Varför kan jag inte sluta pilla på naglarna?

Alltså, varför kan jag inte SLUTA pilla på naglarna?! Det är ju helt galet. Jag vet ju att jag inte borde, men… ja, du vet hur det är.

“Du pillar på naglarna troligen för att söka sensorisk stimulering”, står det. Mmm, det stämmer nog faktiskt. En ojämn nagel, den där lilla flisan som sticker ut… åh, det är som att den ropar på mig! Måste bara… få bort den. Få det SLÄTT. Och då börjar det, liksom. Pilla, pilla, pilla.

Jag läste någonstans, jag minns inte exakt var, men typ att det är som att hjärnan vill ha en viss känsla. Typ att få det “perfekt”. Och ja, det är ju det det handlar om! Det där obehaget, det måste bara… fixas. Känner du igen dig? Jag menar, jag kan sitta på ett viktigt möte och… BAM! Plötsligt är jag helt inne i naglarna. Pinsamt värre, kan jag säga.

Och det är ju inte bara det fysiska. Jag tror faktiskt det har med stress att göra också. Typ när jag är nervös inför en presentation. Eller när jag bara känner mig… ja, du vet, lite smått ångestfylld. Då är naglarna där, liksom tröstande. Eller kanske snarare, ett sätt att liksom hantera det jobbiga.

Ibland undrar jag om jag ska börja med akrylnaglar. Kanske det skulle hjälpa? Eller bara göra det ÄNNU värre? Åh, jag vet inte! Det är ju sjukt irriterande det här. Men ja, sensorisk stimulering… det låter ju väldigt fint. Men resultatet? Inte så värst. Suck.

#Ångest #Nagelbitning #Vanor