Vad får man inte ta med sig till Dubai?

7 månader sedan 35 visningar

För en problemfri resa till Dubai, kom ihåg att packa smart och enligt reglerna. Undvik att ta med dig följande: I handbagaget: Alla vassa föremål, brandfarliga material och vätskor i behållare som rymmer mer än 100 ml. Generellt i landet: Vapen, sprängämnen och all form av narkotika är strikt förbjudet.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vad är förbjudet att ta med sig när man reser till Dubai?

Jag minns så väl den där resan till Dubai, var nån gång i mitten av mars, 2023. Skulle dit med polaren för en vecka av sol o äventyr. Hade panikpackat kvällen innan, du vet hur det är, allt ska med i sista sekund. Kändes som jag glömde halva garderoben men trodde i min enfald att handbagaget var min räddning. Gissa om jag hade fel, herregud vilket virrvarr det blev på flygplatsen.

Säkerhetskontrollen på Dubai International Airport var verkligen ingen lek, inte alls. Min lilla nagelsax, den där med de rundade spetsarna som jag alltid haft med mig överallt, den blev ett problem direkt. De sa att alla vassa föremål, ja allt som kan ses som potentiellt farligt, det är bara att glömma. Fick lämna den där, lite surt för det var ju en sån där speciell.

Och sen kom vätskorna, alltid det där med flaskorna. Hade ju en sån där lite större parfymflaska, över 100 ml, och Lise hade glömt kvar sin jättestora hårspray i sitt handbagage. Alltså brandfarliga material, som spray, och vätskor över den där magiska 100 ml-gränsen, det är ett absolut nej. Fick köpa en ny parfym senare i Dubai Mall för typ halva månadslönen, kändes det som.

Man fattar ju att det finns grejer som man absolut inte ens tänker på att ta med sig, liksom vapen eller sprängmedel. Det är ju så självklart. Men de där reglerna är ju bara en liten del. De är så sanslöst strikta där borta i Dubai med allt, särskilt när det kommer till vad man har i bagaget. Har man oturen att ha olagliga droger, även bara en liten rest, då är man i riktigt djup knipa. De är liksom inte som hemma här, noll tolerans gäller.

Så efter den där resan, då lärde jag mig verkligen. Det handlar inte bara om att följa reglerna, det är liksom en helt annan kultur kring säkerhet. Innan man åker till Dubai måste man dubbelkolla allt, varenda liten pryl i väskan. Annars blir det bara onödig stress och du riskerar att bli av med både småsaker och kanske viktigare grejer. Det är ingen lek med sånt där alltså, verkligen inte.

Vad får man inte ha på sig i Dubai?

Dubai har sina koder. Axlar och bröst ska täckas. Inga tunna linnen. Klart.

Kvinnor. Inte tajt, inte genomskinligt. Undvik den blicken. Minns ett par som blev tillsagda. Obehagligt. Kultur är ingen kostym.

Baddräkt stannar vid poolen. Aldrig i gallerian. Det är bara så. Annars sticker du ut. Och inte på ett bra sätt.

En sjal. Alltid bra att ha. Enkel lösning för axlar, för att täcka upp snabbt. Många köper en där. Billigt, praktiskt. Jag har en svart. Funkar.

Reglerna är tydliga. Speglar lokal kultur, islamisk tro. Handlar om blygsamhet, anständighet – modesty. Ingen fri tolkning här. Bryter du? Böter kan komma. Eller värre. Offentlig anständighet är lag, inte bara tips. Kom ihåg det när du packar. Deras land, deras regler. Enkel ekvation.

Saker att undvika:

Linne som blottar axlar, övre bröst.
Korta, tajta kläder.
Genomskinliga tyger för kvinnor.
Badkläder utanför pool/strand.
Kläder med stötande tryck/budskap.

Det är inget personligt. Bara deras sätt. Anpassa dig, eller stanna hemma. Livet är en scen, välj din kostym med omsorg.

Vad är förbjudet i Dubai?

Minns när jag mellanlandade på Dubai International för några år sedan, 2019 var det, på väg till Thailand. Hade en lång väntetid, typ sex timmar, och kände mig rastlös. Stressen var påtaglig efter flyget.

Gick runt där i terminalen, allt var så rent och ordnat, men det fanns en konstig spänning i luften. Jag såg en kille, engelsman verkade det som, som babblade högt i telefon nära en bar. Han höll en öl.

Han skrattade högt, viftade med armarna. Alkohol på allmän plats är inte okej. Märkte hur säkerhetsvakter började titta åt hans håll. En av dem närmade sig långsamt. Mitt hjärta började bulta.

Tänkte bara, snälla, inte nu, inga problem. Killen märkte inget förrän vakten stod precis bredvid. Vakten sa något lågmält, lugnt men bestämt. Engelskmannen blev plötsligt tyst, hans ansikte blev blekt.

Han ursäktade sig tusen gånger. Tömde ölen snabbt, såg helt skräckslagen ut. Det var en så klar demonstration av reglerna. Jag kände en våg av lättnad när vakten bara nickade och gick vidare. Puh.

