Hur många invånare har en tätort?

Tätortsdefinitionen: Hur många bor det egentligen i en svensk tätort?

Att definiera en “tätort” låter kanske enkelt, men verkligheten är mer nyanserad än man kan tro. I Sverige är det Statistiska centralbyrån (SCB) som sätter standarden, och deras definition är avgörande för hur vi förstår och analyserar befolkningsfördelningen i landet. Enligt SCB krävs det minst 200 invånare för att en samlad bebyggelse ska klassas som en tätort.

Detta innebär att om en bebyggelse har färre än 200 invånare, klassificeras den inte som en tätort oavsett hur tätt bebyggd den är. Detta skiljer sig från andra definitioner, exempelvis den som används av Lantmäteriet. Skillnaden i definitioner leder till att en bebyggelse kan vara en tätort enligt SCB men inte enligt Lantmäteriet, och vice versa. Detta är viktigt att komma ihåg när man jämför data från olika källor.

SCB:s definition fokuserar på en sammanhängande bebyggelse där husen ligger relativt nära varandra. Avståndet mellan husen är en avgörande faktor, och SCB använder specifika kriterier för att avgöra om en bebyggelse uppfyller kravet på sammanhängande bebyggelse. Denna metod säkerställer en viss grad av kontinuitet och gör det möjligt att kartlägga tätorters utveckling över tid på ett konsekvent sätt.

Det är viktigt att notera att det inte finns någon nedre gräns för hur tätt bebyggt området måste vara för att klassas som tätort. En spridd bebyggelse med 200 invånare kan alltså räknas som en tätort, förutsatt att bebyggelsen är sammanhängande enligt SCB:s definition.

Stockholms tätort utgör ett slående exempel på en stor tätort. Med hundratusentals invånare representerar den den största koncentrationen av människor i Sverige. Men oavsett storlek, så är det alltid SCB:s 200-invånargräns som avgör om en bebyggelse officiellt kan kallas tätort. Att förstå denna definition är centralt för att korrekt tolka och analysera svensk befolkningsstatistik.