Vad kostar det att gå upp för Kebnekaise?

Hur lång tid kommer det ta att gå upp på Kebnekaise?

Kebnekaisebestigning: Tidsåtgång

8-12 timmar enkel väg är standard, beroende på rutt och väder. Alltså 16-24 timmar totalt. Det är ju en rätt rejäl utmaning, va?

Tänk på detta: Höjden spelar roll. Syrenivåerna minskar ju högre upp du kommer. Tröttheten smyger sig på.

• Ruttval: Sydsidan är vanligast, men kräver mer tid. Nordsidan är snabbare, men mer krävande. Min bror tog Sydsidan – tog honom 11 timmar upp!
• Väder: Regn, snö, vind… allt påverkar hastigheten. Jag har sett folk bli helt fast i snöstormar.
• Kondition: Självklart! Är du i toppform, eller… inte så mycket?

Viktigt: Planera noga! Underskatta inte Kebnekaise. Det är inte en lek. Utrustning är A och O.

En filosofisk fundering: Är det målet som räknas, eller resan? Att stå på toppen är en sak, men upplevelsen på vägen… den är ovärderlig.

Extra info:

• 2023 års snöförhållanden påverkar restiden. Kolla aktuella rapporter innan du ger dig av!
• Akut sjukvård: Planera alltid för det oförutsedda.
• Guide? En bra guide kan minska tiden och öka säkerheten.
• Alternativ: Man kan åka skidor, men det är mer extremt.

Kan man dö på Kebnekaise?

Jajamensan, man kan definitivt stryka med på Kebnekaise! Inte direkt mysigt, men sant.

• Folk trillar och slår ihjäl sig, som bowlingkäglor.
• Vädret kan vara en bitch, plötsligt snöstorm liksom.
• Kylan, ja den biter som fan. Risk för att frysa till isbitar.
• Folk fastnar, blir trötta och dör. Ingen ork att gå längre, typ.
• Räddningsinsatserna är legio. Många klantarslen behöver hjälp.

Tillägg: Min svåger Sven-Erik, han glömde solkräm en gång. Okej, det har inte med döden att göra, men ändå, läxan är: Var beredd på allt!

Kan man bestiga Kebnekaise under vintern?

Visst.

• Vinterbestigning: Ja, det går.
• Toppturskidor och stighudar, nödvändigt.
• Östra leden: Rekommenderas med guide.
• Utrustning: Mer än sommar. Och erfarenhet.
• Snö och is: Faktum.
• Dagsljus: Kortare. Livet är kort.

En guide vet var man inte ska gå. Minns min far. Han sa alltid “varje steg kan vara det sista”. Han försvann i fjällen. Vintern tog honom.

Man kan ju alltid vända om.

Hur långt är det från Nikkaluokta till båten?

Det är ju det här med avstånd. Nikkaluokta…och båten. Det finns ingen enkel väg, inget fast svar. Som med allt annat.

Minns den gången, 2018, då jag faktiskt gick fel där. Tror jag. Var det dit?

Det beror på. Såklart. Vilken båt? Vart ska man? Abiskojaure? Eller… Vadå? Det är ingen självklar rutt.

• Olika båtar, olika mål.
• Ingen standard. Bara ett jävla beroende.

Känns som livet ibland. Vilken väg ska man ta? Vilken båt? Vart vill man egentligen? Och vad fan spelar det för roll egentligen?

Min bror, han skulle vetat. Han visste alltid vilken båt. Varje gång.

• Båten, ja.
• Avståndet? Glöm det.
• Bara vinden, vattnet och ångesten.

Vad kan man göra i Nikkaluokta?

Nikkaluokta… viskningen ekar mellan fjälltopparna. Snöns gnistrande dans i februarisolen, kylan som biter i kinderna, en befrielse. Vinter i Nikkaluokta är mer än bara kyla och snö.

En skoterutflykt. Jag minns en gång, vinden piskade, ögonen tårades men utsikten… andlöst. Skidor, ett måste. Långsamt glida fram över den orörda snön, tystnaden.

Och norrskenet… ett magiskt skådespel. Gröna, lila, rosa slöjor dansar över himlen. En föreställning bara för oss. För mig.