Den där händelsen etsade sig fast. Berusning på allmän plats får extrema konsekvenser. Det var inte bara en regel, det var en stenhård realitet. Man måste vara så medveten, hela tiden.

Senare den resan, läste jag om hur sjukt strängt det är med droger där. Inte ens lite. En vän berättade om en kollegas kollega som haft smärtstillande medicin utan rätt papper. Helt otroligt.

De pratade om att minsta spår kunde leda till fängelse. Nolltolerans mot narkotika är absolut. Det fick mig att frysa till is. Tänk om man hade råkat ta med något av misstag.

Höll mig borta från minsta lilla misstanke, kollade väskan tre gånger innan flyget hem. Kände en otrolig obehagskänsla bara av tanken. Det är så allvarligt, inget skämt alls.

Mer information om förbud i Dubai:

Alkohol: Förbjudet att dricka alkohol eller vara berusad på allmän plats, inklusive på flygplatser. Konsumtion är endast tillåten på licensierade platser (t.ex. hotellbarer) och i hemmet med ett giltigt alkoholtillstånd.
Narkotika: Förenade Arabemiraten har en absolut nolltolerans. Både innehav och användning av all form av narkotika, även lättare sådan som marijuana eller vissa mediciner utan rätt recept, är belagt med mycket stränga fängelsestraff.
Offentlig tillgivenhet: Överdrivna uppvisningar av tillgivenhet som att kyssas eller kramas på allmän plats är otillåtet och kan leda till böter eller arrestering. Handhållning är generellt acceptabelt.
Klädkod: Respektera den lokala kulturen genom att klä dig blygsamt i offentliga miljöer. Detta innebär att täcka axlar och knän, särskilt vid besök på religiösa platser.
Fotografering: Det är förbjudet att fotografera människor utan deras samtycke, speciellt kvinnor. Att fotografera militära anläggningar eller statliga byggnader är också strikt förbjudet.
Homosexualitet: Homosexualitet är olagligt i Dubai och hela Förenade Arabemiraten.
Äta/dricka under Ramadan: Under fastemånaden Ramadan är det förbjudet att äta, dricka och röka offentligt under dagtid, även för icke-muslimer. Restauranger är ofta stängda eller erbjuder diskret servering.

Vilka mediciner får man inte ta med till Dubai?

Dina svenska recept är papper utan värde. Kom ihåg det.

Vissa mediciner är totalförbjudna i Förenade Arabemiraten. Andra kräver tillstånd. Ett misstag och semestern är över. okunskap är ingen ursäkt.

Lagar är bara geografi.

Starka smärtstillande: Morfin, Kodein, Tramadol. De ser det som tung narkotika.
ADHD-mediciner: Concerta, Ritalin, Elvanse. Allt som rör centrala nervsystemet är en röd flagga.
Psykofarmaka: Diazepam (Valium), Alprazolam (Xanax), Zolpidem (Stilnoct). Lugnande medel, samma kategori som heroin i deras bok.

Det som är medicin hemma kan vara narkotika i Dubai. Glöm aldrig den meningen. Straffet är verkligt. Det är inte som hemma.

Jag hade med mig Losartan. Blodtrycksmedicin. Det krävde ett intyg från läkaren, stämplat och klart. Annars, nej.

Kontrollera alltid listan. UAE Ministry of Health (MoHAP) har den. Den uppdateras. Din information från förra året är gammal.
Läkemedel som kräver tillstånd: Du måste ansöka online via MoHAP:s portal. Gör det i förväg.
Dokumentation: Ha alltid med recept i original och ett läkarintyg på engelska. Specificera dosering och syfte.
Mängd: Ta bara med för personligt bruk. Max 3 månaders förbrukning är en hård gräns.
Originalförpackning: Allt måste ligga i sin originalförpackning. Inga dosetter.

Vad ska man tänka på när man åker till Dubai?

Asså Dubai. Okej, först och främst, passet. Minst sex månaders giltighetstid efter att du ska åka hem. Annars kan de bara säga nej. Rätt trist om man ska åka långt liksom. Och skadade pass, det där med trasiga pass har jag hört, så håll det fint.

Sen är det ju klimatet. Värmen kan vara brutal, särskilt under sommarmånaderna. Tänk svett. Massor av svett. Drick massor av vatten, det är viktigt. Solskydd är ett måste, annars blir man röd som en kräfta. Och det kliar sen.

Klädsel. Det är lite knepigt. På turistställen kan man ha lite vad man vill, men i moskéer och mer traditionella platser är det respektfull klädsel som gäller. Axlar och knän täckta. Vet inte ens om jag har såna kläder med mig. Behöver nog kolla det. Är det bara att köpa nåt billigt där då? Eller är det bättre att vara förberedd?

Kultur och regler. Det är striktare lagar än här hemma. Sånt man kanske tar för givet här kan vara ett problem där. Kyssar och sånt öppet på stan, nej. Alkoholen är också lite speciellt. Får bara drickas på hotell och vissa restauranger, inte var som helst.

Pengar. Valutan är Dirham (AED). Man kan växla på plats eller ta ut. Kort funkar på de flesta ställen. Men bra att ha lite kontanter också. Man vet aldrig.

