Varför är tågen så opålitliga?

Åh, tågen alltså. Man blir ju galen ibland! “Opålitliga” är nästan en underdrift, eller hur? Det känns som att man aldrig riktigt kan lita på att komma fram i tid. En av de största bovarna i dramat, det är ju såklart personalstrejker. Och vem kan klandra dem egentligen? (Inte för att det hjälper mig när jag står där på perrongen, frusen och sen till ett viktigt möte…) Men tänk dig själv att jobba under press, med kanske inte de bästa villkoren. Klart det blir strejk ibland. Det är ju som med allting, man når en gräns. Jag minns en gång, det var för några år sedan, jag skulle ner till Malmö för ett bröllop. Tåget skulle gå klockan sju på morgonen. Gissa vad? Strejk. Hela min planering, poff, borta! Jag fick ringa runt som en galning, leta efter andra tåg, bussar, you name it. Till slut kom jag fram, men stressen… puh! Och det är ju inte bara en eller två gånger det hänt. Det är liksom… återkommande. Man läser ju ibland om hur många dagar per år det är strejk inom järnvägen, men jag orkar inte ens kolla upp det. Det känns bara… jobbigt. Vad ska man göra liksom? Köpa bil? Flytta närmare jobbet? Det är ju inte alltid så lätt. Tåg borde ju vara ett så bra alternativ. Miljövänligt, bekvämt… i teorin. Men verkligheten, ja, den är ju som den är. Och oftast försenad.

#Opålitliga Tåg #Tåg Förseningar #Tågresor