Vilket yrke går flest in i väggen?

Den tysta epidemin: Utbrändhet bland Sveriges vardagshjältar

Vi hyllar dem som samhällets stöttepelare, de som tar hand om våra barn och våra äldre. Men bakom fasaden av omsorg och pedagogik döljer sig en växande kris: utbrändhet bland kontaktyrkena inom kommun och landsting. Även om exakta siffror på vilket enskilt yrke som drabbas hårdast är svåra att få fram, pekar mycket på att förskolan och äldreomsorgen är särskilt utsatta. Det är en tyst epidemi som hotar både individens välmående och samhällets funktionalitet.

Sjukfrånvaron bland kvinnor i dessa yrken, exempelvis förskollärare och undersköterskor, har ökat markant de senaste åren. Det är inte förkylningar eller influensa som driver denna trend, utan en djupare problematik: stressrelaterade sjukdomar och utmattningssyndrom, ofta benämnt som att “gå in i väggen”. Siffrorna målar en dyster bild av en arbetsmiljö präglad av höga krav, otillräckliga resurser och en ständig känsla av otillräcklighet.

Problemet sträcker sig bortom enskilda individer. Den höga sjukfrånvaron leder till ökad arbetsbelastning för kvarvarande personal, vilket skapar en ond cirkel. Vikarier hoppar in och ut, kontinuiteten brister och både barn, äldre och personalen själva drabbas. Det skapas en ohållbar situation där kvaliteten på omsorgen riskeras och samhällets mest sårbara lämnas i sticket.

Att peka ut ett specifikt yrke som det absolut värst drabbade är en förenkling. Utbrändhet är ett komplext problem med många bidragande faktorer. Men det är tydligt att kontaktyrkena inom offentlig sektor, med sin nära kontakt med människor i behov av stöd och omsorg, befinner sig i frontlinjen. Dessa yrken kräver inte bara professionell kompetens, utan även ett stort emotionellt engagemang. När resurserna inte matchar kraven, blir det lätt att den egna hälsan hamnar i skymundan.

Det krävs krafttag för att vända denna negativa trend. Det handlar inte bara om att öka resurserna, även om det är en avgörande faktor. Det handlar också om att förändra arbetskulturen, skapa mer hållbara arbetsscheman och erbjuda bättre stöd och handledning till personalen. Det handlar om att värdesätta det viktiga arbete som utförs inom förskolan och äldreomsorgen, och att ge personalen de förutsättningar de behöver för att orka med sitt uppdrag, inte bara idag, utan även imorgon. Framtiden för vår välfärd hänger på det.