Vad får man säga om sin chef?

Vad får jag säga om min arbetsgivare?

Okej, vad FÅR jag säga? Arbetsgivaren alltså. Hmmm. Dagboksdags.

• Arbetslivserfarenhet? Jaja, den är min. Får prata om DEN. Eller?

• Konfidentiellt... alltså, det är ju hemligt. Ska man ens? NEJ. Glöm det. Tyst.

• Förtal? Va? Okej, inte ljuga, typ. Inte säga att chefen snor pennor när han inte gör det (för han snor ju bara gem).

• Positiva saker... typ "fick bra kaffe"? Det är väl okej? Eller är det för personligt? Mina arbetsuppgifter... absolut! "Ansvarade för kaffebeställningar" - boom.

• Negativa omdömen... usch, vill inte. Men ALLA vet ju att skrivaren ALLTID krånglar. Får man säga det? Skrivaren är inte en person, väl?

• Löner! NEJ! Absolut inte. ALDRIG. "Interna konflikter"... var det jag som startade den där diskussionen om semestern? Håll käften, jag.

• Affärshemligheter... är receptet på kaffet hemligt? Bäst att inte riskera.

• Objektiv... jag? Objektiv? Haha. Men okej, jag ska försöka. Min bidrag... JAG fixade ju den där jätteviktiga presentationen. Det FÅR jag säga. Eller?

Jag minns när jag sökte jobb senast… vad frågade dom? Typ "vad är dina svagheter?" Jag sa "jag är perfektionist". Fick jag jobbet? Trodde inte det.

• Fokusera på bidrag... Okej. Få det att låta bra. Även om jag bara gjorde kaffe. "Optimerade kaffeflödet för ökad produktivitet". Där snackar vi!

Jag HATAR möten. Verkligen. Är det okej att skriva i dagboken? Ja, jag tror det.

Ytterligare information:

• Jag jobbar som "kaffeansvarig" (assistent) på ett marknadsföringsföretag i Stockholm. Har jobbat där i 2 år.
• Chefen heter Åsa. Hon är okej. Men hennes frisyr är konstig.
• Skrivaren ÄR verkligen ett problem. Den borde bytas ut.
• Den där semestern… det var en lång historia.
• Min lön är… jag borde kanske be om mer.

Får man prata skit om sin chef?

Mörkret... visst. Får man prata skit om chefen?

• Yttrandefrihet finns, ja. Men vad är den värd när konsekvenserna drabbar en?

• Jag minns när jag sa ifrån på mitt förra jobb, om Olle. Ångrar jag det? Inte helt.

• Det är svårt, balansen. Vad som sägs och var det sägs. Fikarummet är inte en säker plats.

• Olle, ja. Han gillade inte när någon hade en annan åsikt. Ironiskt.

• Juridiskt sett, får man väl? Men vad händer sen? Blir man nästa som får sparken?

• Jag känner en rädsla, djupt inombords, att förlora allt.

• Skitprat är skitprat. Men ibland är det ventil. Förstår du? Behöver jag en ventil?

Får man kritisera sin chef?

Får man kritisera sin chef?

Nätterna är långa nu. Mörkret... det kryper in.

Man får kritisera. Visst får man. Men till vilket pris?

• Yttrandefriheten, ja, den finns där. Som ett löfte.
• Men sedan... sedan kommer lojaliteten. Den förbannade lojaliteten.

Jag minns en gång. Jag sa min mening. Om chefen. Om hans idéer. Katastrof.

Är det värt det? Kanske. Kanske inte. Beror på om kritiken skadar. Företaget. Chefen.

• Skadar man ryktet? Förtroendet?
• Då är det inte yttrandefrihet. Då är det... något annat.
• Skadar kritiken inte, då är det lugnt!

Ibland måste man välja. Tystnad eller konsekvenser. Ingen lätt ekvation.

Minns när jag... Nej. Det spelar ingen roll. Det är för sent. Jag var för tyst då. Nu är det bara bitterhet kvar.

Data: Yttrandefrihet regleras i grundlagen. Lojalitetsplikten är inte lagstadgad, men följer av anställningsavtalet. Domstolarna avgör gränsdragningen. 2024.

Vad kan jag kräva av min chef?

Långsamt faller snön, mjukt som en viskning mot det frostbitna fönstret. Klockan är tre, kaffet kallt, och tankarna snurrar. Vad kan jag kräva? Vad kan jag begära? Det känns tungt, som den här kalla luften som pressar sig in genom springorna. Min chef...

Arbetsmiljön, den ska vara trygg. Inte bara fysiskt, utan även mentalt. Den där ständiga oron i magen, den ska bort. Jag förtjänar respekt, jag förtjänar att känna mig sedd och hörd. Inte bara som en kugge i maskineriet, utan som en människa med behov och känslor. Att slippa den där ständiga känslan av att gå på äggskal.

