Vad är din roll som barnskötare i leken?

Alltså, leken… det är ju barnens alldeles egna magiska värld, eller hur? Tänk dig, de är riddare, prinsessor, astronauter, bagare – allt på en och samma dag! Som barnskötare känner jag mig lite som en… ja, vadå? En trädgårdsmästare, kanske? Jag försöker skapa en miljö där fantasin kan blomstra. Vattna lite här och där med spännande material, kanske en låda full med udda knappar eller ett par färgglada sjalar… Vem vet vad som kan hända då?

Jag minns en gång när några barn byggde en koja av filtar och stolar. Den blev ett rymdskepp, förstås! Och jag? Jag fick vara den läskiga utomjordingen som ville sno deras rymd-kakor (som egentligen var kottar). Det var så roligt! Och mitt i allt detta lärde de sig ju samarbeta, lösa problem, och ja… hitta på de mest fantastiska historier.

Det är en balansgång, det där med att vara barnskötare i leken. Man vill ju så gärna hjälpa till, peppa och kanske till och med smyga in lite kunskap. Läste någonstans att barn lär sig typ… massor genom lek. Minns inte exakt siffran, men det var mycket! Men det får ju aldrig bli så att jag tar över. Det är ju deras lek. Deras utrymme att utforska, experimentera och bara… vara. Tänk om någon vuxen hade kommit och sagt åt mig hur jag skulle leka när jag var liten? Usch!

Så min roll? Jag är nog mer en… en möjliggörare. En med-lekande-på-avstånd-vuxen. En som finns där om det behövs, men som framför allt låter barnen vara de fantastiska, kreativa varelser de är. Och det är ju faktiskt rätt fantastiskt, det också.