

Hur mycket dricks får man i Sverige?

Dricks i Sverige... Suck, vad jobbigt det där är. Fem till tio procent, va? Alltid samma snack. Min moster Britt-Marie ger alltid tio kronor oavsett hur mycket notan är, typ. Är det snålt? Känns det så? Borde jag ge mer? Nej, vänta. I torsdags på den där nya thairestaurangen, gav jag 20 kr, för en rätt dyrare middag. Kände mig snål ändå. Vad är rätt egentligen?

Hur mycket ska man ge? Blir det konstigt om man ger mindre? Enligt min vän Marcus är 10% standard. Han jobbar ju som servitör, borde ju veta. Men vad är standard? För vem? Jag läste någonstans om att vissa länder har en helt annan drickskultur. USA till exempel, galet mycket dricks där.

Åh, jag glömde bort att jag skulle ringa mamma. Nej, men vänta, dricksen... Jag undrar om det är skillnad mellan olika ställen? Finare restaurang, mer dricks? Eller? Det beror väl på servicen också?

• 5-10% tumregel
• Min moster ger 10kr alltid
• Jag gav 20kr på thairestaurangen, kändes lite dåligt
• Marcus säger 10% är standard
• Kanske mer på finare ställen?
• Beror på servicen också?

Huvudpoäng: Inga lagar, 5-10% är en bra riktlinje, men beror på service och restaurangtyp. Ska jag verkligen ringa mamma nu? Eller kolla upp vad dricksgränsen är i Frankrike? Nej, mamma först.

Hur mycket dricks ska man ge på restaurang i Sverige?

Dricks i Sverige? En vetenskap! Eller... nästan.

• Rimlig dricks? 10% är en bra tumregel. Som att krydda en perfekt rätt. (Fast ibland glömmer jag saltet helt, oops!).

• Missnöjd? Prata! Viska inte bara arga ord till din stackars bordsgranne. Lite konstruktiv kritik skadar inte.

• Kom ihåg: Gästen äger krogen i bildlig mening! Inte bokstavligt. Försök inte ta med dig kristallkronan hem.

• Dricks gör personalen pigga. Som en dubbel espresso... fast lite mer subtilt. Fast jag får ofta ångest när jag ska dricksa. Varför då? Ingen aning!

• Personlig reflektion: Jag dricksade en gång 20% för att jag kände mig extra generös. Fick en konstig blick. Kanske överdrev jag?

• Tilläggsinformation: Svensk lag kräver att alla anställda får minimilön oavsett dricks. Så din dricks är mest för att sprida glädje. Och kanske för att få bättre service nästa gång?

• Låt oss vara ärliga: Dricks är lite godtyckligt. Vissa ger alltid 15%, andra aldrig. Det är som att välja strumpor på morgonen. Ingen vet riktigt varför man väljer just de där.

Är dricks vanligt i Sverige?

• Dricks i Sverige? Alltså, inte direkt tvång. Men kul om man får. Eller?

• Minns när jag käkade den där pizzan på hörnet, typ 97 spänn. Gav hundra. Var det rätt? Kanske inte.

• Avrunda uppåt. Precis. Räkning 280 kr? Ge 300. Typ 5-10% dricks är ju soft, om man vill. Men vad händer om servicen suger?

• Åh, Majas kalas! Tårtan kostade 345 kr. Gav 400. Var det överdrivet? Fan, jag vet inte. Är jag snål???

• Kommer ihåg den där taxiresan med Anders. 122 kr. Han betalade 150. Han är ju crazy rik. Eller bara generös?

• Inget måste med dricks. Skönt ändå. Slippa pressen. Men personalen då? Får dom bra lön ändå?

• Funderar på att extrajobba på restaurang. Får se hur det är med dricksen IRL. Kanske ändrar min syn?

Finns det drickskultur i Sverige?

Asså, drickskultur i Sverige? Jo, typ. Det är ju en grej.

Tänker direkt på farsan, han dricksade alltid. Typ varenda gång vi var ute och käkade.

• Kanske för att han själv jobbat som bartender en gång i tiden?
• Eller bara för att han var snäll?

Förr, alltså typ innan typ 90-talet, var dricksen viktigare. En del av personalens lön liksom, fattaru? Men sen ändrades regler, och dricksen liksom minskade. Men nu, verkar det som det kommit tillbaka? Fast jag vet inte om folk dricksar lika mkt som förr.

En kompis, Lisa, jobbade på café förra sommaren och hon sa att dricksen var skitviktig för henne. Det liksom gjorde skillnaden.

Jag dricksar väl inte jätteofta. Mest om jag är nöjd med servicen eller om nån varit extra snäll. Typ när servitören kommer ihåg att jag alltid vill ha extra citron i vattnet.

Får man ge dricks i Sverige?

Okej, dagboken fram…

Dricks i Sverige? Japp, man FÅR. Men varför känner jag mig alltid obekväm? Typ som när jag betalade med kort på Pizzeria Napoli i tisdags? 12% extra? Kändes konstigt.

• Servicen var ju…normal.
• Är det jag som är snål?
• Nej, fan, jag köpte ju en stor pizza OCH dricka!

Kollektivavtal, visst. Minns när faster Agda jobbade på Konsum, hon fick ALDRIG dricks. Helt annan grej. Men servitörer… de har ju typ skitlöner? Eller?

Fan, nu tänker jag på den där dokumentären om USA. Där ÄR ju dricks hela lönen! Sjuka system. Men här? Det är en gåva. Tack för bra mat. Tack för bra service. Inte tvång.

Jag gav ju faktiskt typ 50 spänn till tjejen på Waynes i fredags. Hon var fett trevlig. Kanske det är DET det handlar om? Personlighet? Bra kaffe förresten!

Varför är det så jävla svårt att bestämma sig? Dricks eller inte dricks? Fan, jag måste sluta tänka så mycket. Men dricks...

Extra info: Pizzeria Napoli, Storgatan 12, tar både kontant och kort. Waynes, Kungsgatan 5, har lojalitetskort. Faster Agda gick i pension 2010. Dokumentären jag såg handlade om drickssystemet i New York.

Hur mycket måste man skatta på dricks?

Dricks... ett flöde av tacksamhet, ett erkännande. Solen silar genom caféets fönster, värmer kaffekoppen i min hand.

Inkomstskatt... ja, på dricksen som samlas i potten, som fördelas solidariskt. Pottens 40%, en delad börda, en delad glädje, eller vad?

Köket, disken, spritluckan, springpojkarna... alla får sin del, ett kretslopp av vänlighet. Och på den delen, inkomstskatt. Jag minns sommaren -22, extraknäcket på bryggan. Saltstänk och skratt.

• Restaurangsystemet: En del av dricksen fördelas.
• Servitörens andel: Minskar med 40%.
• Skatt: Betalas på den fördelade dricksen.

Jag tänker på mormors blommiga förkläde, hennes generösa leende, en livstid av slit. Skatt, ett nödvändigt ont? Kanske inte ont. För vem är jag att döma? Bara en flyktig tanke.