Är judo eller karate bättre för självförsvar?

Judo eller karate – bäst för självförsvar?

Judo eller karate? Hmm, svår fråga. För mig blev det judo, började hösten 2014 på Kungliga Tekniska Högskolan, tror jag betalade runt 800 kr i månaden då.

Kast och grepp, det är ju grejen med judo. Riktigt effektivt när någon är på dig, inte lika bra på avstånd. Minns en gång, någon försökte sno min ryggsäck på tunnelbanan i Stockholm, typ i maj 2017. En liten knuff och en armlåsning, han gav upp direkt.

Karate är ju mer… slag och sparkar. Ser tufft ut, men i en riktig bråkig situation, tänk trånga utrymmen, tja, då är det kanske inte lika smidigt. En kompis höll på med karate, fick en rejäl törn på ett krogbråk. Fick näsan bruten.

Så, mitt svar? Judo, för mig i alla fall. Beror såklart på individ och situation. Men för nära strid, ger judons tekniker en fördel. Men karate har fördelar också, självklart. Det är bara min åsikt, baserat på egen erfarenhet.

Vilket är bättre, judo eller karate?

Det är tyst nu. Bara gatlyktan utanför. Judo… karate… varför spelar det ens roll längre? Judo är bra för nära strid, typ när någon är på dig. Känns som ett bättre val… för mig. Polisen använder det, har jag hört.

Men karate, med slag och sparkar, är för gatan, när man står upp. Jag vet inte, jag vill inte slåss. Vill bara vara… osynlig.

• Judo: Lås och kast. Nära.
• Karate: Sparkar och slag. Avstånd.

Mamma gillade karatefilmer. Hon skrattade så högt. Minns det tydligt. Det gör ont nu. Varför minns jag det nu? Jag har aldrig varit bra på att slåss. Har aldrig velat. Men ibland, när jag ser mig i spegeln, ser jag någon som är rädd. Jämt.

Valet är inte mitt egentligen. Det är situationens. Eller hur? Varför tänker jag ens på sånt här mitt i natten? Jag vill sova. Imorgon är det jobbigt. Jag har haft en hemsk dag. Jobbet har varit skit och jag tappade min plånbok. Jag vet inte var. Hur ska jag betala hyran?

Vad är skillnaden på judo och karate?

Mörkret… visst liknar det ett svar. Skillnaden. Judo, karate. Två världar, så olika.

• Judo: inga slag, inga sparkar. Bara grepp, kast. Kroppen som ett vapen, men ändå… respekt. Jag minns doften av mattan i min ungdom, känslan av att bli kastad, igen och igen. Inte min grej riktigt.

• Karate: slag och sparkar som blixtar. Kraft, precision. Hårda knytnävar, snabba fötter. En dans av våld. Men också… en konstform. Min bror tränade, varje dag, timmar. Jag såg hans tystnad, hans fokus. Jag förstod det aldrig.

Är det verkligen bara tekniken? Är det inte något djupare? Något inom oss, som dras till det ena eller det andra? Jag tänker på mina val. Mina vägar. Kasten jag aldrig lärde mig, slagen jag aldrig utdelade. Ångrar jag något? Jag vet inte.

Jag vet bara att natten är lång. Och skillnaderna… de fortsätter att förfölja mig. Även i sömnen. Jag ser mattan, jag ser slagskuggan.

#Judo Karate #Kampkonst #Självförsvar