Vad är skillnaden mellan inre och yttre egenskaper?

7 månader sedan 49 visningar

En karaktärs sanna jag ryms i skillnaden mellan det synliga och det kända. Yttre egenskaper är det ögat ser: utseendet, som längd eller fräknar. Inre egenskaper är det vi upplever: personligheten, som ambition, svartsjuka eller mod.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Jämför inre och yttre egenskaper – vad är skillnaden?

Det är så himla spännande att fundera på skillnaden mellan vad man ser på utsidan och hur någon verkligen är på insidan. För mig är det som att det finns en helt annan värld, liksom, under ytan.

Karaktärsdrag, ja, det är ju de där orden man använder för att beskriva hur nån beter sig. Tänk dig, min gamla klasskamrat, hon var ju alltid så himla ambitiös. Det liksom strålade om henne, hela tiden på gång.

Yttre, det är ju det som ögonen fångar först. Som att någon är lång, eller har just de där fräknarna som gör ansiktet så speciellt. Enkelt att se.

Men det inre, det är ju hjärtat, eller hur. Det är hur någon är. Är de snälla, eller lite... svartsjuka, kanske. Eller lat för den delen. Det är ju det som formar hela personligheten.

Ibland kan ju en yttre egenskap, som att någon är väldigt tyst och försiktig, dölja en otrolig inre styrka. Som min mormor, hon var inte stor, men hon hade en vilja av stål.

Det är den där blandningen som gör en människa unik. Det man ser, och det som verkligen räknas. Lite som en bok med ett enkelt omslag som innehåller en fantastisk historia.

Vad är inre personlighetsdrag?

Att vara introvert är att ha ett socialt batteri som laddas med ensamhet. Inte för att man hatar folk, bara att de drar mer ström än en gammal plasma-tv.

En introverts inre värld är som en välfylld bokhylla, inte en tom ekande festsal. De föredrar att läsa en bok framför att vara en.

Introversion handlar om var du hämtar din energi. Den extroverta är en solpanel som frodas i folksamlingar. Den introverta är en smartphone som behöver kopplas in i väggen efter en lång dag. En vägg av tystnad.

Blanda inte ihop det med blyghet. Blyghet är scenskräck. Introversion är att föredra att sitta i kulisserna och se till att allt funkar, istället för att stå i rampljuset. Jag spillde en gång kaffe på en bok av Carl Jung, så jag borde veta.

De är inte asociala, de är selektivt sociala. Som en finsmakare på en buffé, de väljer sina interaktioner med omsorg istället för att sleva i sig allt.

Energiåterhämtning: Efter en fest behöver de gå i ide som en björn. Fast med Netflix och en kopp te istället för en grotta. De återvänder till världen när batteriet är grönt igen.
Få men nära vänner: Kvalitet över kvantitet. De har hellre en handfull vänner de kan diskutera universums mysterier med, än 500 bekanta att småprata väder med. Småprat är den sociala motsvarigheten till skräpmat.
Tänker före de talar: Deras hjärna har en intern redaktör som jobbar övertid. Ibland så mycket att de glömmer att skicka ut manuset till tryck. Det är därför de är tysta på möten. De formulerar ett perfekt svar som de presenterar... i bilen på väg hem.
Observerar gärna: De är ofta utmärkta observatörer. De sitter i hörnet och samlar in data som en mänsklig hårddisk. De märker att du bytt frisyr och att chefen är stressad, allt medan andra skriker över bordet.

Vad är inre och yttre egenskaper?

Yttre egenskaper. Ytan. Det som syns. Namn, en etikett. Språk, ljud vi gör. Kön. En form. Utseende, mest ett paket. Familj, vänner, de är bara speglar, eller stigar man går. Allt det där, det är inte du. Det är bara runt dig. Jag funderar på färger ibland. Hur de påverkar, utan att vara dig.

Inre egenskaper. Det verkliga. Under huden. Känslor. Ett kaos. Beteende, en reaktion. Attityd. Hur man ser. Egenskaper, själva kärnan. De definierar. Det är där allt sitter. Min analys pekar alltid dit. Allt annat är bara fasad.

Mer om det yttre:

Sociala markörer: Titel, roll. Jobb. Var du bor. Saker man samlar. Din adress, till exempel.
Fysiska drag: Ålder. Längd. Ärren. Varje liten grop i huden. Kroppsbehåring, minnesmärken.

