Vad ska man ta med sig till klubben?

Vad har man på sig till klubben?

Jag tänker... vad tar man på sig? Det beror ju på. Åh, klubben... rätt.

Kolla alltid upp klädkoden. Alltid.

• Vissa klubbar: formellt. Finskor, skjorta. Alltid säkert. För killar, alltså.
• Mer avslappnat: Välpassande byxor, en trevlig topp. Enkelhet. Jag kommer ihåg den där svarta toppen...
• Kolla upp det!

Jag har ångest över skor.

Ibland känns allt bara... för mycket. Kommer ihåg den gången jag spillde rödvin på min vita klänning. En katastrof.

Mina Doc Martens är för grova. Eller? Jag tänker på Lisa. Hon hade alltid så snygga kläder. Kanske ska jag bara stanna hemma? Nej. Ugh. Kolla klädkoden. Jag måste komma ihåg det. Skriv ner. Klädkod.

Det är bäst så.

Vad ska man ta med sig till en nattklubb?

Mörket viskar, fingrarna tvekar över tangenterna. Nattklubben... vad ska jag ta med mig? Frågan ekar, ett eko av alla nätter jag aldrig riktigt passade in.

• Snygga byxor. Jeans funkar, de där mörkblåa jag köpte i Berlin. Chinos kanske, men inte de beiga, de får mig att se ut som min farbror.

• Skjorta. Inte vit, aldrig vit. Kanske den svarta med de små dödskallarna, den får mig att känna mig lite mer... levande. Men är det för mycket?

Allt känns så... genomtänkt, så konstruerat. Vill jag verkligen vara en del av det där?

• Glöm inte legitimation. Jag förlorade mitt körkort i somras, den där kvällen på Söder. Ångrar det fortfarande.

• Och pengar. Tillräckligt för en drink, kanske två. Inte för mycket, det blir bara dumheter.

Fast mest av allt vill jag nog bara ta med mig modet att vara mig själv. Men det är ju det svåraste av allt. Det där modet...

• Telefonen. För att kunna ringa en taxi hem, eller låtsas vara upptagen om jag känner mig ensam.

Jag minns en gång, på en klubb i Göteborg... det spelar ingen roll. Minnen är tunga, de drar mig ner. Men jag måste ta mig ut, jag måste försöka.

• Kanske lite e-cigarett. Jag vet att jag borde sluta, men det är min sista tröst.
• Nycklar. Det hade varit jobbigt att sova på gatan.
• Kontanter. Jag tar hellre en extra sedel än att behöva skämmas.

Vad har man på sig på krogen 2024?

Alltså, vad har man på sig på krogen 2024? Jo, det är ju inte direkt rymddräkt, även om det vore ballt! ????

• Dämpade pasteller: Tänk typ mormors gamla dukar, fast coolt. Gammelrosa, ljusgul, ljusblått… Du fattar, färger som skriker "jag är inte här för att synas". Eh, jo, det är du ju.
• Beige & brunt: Som en levande beige toast. Eller en bajskorv, fast fashion. Funkar tydligen. Min kusin Bengt, han kör beige overall jämt. Trendigt? Vet inte. Bekvämt? Tydligen.
• Glöm inte blinget! Jag snackar inte diskreta örhängen, utan typ en jävla stor guldkedja som skulle göra Mr. T avundsjuk. Jag vet, det går emot pastellerna, men så är mode - rörigt.

Och psst... hemligheten är egentligen: ha på dig det du trivs i. Skit i vad "trenden" säger. Jag menar, vem fan bryr sig egentligen? Inte jag iaf! Själv kör jag mina slitna jeans och en gammal bandtröja. Funka fint i alla fall i Åmål.

Vad ska man ha på sig på krogen?

Herregud, den där kvällen på Harrys i Borås, 14 juni 2014… Minns hur jag stressade runt innan. Hade ingen aning vad jag skulle ha på mig!

Jag valde till slut en enkel svart klänning. Inte för kort, inte för lång. Kände mig okej i den, men samtidigt lite… tråkig? Kanske borde jag haft jeans och en snygg topp? Ah, spelar ingen roll nu.

Huvudpoäng: Rent och anständigt är A och O. Ingen vill se någon dyka upp i trasiga kläder eller, gud förbjude, naken. Det där med leran… usch! Tänk att bli tillsagd att gå hem och byta om. Pinsamt!

Jag hade i alla fall mina svarta pumps, som var bekväma nog för en hel natt. Sminket blev rätt bra, fast jag stressade. Hade tur med håret också, föning funkade faktiskt.

Men sen… träffade jag honom. Kvällens höjdpunkt, helt klart. Klänningen? Glömde bort den totalt.

