Får Sverige pengar för att ta emot flyktingar?

Får Sverige pengar för att ta emot flyktingar: Statlig finansiering och EU-bidrag

Många ställer sig frågan hur får sverige pengar för att ta emot flyktingar fungerar i praktiken. Att förstå hur statliga budgetar och EU-fonder samverkar ger en tydligare bild av hela systemet. Läs vidare för att ta reda på hur kostnaderna för asylmottagandet faktiskt täcks i landet.

Får Sverige pengar för att ta emot flyktingar?

Sverige får inga direkta kontantbidrag per flykting från internationella organisationer för att täcka kostnaderna för asylmottagandet.^[1] Det är den svenska staten och skattebetalarna som finansierar asyl- och etableringsprocessen genom den statliga budgeten, även om det finns viss medfinansiering att söka från EU:s fonder.

Lets be honest - frågan om hur finansieras flyktingmottagandet i sverige är ofta föremål för missförstånd. Många tror att det flyter in stora summor pengar från EU eller FN per automatik, men verkligheten ser ganska annorlunda ut när man tittar på hur statskassan faktiskt fungerar.

Hur finansieras asylmottagandet i praktiken?

Kostnaderna för asylsökande och nyanlända i Sverige betalas i första hand via statliga anslag som fördelas till myndigheter som Migrationsverket, kommuner och regioner. När en person söker asyl är grundprincipen att man ska försörja sig själv om man har egna tillgångar.

Men om egna medel saknas kan den asylsökande ansöka om ekonomiskt bistånd asylsökande migrationsverket. Detta bistånd består huvudsakligen av en dagersättning för mat, kläder och andra personliga utgifter, samt ett särskilt bidrag för sådant som behövs extra.

Det här betyder att pengarna som betalas ut till individen kommer direkt från svenska myndigheters budget, inte från några externa bidragsgivare som betalar Sverige för att ta emot personer.

Vilken roll spelar EU och internationellt stöd?

Även om Sverige inte får rena ersättningar per flykting, bidrar EU till viss del med projektbundna medel. Sverige är med i EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF), varifrån landet kan söka finansiellt stöd för att utveckla mottagandesystemet, stärka asylprocesser eller förbättra integrationen.

Dessa EU-medel fungerar dock som ett komplement snarare än att de täcker de faktiska totalkostnaderna för migrationen. I grund och botten är det den ordinarie svenska statsbudgeten som bär den ekonomiska tyngden.

Ekonomiskt bistånd och krav på egen försörjning

När en person befinner sig i asylprocessen är det mycket fokus på att komma i egen som sysselsättning eller klara sin egen försörjning så fort som möjligt. Systemet är uppbyggt för att ge grundläggande trygghet under tiden prövningen pågår, snarare än att erbjuda långsiktiga bidrag utan motprestation.

Dagersättningen är medvetet ganska lågt satt för att spegla att det rör sig om en tillfällig situation. Om den sökande har egna inkomster från till exempel tillåtet arbete under asyltiden minskar det ekonomiska biståndet i motsvarande grad, och många undrar över hur mycket får man bidrag när man söker asyl i sverige i slutändan.

Skillnaden mellan statens kostnader och individens bistånd

För att förstå hur pengarna rör sig i det svenska systemet är det viktigt att skilja på statens utgifter och det stöd en enskild asylsökande kan få.

Statlig finansiering (Sveriges budget)

- Svenska skatteintäkter och statliga budgetanslag

- Täcka kostnader för myndigheter, boenden och samhällsservice

- Visst projektstöd via fonder som AMIF, men ingen ersättning per person

Ekonomiskt bistånd till individen

- Migrationsverkets budget för asylsökande

- Kräver att individen saknar egna tillgångar eller inkomster

- Dagersättning och särskilt bidrag för akuta behov

Människors möte med det svenska systemet

När Amir kom till Sverige och ansökte om asyl förväntade han sig att det fanns ett internationellt finansierat system som betalade för allt.

Snart fick han lära sig att Migrationsverket ansvarade för boende och att han kunde ansöka om dagersättning eftersom han saknade egna pengar.

Han insåg också att systemet bygger på att man så fort som möjligt ska försöka hitta en egen försörjning, vilket gjorde att han tidigt började leta efter svenskundervisning och enkla jobb.

Efter några månader förstod han att kostnaderna för hans uppehälle bars av den svenska staten, inte av några externa bidrag.