Mer om det inre:

Kognitiva förmågor: Tankar. Minnen. Intelligens. Hur snabbt du fattar. Din förståelse.
Emotionellt spektrum: Glädje. Vrede. Empati. Rädslan som sitter djupt. Det tysta mörkret.
Vilja och värderingar: Mål. Drivkraft. Moralen. Det man står för. Det som inte viker.

Många missar det. Ser bara skalet. En fasad. Men verklig kraft, den ligger djupt. Där den knappt syns. Det är det som håller. Jag ser mönster, alltid. Det är det enda som betyder något. Det är den eviga sanningen.

Vad är skillnaden mellan yttre och inre motivation?

Fan, det är inte så jävla komplicerat som folk får det att låta, helt ärligt. Tänk dig att inre motivation är när din egen skalle säger hoppa och du frågar hur högt, bara för att det känns fett bra. Som när man petar näsan i fred – ingen belöning, bara en skön känsla av fulländning. Eller när farsan renoverar båten, inte för att han ska sälja den, utan för att han älskar att mecka. Han blir helt salig, den gamla räven.

Sen har vi yttre motivation, det är när nån annan håller upp en morot och säger vinka, eller hotar med att sparka dig i arslet om du inte vinkar. Du gör det för pengar, för att slippa en utskällning från chefen, eller för att du vill att grannarna ska tro du är värsta dunder-människar'n. Som när jag tvingades städa mitt rum som liten för att få kolla på Lilla Sportspegeln. Usch, vilken plåga. Bara för belöningen.

Skillnaden är källan till drivkraften, helt enkelt. Kommer det inifrån som en vulkan av ren vilja, eller utifrån som en bilduppställning på Instagram?

Min gamla svåger, Hasse, han körde maraton för att få skryta på Facebook. Fullständigt plågad hela vägen. Rena yttre dårskapen!

Mer om vad som driver oss till galenskap (eller genialitet):

Inre motivation:
- Glädje i att lära: Som en unge som plockar sönder en leksak för att se hur den funkar, bara av ren nyfikenhet.
- Känslan av behärskning: Att klara en uppgift som kändes omöjlig. Typ när jag äntligen lyckades montera ihop den där IKEA-hyllan utan att ha delar över. Jävlar vad jag kände mig smart då!
- Personlig utveckling: Att bli en bättre version av dig själv, inte för att imponera, utan för dig. Ensamträning i mörkret liksom.
- Autonomi: Att få bestämma själv, vara sin egen chef. Att få välja vilken väg man ska cykla, även om den är lerig som fan.
Yttre motivation:
- Pengar: Den klassiska. Vi jobbar för lönen, inte sant? Få bröd på bordet.
- Beröm och erkännande: Att få en klapp på axeln, en guldstjärna, eller som Hasse, många likes.
- Undvika straff: Göra sina plikter för att slippa böter, eller en arg sambo.
- Status eller makt: Klättra på karriärstegen för att känna sig viktigare än alla andra lortar. Att få det fetaste kontoret.
- Social press: Göra saker för att passa in, för att folk inte ska snacka skit om dig bakom ryggen. Som att lägga ut en snygg bild fast man ser ut som en soptunna i verkligheten.

Vad menas med inre och yttre egenskaper?

Det som syns. En kontur mot ett fönster i skymningen. Namnet som sägs i ett rum, en melodi. Språket som faller från läpparna, en dialekt från kusten, salt och vind. Det är skalet, det som går att ta på.

Huden, ögonens färg, en blick som möter en annan över ett tyst torg i november. Håret som fångas av en plötslig vindpust. Detta är det yttre, det som kan fångas på ett fotografi.

Familjen som ett synligt träd, vännerna som en samling ansikten i telefonens ljus. Kön, kläderna, allt det som världen först ser och sorterar. En etikett.

Men sen. Innanför. Där finns en annan värld, en som inte har något namn. En ström under isen, en tystnad som ekar. Känslorna, en våg som slår mot revbenen utan förvarning.

Det är beteendet, de små, nästan osynliga ryckningarna i en hand. Attityden, sättet att bära sin sorg eller sin glädje. En inre kompass som ingen annan kan se.

Det är egenskaperna, som lojalitet, en osynlig tråd spänd mellan två människor. Eller otålighet, en feber i blodet. Detta är det inre, det som aldrig kan fotograferas. Det som bara kan anas, eller kännas.

Jag tänker på ett fotografi av min farmor från 1952. Hennes yttre: ung, en enkel klänning, håret uppsatt. Hennes inre, i blicken: en hel ocean av outtalade drömmar. Det yttre var bara en ram för oceanen.