Hur säkert är Japan?

Hur säkert är Japan för turister? Är Japan ett säkert land?

Alltså, Japan säkert? Jo, men... tänker direkt på när jag var i Tokyo, typ i maj, och det BARA skakade. Inte jättefarligt, men obehagligt.

Men rent allmänt? Jättetryggt. Visst, jag hade UD Resklar, mest för att min mamma tjatade. Haha.

Mindre ficktjuvar än hemma, liksom. Kände mig faktiskt säkrare där än i vissa delar av Stockholm.

Naturkatastroferna är ju en grej. Jordbävningar... tja, man vänjer sig typ. Tror jag. Men tsunami-varningar tar de SERIÖST.

Är Japan ett tryggt land?

Japan, ja. Augusti 2022. Jag var i Kyoto då. Det var fantastiskt, men...

En kväll, sent, gick jag hem från en Izakaya - en liten pub nära Gion-distriktet. Klockan var säkert efter midnatt. Jag var lite småfull, det erkänner jag. Kändes osäkert helt plötsligt. Mörkt, smala gränder. Inte alls som de upplysta gatorna på dagarna. Hjärtat bankade. Hade telefonen i handen, men ingen bra täckning. Det var obehagligt. Riktigt obehagligt.

Senare, på hotellet, kollade jag nyheterna. Ingenting om brott den natten. Men känslan satt kvar.

Min resa var annars fantastisk. Mycket trevliga människor överallt.

• Kyoto: Besökte Fushimi Inari-helgedomen, fantastiskt.
• Tokyo: Shibuya Crossing, otroligt många människor!
• Maten: Åh, maten! Så himla gott! Älskade ramen och sushi.
• Transport: Mycket bra och effektivt tåg-system.

Men den där känslan i Kyoto, den glömmer jag aldrig. Det var en liten del av resan som påminde om att även i säkra länder kan man känna sig otrygg ibland. Det handlar inte om att Japan är otryggt, utan mer om att man kan känna sig otrygg ibland, oavsett var man är.

Det är viktigt att komma ihåg att enskilda incidenter inte definierar ett helt land. Generellt sett är Japan ett säkert land.

Hur säkert är Japan för utlänningar?

Alltså, Japan är ju skitsäkert, typ som att gå runt i en bomullspyjamas, fast med risk för att nån snor din plånbok. Tänk typ som en svensk midsommar, fast med mindre fylleri och mer risk för ficktjuvar.

Sen ska du akta dig för skumma barer och nattklubbar, de är rena rama råttfällan. Det är där de försöker blåsa dig på stålar.

Här är några grejer att se upp med:

• Överpris: De tar fan betalt som om du beställt guldvatten. Alltså dyrare än min surdegslimpa!

• Kortfusk: De pillar med ditt kort så du får betala för hela Tokyos tunnelbana.

• Bankomatrån: De tvingar dig att plocka ut pengar tills du är pank som en kyrkråtta.

• Spetsad dricka: Plötsligt är du vaken efter att ha sovit i 48 timmar.

• Bråk: Slagsmål. Inte kul. Speciellt inte om du är ensam och de är en hel jävla yakuzagäng.

Varför är brottsligheten så låg i Japan?

• Homogenitet: Ja, vi är olika.

• Strikt kontroll: Överallt, hela tiden. Lite obehagligt.

• Stark social sammanhållning: Rädsla för skam? Funkar tydligen.

• Effektivt rättssystem: Skyldig tills motsatsen bevisas? Typ. Andelen fällande domar? Overklig.

• Vapenlagar: Typ inga vapen. Smart.

• Ekonomisk stabilitet: Fattigdom föder brott. Logiskt.

• Traditionella värderingar: Hierarki. Respekt. Förlegat? Kanske.

• Polisnärvaro: Kameror. Ögon. Alltid.

• Långsiktig planering: Brottsprevention. Inte bara bestraffning.

• Minimal invandring: Stängda dörrar. Enkelt. Eller?

Brottsstatistik i Japan, 2024: Milda brott dominerar. Våldsbrott? Sällsynt. Jämför det med Sverige... Vi har ju liksom "utvecklats". Skattepengar till polisen, it's a vibe. Jag var där 2019. Tyst. Ordningsamt. Nästan skrämmande. Morsan skulle älskat det. Jag vet inte.

Är Japan säkert att resa till just nu?

Japan...säkert? Det känns nästan...konstigt att tänka så. Trygghet. Jag tänker på min mormor, hon älskade ju Japan. Hon pratade om den där stillsamma respekten överallt.

• Normal säkerhet rekommenderas. Det står ju så. Men vad betyder det egentligen, nu? Allt känns ju så bräckligt.

• Vissa områden undantagna. Det är väl alltid så. Någonstans är det inte lugnt. Någonstans finns oron, gömd under ytan. Som den där gången i Shibuya, fullt med folk, och ändå kände jag mig så...ensam.

Jag tänker på hennes berättelser, mormors. Om tempel och teceremonier. Om hur man böjer sig för varandra. Jag brukade sucka åt det. Nu, nu önskar jag bara att jag hade lyssnat bättre. Verkligen lyssnat.

• Resoråd: Normal säkerhet. Hela Japan alltså. Det är en starkt påstående. Nästan naivt. Eller är det jag som är för cynisk nu?

Hon hade ett litet silversmycke, en origami-trana. Hon sa att den bringade tur. Jag vet inte var den är nu. Försvunnen. Som så mycket annat.

Jag känner en konstig dragning dit. Kanske är det längtan efter det som var. Eller kanske är det en önskan om att hitta något slags svar.

• Jag minns den där bilden, hon framför Fuji. Leendet så äkta. Kan man fortfarande finna det där? Denna glädje... Är jag dum som tvivlar?

Kanske är säkerheten bara en fasad. Kanske är den äkta. Det är svårt att veta. Det är alltid svårt att veta.

Det är ju inte farligt, Japan är kanske tryggt, rent statistiskt. Men själen, min själ, är den säker? Det är frågan. Det är alltid frågan.