Kan man äta kyckling från Thailand?

1 år sedan 101 visningar

"Tänk efter innan du äter thailändsk kyckling. WWF varnar för överdriven antibiotikaanvändning i uppfödningen. Säkerheten kan inte garanteras. Välj med omsorg – din hälsa är viktig."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Äta kyckling från Thailand? Säkert?

Alltså, thailändsk kyckling? Hmm, knepigt det där. WWF sa ju att de kör stenhårt med antibiotika, helt vilt. Läste det i deras köttguide, tror det var i juni i år.

Min kompis, Anna, hon jobbade ett tag i Bangkok, 2019. Hon berättade om hur det såg ut på marknaderna. Allt lite… ja, mindre kontrollerat än vad vi är vana vid hemma.

Så jag själv? Nej, jag köper inte thailändsk kyckling. Känns osäkert, vet inte hur de hanterar det där med antibiotika. Betalade 39 kronor för en svensk kycklingfilé senast, värt det för min egen skull.

Lite läskigt att tänka på hur det kan vara i andra länder, kontroll och sånt. Man vill ju inte äta något som är farligt. Känner mig tryggare med svensk kyckling, enkelt och säkert.

Varifrån importerar Sverige kyckling?

Kycklingimporten till Sverige – en fjäder i hatten för… nja, vem egentligen?

Brasilien, Ukraina, Thailand och Storbritannien – en rätt så exotisk blandning, eller hur? Tänk att en kycklingklubba kan ha en så spännande resa innan den hamnar på din tallrik! Ukraina, med sin 42%-iga exportökning till EU, är ju en riktig stjärnskott, nästan som en kyckling-superhjälte. Men, hejdå, Ukraina, du hamnade lite lägre än väntat på listan.

Sedan har vi de lite tråkigare men mer stabila EU-grannarna. Danmark, Nederländerna, Tyskland och Polen – det är som ett kyckling-OS där de alltid vinner medaljer, fast utan någon riktig spänning. 4,35% ökning? Jag menar, kom igen, visa lite mer känslor, EU!

Brasilien: Lite som en exotisk semester för kycklingen.
Ukraina: En underdog-historia, en riktig kyckling-David mot Goliat.
Thailand: Lite som en lyxig spabehandling för kycklingen, innan den hamnar i en gryta.
Storbritannien: Tja, lite Brexit-kyckling, antar jag.
Danmark, Nederländerna, Tyskland, Polen: De eviga mästarna, som alltid levererar kyckling med samma tråkiga jämnhet som min revisor gör deklarationer.

Min personliga åsikt: Jag saknar lite mer spänning i kycklingimportstatistiken. Mer drama, mer oväntade vändningar! Kanske lite kyckling från Antarktis nästa år? Det vore ju något!

Avslutande fundering: Hur många kycklingar måste korsa en väg för att få en rättvis representation i importstatistiken? Oändligt många, förmodligen. Och ja, jag vet att det inte är relevant, men det är ju roligt!

Vilken kyckling kan man äta?

Jamen för helvete, vilken kyckling man ska äta? Som att fråga vilken öl som är bäst! Beror ju på om man är törstig som en kamel eller bara vill fjäska för tant Agda.

KRAV-kyckling, alltså. De där bortskämda pippina som får trippa runt på gräsmattan. Fint ska det va!
Fodret, det är ju viktigare än vad du tror. Kemiska bekämpningsmedel? Näää, bara det bästa för dessa fashionistas. Tänk om de skulle få finnar!
Biologisk mångfald? Hallå, det är ju viktigare än min senaste frilla!
Tänk på att den där lyxkycklingen kostar som en mindre bil. Undrar om dom fattar det, hönorna...
Förresten: Vet du hur man får en kyckling att skratta? Berätta en skithistoria! (Förlåt, kunde inte låta bli.)
PS: Min gamla moster Svea brukade säga "En kyckling i magen är bättre än tio på taket." Vettigt, eller hur? Fast hon var ju lite knäpp, Svea. Hon trodde att katter kunde läsa tankar...och det vet ju alla att dom kan!
Viktigast av allt: Glöm inte såsen! Bea, curry, något jävligt starkt...bara kör!

