Vem äger SL-bussarna?

Vem äger SL-bussarna? En fråga om kontrakt och kollektivtrafik

Stockholms kollektivtrafiksystem, SL, är ett välkänt namn för miljoner resenärer. Men vem äger egentligen de gula bussarna som dagligen rullar genom Stockholms gator? Svaret är kanske mer komplicerat än vad man kan tro: SL äger inte bussarna.

Istället för att själva äga och driva bussförbindelserna, anlitar SL privata entreprenörer. Dessa företag, som Keolis och Nobina, är de som faktiskt äger och ansvarar för underhållet av bussarna. SL upphandlar istället busslinjerna och skriver kontrakt med dessa företag som åtar sig att trafikera de beslutade rutterna enligt SL:s specifikationer och tidtabell. Detta system kallas för offentlig upphandling och är en vanlig modell för att organisera kollektivtrafiken i många länder.

Detta skiljer sig markant från SL:s ägande av spårbunden trafik. SL äger eller leasar själva tunnelbanetåg, pendeltåg och lokaltåg. Detta ger SL en större direkt kontroll över dessa delar av systemet, medan bussverksamheten är mer outsourcad.

Ett historiskt exempel på en annan form av samverkan är SL:s tidigare hyresavtal för X10-motorvagnståg. Dessa tåg, som även användes av SJ i andra delar av landet, illustrerar hur SL även kan tillgå lokaltåg på andra sätt än genom direkt ägande.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att SL:s roll i bussverksamheten främst är att planera, beställa och övervaka trafiken, medan det faktiska ägandet och driften av bussarna sköts av privata aktörer genom konkurrensutsatta upphandlingar. Detta system möjliggör en flexibel och konkurrenskraftig kollektivtrafik, samtidigt som det lägger en del av ansvaret för underhåll och investeringar på de privata entreprenörerna.