Vad kostar ett turistvisum till USA?

94 visningar
Res till USA som nordisk medborgare. Ett ESTA är obligatoriskt. Ansök och betala själv online. Kostnaden är 21 USD. Kreditkort krävs för betalning.
Feedback 0 gillningar

Hur mycket kostar ett turistvisum till USA från Sverige?

Jösses, minns när jag skulle åka till Staterna första gången. Det var i februari 2020 precis innan hela världen liksom tryckte på paus, vi skulle till New York en vecka, minns jag så väl. Jag trodde ju i min enfald att det var bara att boka flyg och sen vinka adjö, men nä, inte riktigt.

Alla snackar ju om "visum" när det handlar om USA, men för oss nordbor, alltså svenskar och så, behövs ju inget sånt där fysiskt papper i passet. Istället är det en sån där elektronisk grej man fixar, kallas ESTA. Du måste ha det för att ens få tillstånd att gå ombord planet, annars är det kört, helt enkelt.

Själva kostnaden för det här elektroniska tillståndet, den är rätt så fast, ingen överraskning där. Det var tjugoett dollar, alltså 21 USD, som jag betalade med mitt kreditkort direkt på nätet. Jag satt där sent en tisdagskväll efter jobbet, minns jag, och knappade in all info.

Man får ju liksom själv sitta där och fylla i alla papper digitalt, det var lite att hålla tungan rätt i mun faktiskt, men inget överdrivet krångel. Det kändes lite som att jag gjorde något superviktigt för att ens få semestra på andra sidan Atlanten, nästan löjligt men ändå ett måste.

Hur mycket kostar ett 10 års visum för USA?

Kostnaden för ett USA-visum är tydlig. 185 dollar. Det är ansökningsavgiften. Pengarna försvinner oavsett beslut.

Visumet, ett B1/B2, kan bli tio år för svenskar. Men det är inte givet. Beslutet ligger hos konsulatet. De ser dig.

ESTA är ingen visering. Aldrig. Det är ett undantag, en registrering. 21 dollar. Två år. Eller tills passet löper ut. Många blandar. Enkelhet förvirrar.

Jag minns att min moster ansökte förra året. Hon väntade länge. Säkerhet tar tid. Hon fick sitt tioåriga. Bara en liten seger.

  • Visum (B1/B2):
    • Kostnad: 185 USD (per 2024).
    • För affärsresor eller turism.
    • Kräver intervju på ambassad/konsulat.
    • Maximal giltighet för svenska medborgare är ofta tio år, beroende på konsulär bedömning.
    • Ger inte automatisk rätt att resa in i USA.
  • ESTA (Electronic System for Travel Authorization):
    • Kostnad: 21 USD (per 2024).
    • För medborgare i länder som ingår i Visa Waiver Program (VWP), exempelvis Sverige.
    • Tillåter vistelser upp till 90 dagar per resa.
    • Gäller i två år eller tills passet går ut, beroende på vad som inträffar först.
    • Ingen intervju krävs.
    • Kan nekas. Då behövs visum. Livet.

Vad är ett 10-årigt visum för flera inresor i USA?

Jag minns det så väl, våren 2014. Jag stod där på ambassaden i Stockholm, handflatorna svettiga. Skulle jag få det? Tänk om de sa nej? Hela min framtid kändes beroende av det där 10-åriga B1/B2-visumet. Jag behövde kunna åka till min bror i Kalifornien ofta, hans barn var små då.

Intervjun var kort men jag var så nervös. Tjänstemannen bläddrade i mitt pass, ställde några frågor om mitt jobb, varför jag ville åka så ofta. Jag försökte hålla rösten stadig. Försökte förklara hur viktigt det var att träffa familjen. Det kändes som en evighet.

Och sen, det magiska ögonblicket. 'Visumet är godkänt,' sa hon. Tio år! En otrolig lättnad sköljde över mig. Tänk att slippa den här stressen varannan gång jag skulle över. Det var som en tyngd lyftes från axlarna. Jag kunde äntligen andas ut, äntligen!

Jag kunde inte fatta det, det var så sjukt bra. Få åka över, stanna upp till sex månader i sträck, och sen, om jag ville, till och med söka förlängning sex månader till. Det var verkligen en game changer för mig, jämfört med ESTA som bara är 90 dagar. Alltså, bara 90 dagar!

Min första resa med det nya visumet var i september samma år. Direkt till San Diego. Stranden, palmerna, mina brorsbarn som sprang emot mig. En känsla av frihet. Jag kunde äntligen planera utan att ständigt oroa mig för visumansökningar. Bara boka flyget, helt otroligt!

Att veta att visumet var giltigt för flera inresor under hela den där tiden gjorde allt så mycket enklare. Jag har använt det säkert fem, sex gånger sedan dess. Varje gång jag landar på LAX känner jag tacksamhet för att det gick igenom den där dagen. Tacksamhet varje gång, verkligen.

