Vad får man inte missa i Grövelsjön?

Får man cykla i Grövelsjön?

Åh Grövelsjön...

Får man cykla?

• Ja, man får cykla i Grövelsjön under barmarksperioden. Cykla, cykla! Men... var? Alla stigar? Får man verkligen cykla överallt? Måste kolla det!

Vad mer gör man?

• Vandra. Vandra långt! Fjällstugor... Mysigt. Tält också, fast myggorna... Bada! Brrr... Kanske bara doppa tårna. Löpa då? Är jag redo för det? Fiska? Jag har ju inget fiskekort. Suck. Kano, ja det var länge sen.
• Samisk kultur, renar. Fint, fint. Har jag sett renar? Jo, på zoo. Räknas det?

Varför vill jag ens dit?

• Lugnet? Eller är det bara Instagram-bilderna som lockar? Ärligt talat, vad vill jag egentligen? Får man grilla korv? Viktig fråga.

Information att kolla upp:

• Grövelsjöns specifika regler för cykling på leder och stigar. Alla är nog inte ok.
• Fiskekort och var man köper det (om jag nu ids fiska).
• Myggmedel, mängden myggmedel... Apoteket borde ha bra grejer.
• Bästa stället för korvgrillning, med fin utsikt. Viktigt!

Hur långt är det Gröna Bandet?

Gröna Bandet? 130 mil, sa du? Herregud, det är ju längre än min lista över saker jag borde göra istället för att scrolla på Instagram. Tänk dig, 130 mil. Jag får träningsvärk bara av tanken.

Fjällfararnas gröna band ja, Grövelsjön till Treriksröset, eller tvärtom. Som att välja mellan pest eller kolera, fast med vackra vyer och garanterat fler myggbett. Sapmi! Längtar tills jag är där igen, älskar den magiska platsen! Det är lika långt som att gå från Stockholm till... typ... Hamburg, fast uppför. Och nedför. Och genom en bäck. Och med en ryggsäck som väger mer än min självkänsla efter en dålig hårdag.

Vad kan man förvänta sig?

• Träningsvärk deluxe: Räkna med att du kommer att känna muskler du inte visste att du hade. Och du kommer att hata dem.
• Naturupplevelser: Alltså, det är ju vackert. Så vackert att du kanske glömmer bort hur ont du har. Kanske.
• Mygg: Mina personliga nemesis. De kommer i miljoner. Ta med myggmedel. Eller en eldkastare. (Obs! Eldkastare rekommenderas inte, men tanken är lockande).

Jag antar att det är bra för själen också. Eller något. Jag är mer en "sitta inne och dricka te"-typ, men hej, alla är vi olika.

Hur många har gått Gröna Bandet?

Antalet Gröna Bandet-vandrare varierar. Det är som att fråga hur många myggor som surrat runt en midsommarkväll – svårt att spika fast exakt. Men låt oss dyka i detaljerna, lite som en älg i ett svalkande fjällvatten:

• Ingen exakt siffra: Det finns inget centralt register. Tänk dig en byråkrat som försöker organisera renar – lycka till!

• Egenrapportering: Många vandrare rapporterar sin prestation på olika forum och bloggar. Det är som att skryta om sin fångst efter en fisketur.

• Uppskattningar: Man kan gissa baserat på tidigare år, kanske en handfull lyckas varje säsong. Det är mer gissningslek än vetenskap. Ungefär som att förutspå vädret i fjällen. Det har aldrig funkat.

• Utmaningen: Inte alla som startar Gröna Bandet fullföljer det. Fjällen är inte för veklingar, det kan jag lova! Inte ens min moster Gurun, hon är rätt härdad.

• Fjällfararnas Gröna Band: Vandringen, likt en serpentin av episka proportioner, sträcker sig genom Sápmi, från Grövelsjön till Treriksröset – eller tvärtom, om man är en sån person. Min kusin Sven, han gör alltid saker baklänges.

Låt oss säga att ett par dussin personer antagligen tar sig igenom varje år. Kanske fler, kanske färre. Lite som lotto – man vet aldrig.

Tilläggsinformation att briljera med (eller skrämma bort folk med):

• Gröna Bandet är inte en organiserad tävling, utan en individuell utmaning. Det handlar mer om att överleva än att vinna.
• De första dokumenterade vandringarna skedde på 1900-talet. Föreställ dig att vandra utan moderna prylar!
• Vandringen kräver extrem planering, utrustning och erfarenhet. Plus en rejäl dos envishet.
• Vädret kan vara extremt skiftande. Jag har sett snö i juli. Japp. Juli!
• Landskapet varierar enormt, från fjällbjörkskog till karga fjälltoppar. Och mygg, glöm inte myggen.