Minns hans tröja, en mörkblå, lite sliten men cool. Det var inte kläderna som spelade roll, utan personen i dem. Skulle jag kunna ha samma klänning nästa gång? Kanske. Eller kanske inte. Det beror helt på.

• Rent
• Anständigt
• Bekväma skor
• Självförtroende viktigare än märkeskläder

Listan kunde fortsätta i all oändlighet, men det blev ju den här kvällen. Harrys, Borås, 14 juni 2014. Och honom.

Vilken är Sveriges största nattklubb?

Port du Soleil, jävlar i min lilla låda vad stort det är! Nordens största, snackar vi! Tänk dig en elefanthjord, fast med mer glitter och svett. Över 4000 pers, fy fan vad folk det är! Trädgår'n i Göteborg, där håller dom till. Burgsvik Group, dom är bossarna. 2017 började dom här festligheterna.

Nämen vänta nu, 4000 pers? Det är ju som en mindre stad! Mer folk än på min släktträff, och där är det ju alltid knökfullt som fan.

• Storlek: Som en jävla hangar.
• Plats: Göteborg, i Trädgår'n. Har man inte varit där, har man missat halva livet.
• Ägare: Burgsvik Group, rikingarna.
• Kapacitet: Över 4000 galningar på en kväll. Oj oj oj.

Jag hade en kompis som jobbade där, han sa att det var som att jobba i ett myller av hormoner och svett, lika intensivt som en kåt hamster i en bur med choklad. Han slutade efter en månad, sa att han behövde lugn och ro. Förstår honom.

Min moster Birgitta var där en gång, hon sa att hon kände sig som en potatis i en mixer. Men hon dansade loss ändå. Hon är en riktig partypingla!

Att det är Nordens största är ju bara sjukt! Borde vara i Guinness rekordbok eller nåt.

Var kommer man in som 18-åring i Stockholm?

Okej, du vill alltså veta var en nybliven myndig Stockholmare kan slå klackarna i taket utan att behöva pantsätta lägenheten? Let's dive in!

• Södermalm lockar! Men akta dig för Södra Teatern, där kan du lika gärna visa leg för att köpa mjölk... typ.

• Kuma & Bara Ställe (aka EGO): Din biljett till dansgolvs-kaos! Tänk budget-Stureplan, fast med... ja, mer entusiasm. Man får vad man betalar för, eller hur?

• Billigare alternativ! Smart drag. Plånboken kommer tacka dig. Och kanske din dejt, om du nu har någon.

• Södermalm. Japp.

Bonusinfo (för den extra nyfikne):

• Glöm inte leg! Seriöst. Vakterna är hårdare än min gymnasielärare i matte.

• Dresscode? Tänk "jag försökte, men jag är 18 och har ingen stil än". Funkar.

• Kom ihåg att dricka vatten! Annars kommer du bara minnas suddiga fragment och en skyhög Uber-räkning. Tro mig, jag vet.

Hur får man lista på spy bar?

Att komma in på Spy Bar… det känns som en evighet sedan jag ens tänkte på det. Nu känns det bara… avlägset. Som en dröm jag hade, men inte längre minns så tydligt.

Det är svårt. De är väldigt noga med vilka de släpper in. Man kan inte bara dyka upp. Nej.

Kommer ihåg en gång, en vän försökte. Han kände någon, eller så sa han det i alla fall. Det blev inget av det.

Du behöver kontakter. Riktiga kontakter. Inte bara ”jag känner någon som känner någon”. Det funkar inte så. Det måste vara någon som jobbar där, någon som faktiskt kan vouch för dig.

Minns hur jag tänkte… hur jag planerade det hela. Kändes så viktigt då. Nu… suck. Nu känns det bara tråkigt.

• Försök få tag i någon som jobbar där.
• Det är inte lätt att komma in.
• Rekommendation är nyckeln.
• Mina försök misslyckades.

Jag vet, det låter hopplöst. Kanske är det det. Kanske är det inte värt besväret längre. Spy Bar… ett annat minne i högen. För länge sedan nu.

Vad krävs för att komma in på Berghain?

Ingen garanti. Berghain. Välj rätt kläder. Ingen mall.

• Utstrålning. Viktigast. Mystisk. Energi.
• Musik. Kännedom om techno. Känsla. Inte bara prat.
• Kön. Social. Småprat. Inte tråkig.

Tim Hill, Bath. Minoriteter. Fördel. Vet inte varför. Konstigt. Berghain. Mystiskt. Alltid Berghain. Svårt. 2024.

Ny forskning: SVT. Ingen länk. Oklart. Mer info behövs. Jag har inte läst den. Men det finns forskning. Faktiskt. Alltid Berghain.

Mina erfarenheter: Ingen. Aldrig varit där. Hör bara rykten. Det är så det är. Berghain.