Måste man trycka på stopp på spårvagnen?

När ska man trycka på stoppknappen på bussen?

Stoppknappen. Enkelt.

Tryck när du vill av. Annars inte. Livet är kort.

Busshållplats. Din avgång. Prioritera.

Vissa bussar? Självhushållning. Dörrarna. Din sak.

• Hållplatser: Planera.
• Knapptryck: Beslutsfattande.
• Dörrar: Din kontroll.

Glöm inte. Tid är pengar. Eller, tid är tid. Samma sak.

Min bussresa idag? Klockan 14:17, linje 4. Inga problem.

Precist, effektivt. Ingen sentimentalitet. Punkt.

Årets uppdatering: Inget nytt. Samma regler.

Hur gör man när man åker spårvagn?

Göteborgs spårvagnar? Puh, jösses Amalia! Det är ju som att kliva in i en vild västernsalong, fast med fler pensionärer och mindre pistolskott.

Alla dörrar är öppna, grabben! Som ett gammalt värdshus med öppen dörrpolitik. Ingen spärrar sig, inga biljettkontroller – fri entré till spårvagns-cirkus! Häftigt va? Fast se upp för cyklister!

Låt tanterna gå av först, annars blir det slagsmål. Ja, du läste rätt. Prioritera dem med rullatorer, de är snabba som illrar när de väl fått fart. Annars blir du trampad till en platt kaka.

Föraren? En hjälte i uniform (eller ja, en uniformig hjälte). Han hjälper dig med barnvagnar, rullatorer, och bagage som ser ut som om du ska flytta till Mars. Har du en elefant med dig? Inga problem!

• Lätt som en plätt: Bara hoppa på! (Nästan)
• Biljett? Vad är det? Betala innan du åker, annars blir det surt.
• Kör försiktigt: Se upp för gamla tanter. Och cyklister.

Min personliga upplevelse: Jag såg en gång en kille försöka ta med sig en häst på spårvagnen. Föraren bara nickade. Göteborg.

Viktigt att komma ihåg: Betala din biljett innan du går ombord. Det finns automater överallt, eller köp appen Västtrafik ToGo.

Har spårvagn alltid företräde?

Dimman ligger tät över Göteborgs gator, en grå filt som kväver ljuset. Klockan är fem, den där magiska timmen innan mörkret faller helt. Jag ser spårvagnen, en guldfärgad blixt i dimman, den glider fram som en dröm. Har den företräde nu, i detta silkeslena skymningsljus?

Nej, nej, den har inte alltid företräde. Det är en myt, en saga, en dröm som sprids bland folket. Bara ibland, vid särskilda tillfällen. Som en teaterpjäs, med sina strikta regler.

På hållplatserna, där den stannar, där den får sina passagerare att kliva av och på, en kort paus i sin eviga resa, då har den företräde, ja. En kort stund av majestät.

Men på andra platser, nej. Då är det som vilken bil som helst, en del av trafikens kaotiska dans. Väjningsplikt, som alla andra. Jag minns en gång, nära Korsvägen, en krock, ett smäll. Ingen företräde, bara förvirring.

Det är som en vals, en komplicerad dans, mellan spårvagnar och bilar. En ständig förhandling om utrymme, om tid.

• Spårvagnar har inte alltid företräde.
• Företräde gäller vid hållplatser och på spår.
• Övriga situationer: vanliga trafikregler gäller.
• Lokala variationer förekommer.
• Försiktighet är alltid viktigast.

Den gula spårvagnen försvinner in i dimman. Denna stad, Göteborg, med sina spårvagnar, en ständig rörelse, en evig dans. En dröm i grått och gult. Jag känner kylan i luften, den biter sig fast i mina kinder. Göteborg, november 2023.

Hur många dör av spårvagn i Göteborg?

Usch, det där med spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen… 12 mars 1992. Jag var bara ett barn då, men minns hur det pratade om det. Helt sjukt. Tretton döda! Det var fruktansvärt. Jag bodde nära då, i en lägenhet på Kyrkogatan, nära Järntorget. Minns jag hörde sirenerna. Ljudet var så intensivt, det ekar i minnet fortfarande. En sådan panik. Kändes som om hela staden höll andan.

Tretton människor dog. Det är en siffra som fastnat. Så många liv, bara sådär, borta. Jag kommer ihåg nyhetsrapporterna på TV. Bilderna. Jag minns min mammas ansiktsuttryck. Hon var helt tyst. Chockad. Och det var jag med. För en liten unge var det overkligt.

Mina föräldrar pratade mycket om det efteråt. De var så ledsna, liksom alla andra. En gemensam sorg över hela stan. Det var en tid av sorg och eftertanke. Man pratade med grannarna, det var en stark känsla av gemenskap i den här förskräckliga händelsen.

Det var hemskt. Jag tänker fortfarande på det ibland. Att så många dog…

• Antal döda: 13
• Datum: 12 mars 1992
• Plats: Vasaplatsen, Göteborg
• Mina känslor: Chock, sorg, overklighet.
• Minnen: Sirener, nyhetsrapporter, föräldrarnas reaktioner.
• Boende: Kyrkogatan, nära Järntorget (vid tidpunkten för olyckan).

Det var en mörk period i Göteborgs historia, en händelse som ingen glömmer.

Hur köper man biljett till spårvagn i Göteborg?

Att köpa biljett till spårvagnen i Göteborg är faktiskt ganska smidigt nu för tiden. Glöm stressen med kontanter!

• Ladda ner Västtrafik To Go-appen. Den finns för både Android och iPhone. Tänk på att ge appen tillgång till platstjänster. Annars kan det strula.

• Välj din biljett. Enkelbiljett, periodbiljett, flexbiljett eller dygnsbiljett. Utbudet är stort. Ibland funderar jag på om valfrihet verkligen är frihet?

• Enkel- eller dygnsbiljett är toppen om du bara är här på besök. Periodbiljett är perfekt för oss som bor här och åker ofta.

Jag brukar alltid ta dygnsbiljett när jag ska in till stan. Senast var det för att kolla in konstutställningen på Röda Sten. Rekommenderas varmt!

Förresten, kolla Västtrafiks hemsida för exakta priser. De ändras ju titt som tätt.

Hur fungerar spårvagnarna i Göteborg?

Göteborgs spårvagnar? Alltså, jag minns när jag flyttade hit 2018. Fick typ panik. De dörrarna! Överallt liksom!

Man ska visst inte visa biljetten. Åkte svart ett tag. Pinsamt. Blev inte fast.

Dörrar runt om. Snabb på och av liksom.

Kommer ihåg första gången med barnvagnen, vid Hagakyrkan. Fick skitdålig hjälp. Föraren bara suckade. Vilken surpuppa! Nu frågar jag aldrig.

Låt folk gå av. Basic vett och etikett. Men folk trängs ändå. Irriterande.

Mamma hade med sin rullator förra sommaren. Funkade faktiskt smidigt. Nån hjälpte henne på. Kanske beror på föraren.

Jag tar typ alltid 11:an. Den går förbi mitt jobb. På tisdagar är det alltid knökfullt. Fattar inte varför.

Ingen biljettvisning. Alltså, de litar på en. Eller inte. Kontrollanter finns ju.

Kanske ska man ge dricks till snälla förare? Nej, skoja bara. Eller?