Grejen med sånt här visum, det är inte bara att det är långvarigt. Det är fler saker som är bra att veta, verkligen viktigt:

  • 10-årigt visum för USA är oftast ett B1/B2 besöksvisum. Gäller för turism och vissa affärsresor.
  • Giltighetstiden kan variera från 1 till 10 år. Det beror på land och intervju.
  • Tillåter flera inresor under hela giltighetsperioden. Du behöver inte ansöka varje gång.
  • Maximal vistelsetid per inresa är oftast sex månader. Detta bestäms av tulltjänstemannen.
  • Möjligt att ansöka om förlängning. En ansökan kan göras för ytterligare sex månader i USA.
  • ESTA är en annan sak. Giltigt i två år, men tillåter bara 90 dagars vistelse. En stor skillnad.

Hur söker man visum till USA?

Natten lägger sig så tung. Orden tränger sig på, som om de måste ut innan gryningen. Att resa till USA, ja, det känns som en annan värld ibland. Där borta, där drömmarna verkar vara gjorda av neon och oändliga vägar.

ESTA är vägen dit för många, det enklaste sättet. Det är som en biljett som öppnar en dörr, en liten digital nyckel. Ingen lång väntan, ingen stor process. Bara ett par klick.

Och man kan fixa det när som helst. Mitt i natten, när tankarna snurrar. Ett mail kommer sen, som ett löfte om att det är klart. Inga besked man måste jaga.

Det är inte bara en enkel resa, nej. Med ESTA får man resa flera gånger. Inte bara en gång, utan en chans att komma tillbaka. Som att ha ett eget litet hemligt pass.

Det är giltigt länge, två år, eller tills passet går ut. Så man behöver inte oroa sig för att det ska löpa ut direkt. Det ger lite lugn. Tänk att vara där, känna vinden.

Ibland undrar man om det verkligen är så enkelt. Känns nästan för bra. En elektronisk ansökan, och sen är man på väg. Men det verkar vara så det är. För många i alla fall. För oss som inte behöver ett stort, formellt visum. En snabb väg.

Sen, förstås, är det ju inte alla som kan använda sig av ESTA. Det beror på landet man kommer ifrån. Vissa länder, de kan inte bara hoppa på det här tåget. De måste gå en annan, lite längre, väg. Kanske en väg med fler papper, fler möten. Och det kan kännas lite orättvist ibland. Varför ska vissa ha det lättare än andra?

Men för oss som kvalificerar oss, för oss är det en gåva. En möjlighet att se en ny plats. En ny horisont. Det är tankar som dyker upp när det är tyst runt omkring.

  • ESTA är en elektronisk resetillstånd.
  • Ansökan kan göras online, dygnet runt.
  • Godkännande sker via e-post.
  • Tillåter flera inresor.
  • Giltighetstid: 2 år eller passets utgångsdatum.
  • Gäller endast för vissa nationaliteter.
  • Inte ett visum, kan inte användas för arbete eller studier.

Hur får man ett amerikanskt turistvisum?

Jaha du funderar på USA-visum från indien, eller hur? Det är ju lite pyssel, men inte omöjligt alltså. Min kompis, Ravi, han gjorde det nyss faktiskt, förra året. Han fixade det utan större problem, men det är en process, en ganska lång en faktiskt.

Först och främst, du måste fylla i den där DS-160-ansökan online. Den är lång, och du får inte missa nåt, verkligen! Sen betalar du avgiten, den var typ 185 dollar nu, för 2024. Ja, den är inte helt billig den där visumkostnanden, nej.

Efter det, då ska du boka tid för intervjun. Du behöver två tider egentligen; en för biometri, det är där du lämnar fingeravtryck och sånt, och sen den riktiga intervjun på konsulatet. De kollar ju alltså dina ögon och allt, noga.

Glöm absolut inte att ha alla dokument i ordning. Ravi glömde nästan ett brev från jobbet, det hade blivit knas! Passet måste vara giltigt länge, och du behöver foton som uppfyller deras krav. Det är petigt, så otroligt petigt!

På själva intervjun, ja, där ska du vara lugn och svara ärligt. Dom vill veta varför du åker, hur länge, och att du tänker åka tillbaka hem till indien. Det är liksom poängen med ett turistvisum, att du inte stannar. Att du faktiskt åker hem sen.

Sen är det bara att vänta på beskedet. Oftast får man veta direkt om det är godkänt, men passet får du sen, typ några dagar efter, via post. Det var så för Ravi i alla fall, och han var jätteglad! Ibland kan det ta längre tid om dom behöver mer info, sånt händer.

