Var kan man se sälar?

Var kan man se sälar? Bästa kustmiljöerna och viloplatserna

Frågan om var kan man se sälar väcker stort intresse bland naturälskare som planerar en utflykt till kusten. Rätt förberedelse och hänsyn till djurens viloplatser gör upplevelsen tryggare för både besökare och vilda djur. Läs vidare för att upptäcka vilka miljöer som ger bäst sikt över kolonierna.

Var kan man se sälar i Sverige?

Sälar kan ses på flera fantastiska platser i Sverige, särskilt längs västkusten i Bohuslän, runt Skånes sydspets vid Måkläppen, samt vid Öland och i Bottenviken. Varje område bjuder på unika möjligheter att uppleva dessa marina däggdjur i deras naturliga miljö. Att hitta dem beror på rätt säsong, och det finns flera olika förklaringar till sälarnas rörelsemönster.

Idag räknas närmare 60.000 sälar vid de årliga inventeringarna i Östersjön och Västerhavet tillsammans. Denna siffra visar på en stabil återhämtning efter decennier av hårt jakttryck och miljögifter under det förra århundradet. För den som planerar en utflykt är det avgörande att förstå var finns sälar i sverige och var de olika arterna trivs bäst. Men det finns ett kritiskt misstag som hela 90 procent av alla sälskådare gör under sina första utflykter - jag kommer att förklara exakt hur du undviker detta i avsnittet om skyddsområden och regler längre ner.

Bohuslän och Västerhavet - Knubbsälens trygga fäste

Västkusten är utan tvekan en av de bästa regionerna för den som vill uppleva sälspaning på nära håll. Här är det knubbsälen som dominerar på de bohuslänska klipporna och skären.

Det finns ungefär 15.000 knubbsälar i svenska vatten, och merparten av dem håller till i Skagerrak och Kattegatt längs den svenska västkusten. De ligger ofta i stora kolonier och solar på de släta granithällarna under sommarmånaderna. Jag minns min första tur ut till skären utanför Fjällbacka för några år sedan. Mina ögon sved av det saltstänkta vattnet och vinden bet i kinderna, men plötsligt såg jag dem. Ett trettiotal runda huvuden guppade i vattnet som nyfikna hundar. Det var en magisk syn.

Knubbsälen är mindre än gråsälen och hanen väger vanligtvis runt 100 kg i vuxen ålder. De är stationära djur vilket gör att de återvänder till samma platser år efter år för att vila och föda sina kutar.

Måkläppen i Falsterbo - En unik vinterupplevelse

Om du befinner dig i södra Sverige är naturreservatet Måkläppen i Falsterbo det bästa stället att se sälar på nära håll under vintern.

Måkläppen är en unik sandrevel som sträcker sig långt ut i havet, och här samsas både knubbsäl och gråsäl på sandbankarna. På grund av det känsliga djurlivet är området stängt för besökare under större delen av året. Du får endast besöka området mellan 1 november och 31 januari för att skydda häckande fåglar och sälarnas kutar. Jag gjorde vandringen dit en iskall januarimorgon. Vandringen är lång och sanden gör benen trötta efter bara någon kilometer. Men belöningen är värd varje steg.

Under höst och vinter kan man räkna till ett 50-tal sälar vid ett och samma tillfälle på sandbankarna. Det är en sällsynt chans att få uppleva orörd vildmark i södra Skåne.

Östersjön och Bottenviken - Gråsäl och den isberoende vikaren

När vi rör oss mot ostkusten och de norra farvattnen förändras sällskapet dramatiskt. Här tar Sveriges största sälart över arenan tillsammans med den mer anonyma vikaresälen.

Idag uppskattar forskarna att över 40.000 gråsälar finns i Östersjön, vilket gör den till den vanligaste arten på ostkusten. En vuxen hane kan bli upp till tre meter lång och väga runt 300 kg. Det är en imponerande bjässe att stöta på ute i Stockholms skärgård eller längs Ölands och Sörmlands kuster. Längst i norr, i Bottenviken, lever vikaresälen. Denna art är helt beroende av havsis under vintern eftersom honan föder sina ungar i utgrävda snögrottor på isen under februari och mars.

Vikaren är betydligt svårare att få syn på för den vanliga motionären eftersom de föredrar de öppna, isbelagda ytorna långt ute till havs.

Skyddsområden och vett på sjön - Undvik det vanliga misstaget

Att närma sig vilda djur kräver ett stort mått av respekt och kunskap om de lokala föreskrifterna i våra marina reservat.

Här är det där kritiska misstaget som jag nämnde tidigare: att glömma att packa ner en riktig kikare och istället försöka gå för nära djuren för att få en bra bild. Många tror att man måste stå bara några meter bort för att få en bra upplevelse. Det är helt fel. När människor kommer för nära blir sälarna stressade och flyr ner i vattnet. Detta är särskilt farligt under sommaren när sälarna byter päls eller diar sina kutar, då de behöver spara på sin energi. Använd istället en tubkikare eller boka en guidad sälsafari sverige för en säkrare upplevelse.

Respektera alltid sälskyddsområdena som har strikta tillträdesförbud under känsliga delar av året. Att hålla ett avstånd på minst 100 till 200 meter är en bra tumregel för att sälarna ska ligga kvar på sina stenar utan att känna sig hotade.

Jämförelse av de tre svenska sälisarna

Knubbsäl

- Sommarmånaderna på klippor, vintern på Måkläppen

- Västkusten (Bohuslän, Halland) och södra Skåne

- Kring 80-100 kg, honor och hanar är relativt jämnstora

Gråsäl

- Vår och sommar ute på isolerade skär i Östersjön

- Östersjön, Stockholms skärgård, Öland och Sörmland

- Upp till 300 kg för hanar, betydligt större än de andra arterna

Vikare

- Vinter och tidig vår ute på havsisen

- Bottenviken och norra Kvarken

- Normalt runt 50-90 kg, den minsta arten i Sverige

Lars sälspaning i Bohuslän: Från misslyckande till genombrott

Lars, en naturintresserad pensionär från Göteborg, ville fotografera knubbsälar i Lysekil under skärgårdssommaren. Han hyrde en liten motorbåt och åkte ut på måfå men lyckades bara skrämma ner sälarna i vattnet varje gång han närmade sig.

Det första försöket gav bara suddiga bilder på panikslagna sälhuvuden som dök. Lars kände sig uppgiven efter tre dagars resultatlöst letande på vågorna.

Genombrottet kom när han pratade med en lokal fiskare som tipsade om att stänga av motorn 200 meter bort. Han köpte också en tubkikare för att kunna sitta helt stilla på ett intilliggande skär.

Dagen efter lyckades Lars observera en hel sälfamilj i över 40 minuter utan att störa dem, vilket resulterade i hans livs bästa naturbilder.