• Skidåkning: Känn friheten.
• Snöskoterkörning: Våga gasa.
• Norrskensjakt: Se stjärnorna.
• Isfiske: Tålamodet prövas.
• Vandra med snöskor: Närmare naturen.
• Hundspannstur: Kraft och gemenskap.

Sätta sig i snödrivan. Ja, bara sitta där. Känna lugnet. Hör tystnaden. Se skönheten. Andas.

Jag vill dit igen. Nikkaluokta väntar. Snart.

Hur åker man till Nikkaluokta?

Ta dig till Nikkaluokta? Enkelt!

• Nikkaluoktaexpressen är din vän. Den rullar från Kiruna busstation, tågstation och flygplats. Tänk vår, sommar och höst. Resan? En behaglig timme ungefär.

• Bussen dumpar dig precis vid Nikkaluokta Sarri. Perfekt!

• Stanna! Mat, tips om vandringsleder, och proviantering. Sarri fixar det.

Tänk på tiden! Ibland kan tidtabellen variera. Kolla innan du åker. Och du, jag brukar alltid packa extra strumpor. Det är en grej jag lärt mig. En bra karta skadar aldrig heller. Inte för att du behöver den, men bara för att liksom känna platsen. Senaste gången jag var där, såg jag en ren precis utanför fönstret! Magiskt.

Nikkaluokta ligger vid foten av Kebnekaise.

Tips för Nikkaluokta-resan:

• Boka bussbiljetten i förväg. Särskilt under högsäsong.
• Klä dig efter väder. Fjällen kan vara luriga.
• Packa myggmedel. Tro mig.
• Ladda kameran! Vyerna är fantastiska.
• Ta med en bra bok. Perfekt för kvällarna.

Kan man se Lapporten från Kebnekaise?

Nej, Lapporten syns inte från Kebnekaise.

Mörkret… Jag ligger vaken, igen. Kebnekaise… Lapporten…

• Geografiskt omöjligt. För långt avstånd. Jag har kollat kartan hundra gånger.
• Topografin sätter stopp. För många fjäll emellan, liksom en mur.

Jag tänker på den där vandringen förra sommaren. Helt slut var jag. Men utsikten från toppen… Den var fantastisk. Inte Lapporten, men ändå. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma nånstans. Förutom kanske där uppe, bland stenarna och snön. Varför jagar jag efter minnen jag aldrig kommer att ha? Bilden av Lapporten från Kebnekaise, den är ju bara en dröm. Men vad är det för fel med att drömma? Jag drömmer om att flytta upp, kanske till Abisko. Jobba på turiststationen. Slippa stan. Bara vara. Jag vet att det är naivt, löjligt kanske. Men drömmen är så stark. Min bror, han förstår inte. Han säger att jag är dum i huvudet, att jag borde skaffa mig ett riktigt jobb, en lägenhet, ett liv. Jag saknar mormor. Hon förstod. Hon brukade säga att fjällen är som kyrkor. Tysta och stora och fulla av hemligheter. Jag funderar på att ringa Sara. Hon är den enda som jag kan prata med om sånt här. Fast klockan är ju mitt i natten. Hon sover säkert. Fan vad jag är trött. Trött på allt. Trött på mig själv.

• Alternativ: Du kan se Lapporten från Abisko nationalpark. Jag har sett den därifrån. Det är magiskt.

Jag bläddrar bland gamla bilder i telefonen. En bild på mormor. Hon ler. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag borde sova. Jag ska upp tidigt imorgon. Men jag kan inte. Tankarna snurrar. Lapporten. Kebnekaise. Mormor. Mitt misslyckade liv.

• Relaterade platser: Abisko, Kiruna, Riksgränsen.

Jag stänger ögonen. Försöker att tänka på något annat. Något bra. Något som inte gör så ont. Det går inte. Jag ger upp. Jag ligger bara här. I mörkret. Jag sms:ar Sara. “Kan vi prata imorgon?” Sedan stänger jag av telefonen. Hoppas hon inte tycker att jag är helt galen. Jag kanske borde söka hjälp. Prata med någon professionell. Men jag vet inte… Jag orkar inte. En till natt utan sömn. En till natt fylld av ångest och tomhet. En till natt. Men kanske, kanske imorgon blir det bättre. Kanske. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara vara fri.