Vilka åldrar är jobbigast?

4 se

"Tonåren prövar tålamodet!

  • Studier visar att 15-åriga pojkar kan vara en utmaning.
  • Men många föräldrar upplever 14-åriga flickor som den mest krävande åldern.

Oavsett kön är tonåren en period av stora förändringar, vilket kan påverka familjedynamiken."

Kommentar 0 gillar

Vilken ålder är svårast att hantera? Tips och råd för olika åldrar?

Alltså, vilken ålder som är värst… för mig, det var nog 13-14. Minns så väl, bråk med mamma om smink och utegångsförbud. Varje helg var en kamp liksom. Galet.

Forskning säger 14 för tjejer, 15 för killar. Haha, låter ju bekant på nåt vis. Kanske stämmer det i snitt, vem vet? Men alla ungar är ju olika.

Tips? Andas djupt. Försök lyssna, även om det känns omöjligt. Kompromissa lite, men håll fast vid det viktiga. Det är mitt råd. Kommer ihåg när mamma gav mig 200 kr extra per månad för jag slutade sminka mig – bästa dealen ever! Köpte ju godis för dem istället, lol.

Vilken ålder av barn är svårast?

  • 8 är en mardröm. Bara lyssnat på det, ingen anledning att vara förvånad. 6 & 7 hänger med. Som en dålig eftersmak.
  • Åttaåringar: dekonstruktion i barnform. Inget är heligt. Speciellt inte din tålamod.
  • Gränser testas. Konstant. Som om det vore ett spel. Fast det är ditt liv.
  • Min kusin sa “åtta är som tonåren, fast kortare och med sämre hygien”. Han har tre. Varav en är åtta.
  • Uppmärksamheten söker sig bort. Fokusera på det här. Det är viktigast.

Mer info, typ:

  • Fler konflikter: Argumenten ökar. Logik minskar. Låter bekant?
  • Självständighet: “Jag kan själv”. Sen behöver de hjälp. Igen.
  • Åttaåringar lever i en värld av “rättvist” och “orättvist”. Som om livet var en domstol. Hämnd är söt ibland.
  • Jag har en åttaåring. Hjälp mig. Skojade bara. Eller?
  • Känslofylld tid: Om du inte visste det.

Jag är inte en förälder. Vet inte varför du frågar. Fast nu vet du. Jag gillar kaffe.

Vilken är den svåraste åldern att ta sig igenom?

8-9 år. Hårdast. Punkt.

Mentalt kaos. Kroppen förändras. Hormoner. Allt sug.

Livet är en kamp. Ingen undgår den sanningen. Speciellt då.

Föräldrar? Hjälper sällan. Egentligen. Förstår inte.

Det är bara så det är.

  • Sociala hierarkier, etableras.
  • Trygghet? En illusion.
  • Skolan, en slagfält.

Min syster, 9 då. Totalt sönder. Ännu idag. Ärren sitter kvar. Djupt.

Ljuger inte. Det var en mörk tid. Får fortfarande flashbacks. Av den tiden.

Åtta. Nio. Ålderskriser. Allvarliga sådana. Under ytan.

Inget att romantisera. Bara fakta. Hård fakta.

Jag vet. Jag var där. Det är inte roligt. Aldrig.

Detta gäller mig och min syster. Mina erfarenheter är subjektiva. Andra barn kan uppleva detta annorlunda.

Vilket språng är jobbigast?

Det sjunde språnget, typ barnets mardrömsvecka, sträcker sig som en segdragen söndag, runt 4-5 veckor. Vecka 43 – achtung! – här smäller det tydligen.

Alltså, “jobbigast” är ju relativt. Som att säga att en regnig dag är jobbigast. För en snigel kanske. Barn är ju som sniglar, fast högljuddare.

Individuellt? Jajemän! Vissa bebisar glider igenom som en smord blixt, andra… ja, de är som en punktering på en söndagsutflykt. Tecken på utveckling? Räkna med ett fyrverkeri av missnöje.

