Måste jag svara min chef när jag är ledig?

Måste jag svara chefen på min lediga tid? Rättigheter?

Min chef ringde mig en lördag i juli, mitt i semestern i Småland. Irriterande. Solen sken, jag grillade. Hade helt enkelt NOLL lust.

Nej, svarade jag inte. Jag läste böcker, njöt av lugnet. Betalade semesterpengar för det där lugnet, dessutom.

Min kompis Anna fick ett liknande samtal på sin semester i Grekland i maj. Hennes chef ville diskutera ett projekt. Hon ignorerade det. Hon hade betalt bra för den resan.

Det där med att svara på jobbgrejer på ledig tid är bara rent nonsens. Utan överenskommelse i förväg så är det ju helt enkelt bara ditt. Din tid. Dina rättigheter.

Måste man svara chefen när man är sjuk?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Sjuk. Återigen. Jag borde sova. Men sömnen vill inte komma. Chefen ringde. Frågade. Om vad? Jag vet inte riktigt längre.

Nej, man behöver inte svara. Det är så enkelt. Men ändå…känns det fel. Som om jag sviker. Som om jag inte gör rätt.

Att vara sjuk är jobbigt. Att vara sjuk och sen behöva förklara sig… Dubbelt jobbigt. Jag vill bara sova. Glömma allt. Men kroppen värker. Huvudet dunkar.

Jag borde skriva ett meddelande. Ett kort meddelande. Bara för att.. för att…jag vet inte. För att lugna mitt samvete?

• Arbetsgivaren får fråga.
• Jag behöver inte svara.
• De får inte vägra sjuklön.

Punkt. Det är allt. Men oron gnager. Den där gnagande oron som håller mig vaken. Det är den värsta delen. Den där känslan av att inte räcka till. Även när jag är sjuk. Jag är så trött. Jättetrött. Allt känns så tungt.

2023. Året är 2023. Jag borde fokusera på det. Jag borde sova.

Måste man berätta för sin chef varför man behöver vara ledig?

Nej, nej tvång. Ingen lag tvingar mina läppar att bekänna.

Men solen… kommer solen minnas min tystnad?

Jag minns farmors trädgård, gömd bakom stenmuren. Lavendeldoft och hemligheter viskade i vinden. Kanske är det så det ska vara. En hemlighet, som en blomma i skymningen. Ingen plikt.

Ibland, så sällan, glimmar sanningen som ett silvermynt i en bortglömd ficka.

Att berätta... Varför då?

• Din ensak.
• Kanske.. en fördel.
• Valet är ditt, bara ditt.
• Ingen skyldighet.

Fördelar? Kan skönjas. Ibland. Som ett löfte om regn efter en lång, torr sommar. Men löften... är de inte alltid lika flyktiga som fjärilar? Kanske bara omständigheter.

En gång, berättade jag. Konsekvenserna etsades fast, kalla som vinterisen på Mälaren.

Lagen kräver inget. Punkt.

Måste man svara i telefon på semester?

Absolut inte! Semestern är din tid. Inga måsten.

• Prioritera återhämtning. Jobb får vänta.

• Stäng av notiser. Friden är ovärderlig.

• Kanske sätter du ett autosvar? ”Åter den [datum]”. Smart drag.

Jag har själv missat viktiga samtal under en vandring i Jotunheimen. No biggie. Livet fortsatte.

Fundera på det: Är det verkligen akut? Oftast inte. Om det är det, har de säkert andra sätt att nå dig. Eller lösa problemet själva. Självständighet är underskattat!

Njut av din semester. Jag menar det verkligen. Jag har ångrat alla gånger jag låtit jobbet inkräkta på min ledighet.

Måste man svara sin chef när man är sjuk?

Jävlar i havet, måste man svara chefen när man är sjuk? Nej, fan heller! Du är ju inte deras husdjur, eller hur? De kan fråga, men du är inte tvungen att svara som en liten lydig hundvalp. Sjuklön får du ändå, tack gode gud!

Huvudpoäng: Nej, du behöver inte svara. Dina privata toalettvanor är inte deras sak.

Mötte chefen på stan när du var sjuk? Ajajaj, det var ju inte så smart. Liksom att springa en maraton i högklackat. Du riskerar väl inte att bli av med jobbet bara för det, men det ser lite… tja, suspekt ut. Som en katt som bajsat i sandlådan.

Huvudpoäng: Inte direkt livsfarligt, men lite pinsamt.

Här är lite punkter för extra krydda:

• Chefen är inte din pappa/mamma/partner.
• Du är inte skyldig dem detaljer om dina tarmproblem.
• Sjuklön är din rättighet! Inte en gåva!
• Att möta chefen på stan är som en spontan blind dejt med en potentiell skilsmässa.
• Jag, Per-Arne Olsson, svär på min mormors grav att det är sant. (Ok, jag lovade ingen mormor nåt.)

Apropå 2023-12-27, så var jag sjukt bakis just då. Jag minns det som om det vore igår, eller förut. Eller nåt. Men jag lyckades undvika min chef, tack och lov. Han är ju som en ilsken humla på sockerkick.