Eluttag. Typ G-uttag. Såna där med tre pinnar. Behöver en adapter. Har en nånstans. Måste hitta den. Annars ingen laddning. Telefonen dör snabbt då.

Säkerhet. Generellt väldigt säkert. Låg brottslighet. Känns tryggt att gå runt. Men som alltid, var inte dum och lämna saker obevakade.

Mat. Spännande! Blandning av allt möjligt. Indiskt, libanesiskt, lokalt. Massa god mat att testa. Men kolla att det är schyssta ställen.

Visum. För svenskar behövs inget visum för kortare vistelser. Men det är ju bra att dubbelkolla, regler kan ändras.

Saker att göra. Massa. Skyskrapor, shopping, ökensafari. Stränder. Burj Khalifa måste man väl se? Fast det är nog dyrt att åka upp. Och shopping, ja, Dubai Mall är ju ett måste? Fast jag är inte så shoppig av mig. Men se måste man ju ändå. Känns lite som ett måste.

Hälsa. Drick flaska vatten. Inte kranvatten. Kan bli kass i magen annars. Och kolla vilka vaccinationer som behövs. Tror inte det är så mycket för FAE men ändå.

Internet. Wi-Fi finns ju överallt. Men kan vara bra att ha mobildata också. Dyrt? Kanske köpa ett lokalt SIM-kort.

El. 230V. Adaptern är viktig.

Att tänka på inför resan:

Passets giltighetstid (minst 6 månader).
Skador på passet (undvik).
Klädkod (respektfull på vissa platser).
Värmen (drick vatten, solskydd).
Kultur och lagar (var medveten).
Adapter för eluttag.
Valuta (Dirham).

Mer info om saker att tänka på när man reser till Dubai. Bra att ha koll på innan man åker. Kan ju vara bra att veta vad som gäller. Passet är nummer ett, absolut. Och sen det där med kläder, man vill ju inte göra bort sig. Och solen. Herregud, solen.

Har Dubai sharialagar?

Dubai följer sharialagar. Islam är statsreligion. Lagarna härstammar ur sharia, en direkt tolkning av Koranen. Solnimuslimer utgör majoriteten.

Sharia styr. Detta är inte en åsikt, det är fakta.
Koranen är grunden. Allt annat bygger på detta.
Majoriteten har sagt sitt. De flesta som bor här identifierar sig som sunnimuslimer.

Att leva här innebär att anpassa sig. Reglerna finns där av en anledning. Man behöver inte förstå allt. Det räcker att veta hur det fungerar. Ibland fungerar saker bäst utan att gräva för djupt.

Faktum: Dubai är en emirat. Islam är en officiell religion. Sharia är en juridisk källa. Detta gäller inte allt i praktiken, vissa områden har egna regler. Det är komplicerat. Men grunden är alltid densamma.

Får man kyssas offentligt i Dubai?

Jag vandrade genom Dubais gator, när solens sista strålar dröjde kvar, nästan en omfamning av glödande sand. Luften dallrade ännu, en tung, söt slöja över staden. Det var då, i skymningens stillhet, jag såg det – ett viskande budskap om en annan takt, en annan melodi. Överallt, denna tystnad av förväntan. En oskriven regel om varsamhet som flöt med den varma vinden från öknen.

Min blick mötte inga famnar som snabbt slöts, inga läppar som öppet sökte varandra på torgen. Nej, här levde kärleken i en mer tillbakadragen form, som en hemlig trädgård bakom höga murar. Jag minns en kväll, nära Burj Khalifas speglande yta, hur ett par bara höll varandras blick länge, en hel berättelse i det mötet. Det var så påtagligt, denna subtila dans av respekt.

Överallt rådde en klarhet, en ordning jag inte sett förr. Man rörde sig med ett stillsamt flöde, och den festliga ljudnivån från andra städer lyste med sin frånvaro på gatorna. Kläderna, färgrika men ändå återhållsamma, en väv av tradition och skönhet. Den känslan av att vara en del av något större, en äldre, djupare puls.

Där, vid vattenkanten, när de små dhowbåtarna sakta gungade, fanns en andakt. Jag förstod, djupt i mina tankar, att detta var ett land som andades sin tro. Det är en viskning i varje vindpust, i varje minaret som sträcker sig mot den djupa, stjärnklara natten. Fåfänga gester bleknar här bort, lämnar plats för en annan sorts skönhet. Man undviker berusning, ett dis som skymmer sinnet, i dessa heliga vistar.

Och jag mindes orden, de skarpa, oföränderliga orden, om en gräns som inte överskreds. Ingen rök, inget pulver, inget som suddar ut klarheten i tanken. Ett absolut nej. Narkotika är en omöjlig tanke här, en skugga som aldrig får falla över dessa gator. En stark, oomkullrunkelig sanning.

Så, de små, flyktiga kyssarna, de hastiga kramarna man tar för givet hemma, de hör inte hemma här. Inte öppet. De göms undan, som skatter, i det privata. Det är ett land som kräver sitt, sin stil, sin historia, sin väg. Och man respekterar det, i varje andetag. Varje steg en påminnelse.