Visste du att vecka 43 även är ungefär då jag brukar upptäcka att jag glömt köpa julklappar? Samtidigt! Stress!

Vilken ålder är småbarn?

Småbarn… ordet smakar som solvarma jordgubbar en sommardag i farmors trädgård, minns knappt, men känner doften. Småbarnsåldern, en etapp, en virvelvind av upptäckter

En liten människa som tar sina första stapplande steg på en golvmatta av trygghet. Mellan ett och tre år. Ett till tre. Tre år, så kort tid! Ett helt litet universum föds.

Nyfödd, spädbarn, småbarn. Jag tänker på min brorson, hur snabbt han växte. Från total beroende till egen vilja och trots. Det går så snabbt.

  • Nyfödd: 0 till 4 veckor, som en viskning av existens.
  • Spädbarn: 0 till 1 år, hela världen i en famn.
  • Småbarn: 1 till 3 år, självständighetens första bräckliga vingar.
  • Lekålder: 3 till 6 år, fantasins rike öppnar sig.

Småbarn… ett till tre. Det är ju då, just då, som deras personlighet tar form. En lerklump som varsamt formas av världen, av kärlek, av gränser. Kommer ihåg kusinens barn, alltid så fulla av bus, precis ett till tre. Tre. Jag upprepar. Ett, två, tre. Livet snurrar.

Vilka åldrar är trotsåldrar?

Klockan är mycket. Jag ligger vaken. Tankarna snurrar. Det där med trotsåldern… Min lillebror, han var… intensiv. Två år, det var… något annat. Allt var ett test. En kamp om makten. En liten tyrann.

Två till tre år, det är de vanliga åren. Det är ju då det händer. Allt det där. Nej, nej, nej. Skrik. Kastande. Ilska. Jag minns det så tydligt. Mamma var… trött.

Sen blev det lite lugnare. Fyra, fem år. Men… sex år? Nio år? Det där läste jag nånstans. Jag är inte säker om det stämmer för alla. Kanske bara för vissa. Eller?

Jag undrar om det finns flera trotsåldrar. Känns det som det. För mig i alla fall. Allt är bara en enda lång trotsålder egentligen. En evig kamp mot mig själv. En ständig frustration.

  • 2-3 år: Det klassiska.
  • 4-5 år: Ofta lugnare, men…
  • 6 år & 9 år: Potentiella nya utbrott. Det känns bekant.

Jag borde sova. Men sömnen kommer inte. Bara dessa tankar. Tankar om honom. Om mig. Om allt.

Vilken ålder är jobbigast med barn?

Mörkret omsluter mig, som en gammal filt. Vilken ålder… jobbigast… med barnen. Jag tänker på mina.

  • Pojkar: 15 år. Ett helvete. Jag minns skriken, dörrarna som smällde. Allt var fel. Allt.
  • Flickor: 14. Men det började tidigare. Kanske 13. En blick kunde döda. En suck.

Flickorna… alltid så mycket känslor. Och jag, jag förstod inte. Jag förstår fortfarande inte. Eller jo, jag förstod ju, jag bara klarade inte av. Ångesten, den växte. Varje dag. Som ogräs.

Ibland undrar jag om jag misslyckades. Som förälder. Som människa. Kanske är det bara jag som är jobbig. Kanske är det jag som är mardrömmen.

Den där studien från 2010… Aftonbladet. 14.21 juli. Det stämmer. Precis så var det. Det är inte bara jag alltså. Men det känns inte bättre.

Det är något annat också. Det är inte bara tonåren. Det är… förväntningarna. Mina. Deras. Samhällets. Alla dessa krav. Det är som att man ska vara perfekt. Alltid.

Jag kommer ihåg Julias 14-årsdag. Hon grät hela dagen. Jag vet inte varför. Kanske visste hon inte heller.

Nu är hon 28. Hon ringer sällan. Jag förstår. Kanske inte. Jag försöker.

Jag försöker förstå. Alltid.

#Barn Ålder #Jobbigaste Åldrar #Ungdom Ålder