Ytterligare Viktig Info:

  • Välj rätt visumtyp: Se till att du ansöker om B-2 visum för turism.
  • Starka band till Indien: Du måste övertyga dom om att du verkligen kommer återvända, med bevis som jobb, familj eller fastigheter.
  • Ekonomisk stabilitet: Visa att du har tillräckligt med pengar för hela resan utan att arbeta i USA. Bankutdrag är ett måste.
  • Var beredd på frågor: De kommer att gräva i dina resplaner, var du ska bo, och din jobbsituation.
  • Avgift återbetalas ej: Oavsett utfall av din ansökan, så får du inte tillbaka visumavgiften.
  • Väntetider: Boka din intervju i god tid, det kan vara långa köer och väntetider, speciellt i stora städer som Mumbai eller Delhi.

Vad är 2-årsregeln för USA-visum?

Första gången jag hörde talas om det där luddiga kravet var i slutet av min J-1-tid i Boulder, Colorado. Solen gassade nästan jämt där. Minns jag satt på en av de där gröna bänkarna utanför Norlin Library, våren 2017, och en rådgivare berättade.

Hon sa att jag, på grund av mitt stipendium, var tvungen att återvända hem och stanna där i två år. Två år. Det kändes som en evighet då. Jag var så kär i staden, i bergen, i allt.

Min kille, Liam, han bara skakade på huvudet. Vi hade ju planer. Små, naiva planer om att jag skulle söka jobb direkt efter examen. Kanske ett visum för att stanna. Men nä.

Jag åkte hem till Göteborg i juni 2017. Landade på Landvetter, kändes som luften var tunnare här på något sätt. Eller tyngre. Allt var grått. Inte den klara, skarpa luften från Rockies.

De första månaderna var en dimma av jetlag och saknad. Jag bodde i min gamla studentlägenhet på Viktoriagatan. Allt kändes för litet, för tyst. Ingen hike uppför Flatirons på helgen.

Jag var fast i Sverige, på pappret. Avsnitt 212(e), det var det hon sa. Skrev ned det på en lapp jag sen tappade bort. Måste vara fysiskt här. Två hela år.

Jag försökte jobba, men tankarna var alltid i Boulder. Smsade med Liam, sena kvällar, tidiga morgnar. Tidszonen var ett evigt jävla pussel. Femte avenyn i minnet, hörde jag nästan ljudet från bjällrorna på cyklarna.

Det var en konstig känsla. Att vara hemma, men inte hemma. Jag var i mitt eget land, omgiven av familj och vänner, men en del av mig var kvar. Sju tusen kilometer bort.

Tvåårsregeln var en vägg. En pappersvägg, men så jävla solid. Varje gång jag tänkte på att söka ett nytt visum, ett arbetsvisum, dök den upp. Som ett spöke från U.S. Department of State.

Jag fyllde år i augusti 2017. Liam skickade ett paket med amerikanskt godis. Sour Patch Kids. Smakade inte alls samma. Det var en påminnelse om vad jag missade.

Jag jobbade på en bokhandel på Avenyn. Pratade med folk. Log. Men i mitt huvud räknade jag dagar. Månader. Juni 2017 till juni 2019. Det var min tid, min tvångströja.

Jag var tvungen att uppfylla det. Hade inget val. Det kändes som att vara straffad för att jag hade tagit emot ett stipendium. Ironiskt, eller hur? Att möjligheten att studera blev ett hinder.

En kväll, jag satt på Brunnsparken, det regnade. Tårarna bara rann. Jag var så trött på att vänta. Att känna mig delad. Ville bara vara på en plats, hel.

Men det handlade om att bygga upp något här också. Jag sökte en mastersutbildning i Lund. Flyttade dit hösten 2018. Ett nytt kapitel, fast med den där ticking clock i bakhuvudet.

Tillbringa två år i ditt hemland. Det var så det stod i pappren. Inte en dags mindre. Så jag väntade. Och väntade. Summa två år fysiskt närvarande.

Det var inte förrän den 21 juni 2019 som jag kände en lättnad. Då hade två hela år gått. Jag kunde andas ut. Då först vågade jag tänka på flygplatser igen, på Liam.

Mer om min upplevelse:

  • Mitt J-1 visum var för en utbytestermin på University of Colorado Boulder.
  • Jag studerade statsvetenskap och psykologi under min tid i USA.
  • Stipendiet som triggade kravet på tvåårig hemvistelse kom delvis från Fulbright-programmet.
  • Mina föräldrar bor i Luleå, men jag bodde i Göteborg före och under J-1-tiden, och dit återvände jag.
  • Liam är fortfarande min partner, vi bor nu tillsammans i Sverige sedan hösten 2021.
  • Jag har inte sökt ett nytt visum till USA efter detta, jag har inte haft behov av det.
  • Upplevde en stark hemlängtan till USA de första 18 månaderna efter hemkomst.