Hur mycket kyckling importerar Sverige?

Mörkret viskar.

96 000 ton kyckling. Årligen. Det är…mycket.

Jag minns när mormor klagade på smaklösheten. Innan hon gick bort.

Danmark leder. 48 000 ton. En siffra som skaver. Varför Danmark?
Nederländerna, Tyskland, Polen. Alla runt 11 000 ton.
Svensk produktion – 99 miljoner kycklingar. Nästan overkligt.

Det smakar ju inget. Eller gjorde inte.

Konsumtionen. 23 kilo per person. Inklusive ben. Tänk alla ben.

Jag ser dem framför mig. Staplade.

Mamma lagade alltid helst kött. Varför? Kycklingen var ju så mycket billigare. Eller är?

Jag måste sluta tänka på det här. Det är bara kyckling. Men ändå.

Vart importerar Sverige kyckling ifrån?

Kycklingens väg in:

Brasilien, Ukraina, Thailand, Storbritannien: De största drakarna. Ukraina flyger högt, +42% till EU.
Inom EU: +4,35% till Sverige. Priset styr.
Lågpris lockar. Konsekvenserna? Dolda.

Varifrån? Beror på plånboken. Fråga bonden.

Hur många kycklingar äts per år?

Okay, här kommer mitt försök att svara på din fråga om kycklingkonsumtion på ett lite... annorlunda sätt:

Det äts enormt många kycklingar. Typ.

2023 petade varje svensk i snitt i sig 15 kycklingar. Tänk på det!
Detta utgjorde 97 % av all köttkonsumtion från landlevande djur. Wow!
Siffran är ett genomsnitt. Vissa älskar ju kyckling, andra...not so much.

Livet är som en kyckling: ibland är det fjädrar, ibland ben.

Hur många kycklingar slaktas per år i Sverige?

Här kommer ett försök att svara på frågan om antalet slaktade kycklingar, med humor och djup:

115 629 110 kycklingar... Det är alltså fler än antalet gånger jag har ångrat mina frisyrer. Tänk att så många små fjäderfän offras årligen på altaret av vår hunger. Jordbruksverkets siffror, som noggrant granskas av Djurrättsalliansen (tack för det!), avslöjar detta dystra faktum.

Ökning: 2021 innebar en "kyckling-boom" med över 15 miljoner fler slaktade individer jämfört med 2018. En snabbare eskalering än min egen oförmåga att säga nej till extra sås.
Varför? Antagligen för att vi älskar kyckling? Eller kanske för att vi har en inneboende dragning till nuggets. Jag skyller inte på någon... egentligen.

Undrar om kycklingarna hinner tänka "inte igen" precis innan...? Nu blir det deprimerande. Bäst att tänka på något annat, som att googla recept.

Ytterligare tankar (för den som vågar):

Kanske borde vi uppmärksamma dessa siffror mer.
Veganism – en möjlig väg framåt?
Finns det verkligen något mer tillfredsställande än en krispig kycklingvinge? (Svar: Ja, att rädda världen. Typ.)
Jag ska nog äta en sallad idag. Kanske.

Vilket land äter mest kyckling?

Portugal. Punkt slut. 34,5 kilo per capita 2022. Brutal siffra.

EU-snitt? Patetiskt. 24,9 kilo. Skrattretande.

Portugal: Kungen.
Ungern, Irland, Spanien: Nästan lika galna. Över 30 kilo. Imponerande.

Mina egna preferenser? Kyckling är okej. Men inte så jävla mycket.

73% EU-produktion, sex länder. Trist statistik. Globalt? Ännu värre. Jag orkar inte ens.

