Hur skriver man en glosa?

3 se

Oj, en glosa! Det låter ju riktigt spännande! Jag tänker mig att det måste vara en utmaning att få in ett citat från någon annan och sedan få det att eka genom hela dikten som en röd tråd. Att dessutom hålla sig till en specifik struktur, som de där tioradiga stroferna, gör det ju inte direkt lättare. Men jag gillar tanken på att skapa något nytt genom att leka med andras ord och ge dem en ny kontext. Det känns som en riktigt häftig konstform!

Kommentar 0 gillar

Okej, en “glosa,” alltså? Wow! Jag måste erkänna, när jag hör det ordet tänker jag direkt på skolbänken och ordböcker, men det här låter ju… mycket mer intressant! Ett citat som ska genomsyra en hel dikt, som ett eko? Fascinerande.

Jag kan liksom se det framför mig, hur man plockar upp en fras, kanske något någon sagt i förbifarten, något som fastnat i huvudet… och sen försöker man väva in det, gång på gång, i sina egna tankar, sina egna känslor. Tioradiga strofer, ja, det är ju en utmaning i sig! Men det är just det, eller hur? Att hitta balansen mellan att följa reglerna och samtidigt vara… jag.

Jag minns en gång, jag hörde en kompis säga “Allt har sin tid.” Ganska klyschigt, jag vet. Men just då, när jag stressade som en galning inför en deadline, så slog det mig. Och jag började använda den frasen, inte bara för att lugna mig själv, utan för att verkligen fundera på vad den betydde i olika situationer. Kanske är det lite samma sak med en glosa? Man tar något som redan finns, och ger det en ny betydelse genom sin egen konst.

Konstigt nog, ju mer jag tänker på det, desto mer gillar jag idén. Att “leka” med andras ord, att ge dem ett nytt liv i en dikt… det låter ju faktiskt riktigt häftigt. Tänk vad mycket man kan säga med bara ett citat, om man bara gör det rätt!