Vad skriver man på ett kort när någon gått bort?

Vad skriver man på ett kort när någon gått bort? Oj, det där är ju en riktig hjärtekrossare av en fråga, eller hur? Det känns som att orden liksom fastnar i halsen, liksom en klump av sorg och maktlöshet. Jag minns när min farmor dog… det var helt… tomt. Jag satt där med pennan i handen och bara stirrade på det blanka kortet. Vad skriver man ens?

Jag försöker alltid skriva något som känns… ärligt, vet du? Inget floskigt, inget uppbyggligt trams som man bara läser och sen glömmer bort. Något som liksom speglar hur jag verkligen kände. Som typ: “Jag blev så otroligt ledsen när jag hörde om [namnet]. Det känns som en bit av mitt hjärta också försvann.” Nä, det kanske låter lite väl… dramatiskt, men så kände jag ju faktiskt.

Mina tankar är med er alla, det där brukar jag också skriva. Det känns viktigt att förmedla att man tänker på dem, att man finns där, även om man inte kan ta bort smärtan. Det går liksom inte att laga ett brutet hjärta med ord, men en liten hälsning, ett litet tecken på att man bryr sig… det kan betyda jättemycket, tror jag. Jag fick ett kort av en gammal vän efter min pappas bortgång, och jag minns fortfarande hur det värmde. Hon skrev bara ett par rader, men det var som om hon såg rakt in i mitt hjärta, vet ni vad jag menar? Det är det jag strävar efter, när jag skriver kondoleanser. Att nå fram, att visa att jag bryr mig på riktigt. Att man inte är ensam, även om det känns så.

Någon gång har jag till och med bara skrivit “Jag saknar [namnet]”, och det kändes faktiskt rätt. Ibland behöver man inte så många ord. Och ibland, om jag inte vet vad jag ska skriva, då skriver jag bara det. Det är okej att inte ha alla svar, eller hur? Det viktiga är att man visar att man bryr sig. Mer än det kan man ju knappt kräva.