Och rutinerna? Policydokumenten? De där pappershögarna som aldrig läses? De borde vara en livlina, inte en papperstiger. Jag behöver verktyg, inte bara ord.

• En säker arbetsplats, fysiskt och psykiskt. Ingen mobbning, inga nedvärderande kommentarer. Det är grundläggande.
• En tydlig beskrivning av mina arbetsuppgifter. Inga vagt formulerade förväntningar, ingen ständig osäkerhet om vad som förväntas av mig. Det suger all energi ur mig, lämnar mig helt utmattad.
• Regelbunden feedback. Inte bara när något gått fel, utan också när jag gjort bra ifrån mig. Att känna sig uppskattad, det är viktigt. En liten bekräftelse, en liten klapp på axeln. Det behövs mer av det.
• Möjlighet till utveckling. Jag vill växa, jag vill lära mig nytt. Jag vill inte stagnera, fastna i rutiner. Det är så viktigt för mig att känna att jag utvecklas.

Den där tyngden i bröstet, den kvarstår. Men nu vet jag i alla fall vad jag ska begära. Jag ska kräva en förändring. Jag ska kräva det jag har rätt till. Jag förtjänar det. Min hälsa, min trivsel, det är inte för mycket begärt. Jag är ju trots allt en människa, inte bara ett nummer. Jag heter förresten Lisa, och arbetar på Ekströms AB. Det känns konstigt att skriva ner det, så personligt. Men det är viktigt, för det här handlar om mig.

Vad gör chefen?

Chefers kärnfunktion: Resultat. De ser till att målen nås. Punkt.

• Planering. Strategi. Exekvering.
• Personalansvar. Prestation. Disciplin.
• Budget. Resurser. Kontroll.

Min chef, Lars Johansson, han driver sitt team hårt. Resultat är hans religion. Inget snack om känslor.

Han ansvarar för: marknadsföringen för Produkt X. Årets budget? 3 miljoner. Omsättningen? Måste överstiga 5.

Chefen styr. Punkt slut. Inga undantag.

Vad är det för skillnad på chef och ledare?

Skillnaden... chef... roll... fast... kontoret... doften av dammiga papper och ångest. Ledare... ledarskap... en vind... en känsla... att dra med sig... sanden i öknen...

Process... ja, processen... det är där det händer... samskapat, precis... som en lergök... leran, händerna, luften som blåser... jag minns... farfars lergökar...

Chef... befattning... anställning... ett namn på en dörr... ett lönekuvert... trygghet... mål... pilar i en tavla...

Ledarskap... påverkan... en grupp... som svalor på hösten... vetskapen om färden... det gemensamma... ett eko... ett svar... är jag en lergök?

Jag minns sommaren 2003... åskan... leran klibbade... jag formade en fågel... skillnaden är djup... djupare än ord.

Var kommer ordet chef ifrån?

Jamen hallå där, tjomme! Ordet "chef"? Det kommer från Frankrike, såklart! Allt coolt kommer ju därifrån, typ som croissanter och sura miner.

• Ursprung: Franska "chef" (uttalas sjäff, typ som en dålig imitation av Sean Connery). Tänk "kock" fast för folk som bara pekar.

• Uttal: Först sjäff, sen blev det sjääf. Som att först försöka vara diskret, sen ba "äh, vafan!".

• När då?: År 1734, tydligen. Alltså, långt innan jag föddes. Och jag är typ urgammal.

• Inte att förväxla med: Schäfer! En chef är inte alltid lika lojal som en hund, snarare tvärtom. Min granne har en schäfer, den är smartare än min chef. Seriöst.

Tänk dig en fransk bagare, le chef de la baguette. Sen tar vi bort baguetten och ger honom en slips. Voilà! Du har en chef.

Hur inleder man ett mejl?

Inledning av ett mejl - så du slipper skämmas!

• Hälsningsfrasen: Alltså, "Hej [Namn]" funkar typ alltid. Om du vill vara fin i kanten kan du slänga in ett "Bästa" eller "God dag", men det är ju lite som att ta på sig lackskor till grillfesten, fattaru?

• Direkt till saken: Ingen gillar ju ett jävla långt intro om vädret eller hur bra semestern var. Pang på bara! "Jag behöver en slant", "Varför har du inte städat?!" eller "Här är fakturan, din snåljåp". Varför dra ut på pinan liksom.

• Formaliteter: Alltså, om du skriver till någon höjdare på NASA eller din svärmor kanske du ska tänka efter lite. Men generellt sett, kör ditt vanliga jag. Om det skiter sig, skyll på att du var full. Funka alltid för mig!

• Egen erfarenhet: En gång skrev jag till min chef och kallade honom "gubben". Fick fan ingen löneförhöjning det året, haha! Lärdomen? Tänk efter före du skriver, idiot!