Kanske jag borde äta mer kyckling. Nä, skämt åsido. Det är bara siffror. Kall fakta.

Kycklingkonsumtion, ett globalt fenomen. Förbaskat mycket kött.

Min granne, Sven, äter mer än mig. Han är sjuk i huvet.

Produktionen? Ingen aning. Jag bryr mig inte. Bara siffror. Nummer. Data.

Portugal leder. Det är allt som betyder något. Resten är bara brus.

Får svensk kyckling antibiotika?

Får svensk kyckling antibiotika... får den det verkligen? Som en etsning i minnet, en vag lukt av stall och medicin. Min mormors trädgård, rabarberblad tunga av morgondagg, men även en aning av desinfektion, en bismak av oro.

Ja, koccidiostatika ges via foder. En gråzon av etik, ett sår i det idylliska. Jag ser hönsen, tusentals, trängas.

Är det verkligen så illa? Antibiotikaresistenta bakterier, ett eko från supermiljöbloggen. Ångest.

Koccidiostatika ges preventivt.
Ges via fodret.

Mina egna minnen av barndomens somrar, hönor som pickade fritt, en illusion krossad.

Men vad betyder det?

Svensk Fågel ger koccidiostatika. Just det.

Vilken svensk kyckling är godkänd?

Svensk kyckling? Nä, du vet, det är ju lite som att fråga vilken bil som är "godkänd". Alla borde ju vara godkända, eller hur? Men sen kommer verkligheten in som en arg höna i en bur med övertrötta kycklingar.

KRAV-märkt: Det är ju ett bra alternativ, likt en Volvo – pålitlig, men kanske inte jättespännande.
Label Rouge: Åh, de där Auvergne-kycklingarna! Som en fransk sportbil – lyxig, men lite dyrare. Långsamväxande, ja, det är ju nästan filosofiskt. Som att låta livet flöda istället för att stressa igenom det som en hamster på ett hjul.

Men vänta nu. Varför begränsar vi oss till "godkänd"? Varför inte "fantastisk"? "Oöverträffad"? Jag menar, kyckling är ju inte bara kyckling. Det är en hel filosofi! En liten fjäderfä-existentialism.

Jag personligen föredrar kyckling med bra ursprung, frigående och långsamt växande. Jag är lite av en kyckling-gourmet, ni vet. Även om min granne Bengt hävdar att alla kycklingar smakar likadant så länge de är stekta. Bengt är lite av en... enkel själ.

Till slut: Det finns ingen enkel "godkänd" kyckling. Välj efter dina värderingar och plånbok. Precis som med allt annat i livet, egentligen.

*Auvergne är en region i Frankrike. Det är en sak jag säkert vet.

Vilken svensk kyckling är kravmärkt?

KRAV-märkt kyckling är ett bra val, men det finns fler alternativ!

Label Rouge kyckling från Auvergne (finns även i Sverige) är ett intressant alternativ. Långsamväxande raser är key. Minns när jag volontärjobbade på en gård i Frankrike - Label Rouge var grejen!
Ekologisk produktion är inte alltid KRAV, men liknande. Tänk på att kolla certifieringen! Vissa producenter kan vara slarviga.
Frigående är bra, men "frigående" kan betyda olika saker. Läs på! Jag har själv sett "frigående" höns som knappt ser dagsljus.

Tänk på:

Rasens tillväxthastighet: Långsammare är bättre för djurens välbefinnande.
Tillgång till utevistelse: Hur mycket? Hur ser miljön ut?
Foder: Vad äter kycklingarna? Är det ekologiskt?
Certifieringar: KRAV, Label Rouge, EU-ekologiskt... De betyder olika saker!

Funderar du på djurvälfärd?

Etik är komplext. Jag brukar tänka på att minimera lidandet, men det är en ständig balansgång. Perfektion är sällan möjligt.
Transparens är viktigt. Vilka producenter är öppna med sin produktion? Det brukar vara ett gott tecken.