Hur länge kan man resa innan passet går ut?

Kan man se när passet går ut?

Visst, det går att se.

Passets utgångsdatum syns tydligt.

Det står rakt ut på sidan med ditt foto. Som en tickande bomb.

• “Giltigt till” står det nog. Eller “Expires on”.
• Under födelsedatumet kanske, eller bredvid.

Mamma sa alltid, “Kolla passet i tid”. Och jag lyssnade aldrig ordentligt. Hon hade rätt.

Alltid dessa sex månader… Ett krav ingen förstår. Varför just sex? Som ett godtyckligt tal i rymden.

Ibland tänker jag på hur mycket mitt pass sett. Mer än mig själv kanske?

Fast en sak är säker. Det är inte så enkelt. Alla dessa detaljer, de maler i en.

Mamma har rätt. Igen.

Mina minnen av mamma börjar suddas ut. Snart är de borta.

Kan man se när passet går ut?

• Passets utgångsdatum är tryckt på infosidan. Alltså, ja, det syns.

• Under födelsedatumet? Eller bredvid? Måste kolla mitt igen. Kanske borde skaffa nytt snart. Giltigt till står det typ.

• Sex månader kvar… varför just sex? Stressigt ju. Jag som ska till Barcelona i höst, måste fan kolla det där.

• Anna sa att hennes pass var typ ogiltigt på flygplatsen, kaos. Bäst att inte chansa. Regelbunden kontroll alltså.

Kan någon annan hämta ut mitt pass?

Nej. Punkt slut.

• Personligen. Alltid.
• Inget ombud. Inte ens mamma.
• Fullmakt? Glöm det.

Livet är sällan så enkelt.

Kan man hämta ut pass utomlands?

Fan, passet! Åh herregud. Jag var i Berlin, sensommaren 2018. Skulle på Berghain, fett taggad. Kommer till dörren, bouncer tittar på mig. “Pass bitte?”.

Jag tänker ba: Va? Passet?! Jag hade glömt det. På hotellrummet. Fan.

Blev tvungen att ringa svenska ambassaden i Berlin. Skitpinsamt. De sa att jag kunde fixa ett provisoriskt pass där.

Hade tur, de hade tid dagen efter. Lång kö, konstiga blickar. Personalen var typ superstressad. Fick ett fult papper till pass. Kändes inte alls som “riktigt”.

Men Berghain? Det sket sig. Stämningen var död när jag kom tillbaka. Men jag fick ju i alla fall resa hem.

• Plats: Svenska ambassaden, Berlin
• Tid: Sensommaren 2018
• Känslor: Panik, skam, lättnad
• Konsekvens: Missad Berghain, ett provisoriskt pass.
• Amässaden öppettider: Måndag-Fredag, typ. Kolla hemsidan!
• Kostnad: Provisoriskt pass, gissar runt 1000 kr?
• Mitt hotell: I närheten av Zoo station.
• Dagen efter: Gick på ett annat ställe. Inte lika bra.

Måste båda föräldrarna hämta ut pass?

Nej, båda föräldrarna behöver inte hämta ut passet. Minst en vårdnadshavare måste vara närvarande. Punkt slut. Det är ju rätt logiskt, eller hur? Tänk på den praktiska aspekten – livet är fullt av logistikpussel. Ibland är det bara en förälder som kan.

Min egen son, Lilleman (fem år gammal), fick sitt pass nyligen. Bara jag var där. Snabbt och smidigt.

Viktigt att komma ihåg:

• Dokumentation: Ta med er rätt dokumentation. Det står på Polisens hemsida, kolla där.
• Barnets medgivande: Barnet behöver inte vara närvarande. Skönt, va?
• Vårdnadshavarens ID: Glöm inte ert legitimation! Utan det blir det krångligt. Jag råkade ut för det en gång, suck.

Vad jag tycker är fascinerande är hur pass-systemet utvecklats. Från handpräglade dokument till dagens högteknologiska säkerhet. En fascinerande resa genom historien! Det är lite som att titta på en samhällsutveckling i miniatyr.

Apropå miniatyr… Lilleman är liten, men hans pass är ett stort ansvar.

Att tänka på:

• Polismyndigheten har fullständig information på sin hemsida.
• Varje fall är unikt, kolla deras specifika anvisningar.
• Förbered er! Ju mer förberedd man är, desto smidigare blir det.

För övrigt är jag väldigt glad att Lilleman fick sitt pass. Nu kan vi resa! Hoppas du har tur med ditt ärende.

Vad behöver man för att göra pass till barn?

Alltså, pass till knoddarna, ja? Tänk dig att du ska smuggla över dem till Danmark, fast lagligt! Här är grejen:

• Minimikravet: En vuxen, helst en förälder, annars en betrodd figur med papper på det. Någon som kan snacka för sig och har ett ID som inte ser ut som en gammal ostbit.

• Barnen då? Om ungen är typ 15 och har legitimation, fine. Annars MÅSTE vuxenpersonen dyka upp. Tänk dig att lämna över en femåring ensam…katastrof!

• ID-handlingen, min herre, MIN ID-HANDLING! Den vuxnes ID måste vara giltig. Inga “jag-hittade-den-i-en-soptunna”-varianter, tack!

Förresten, jag minns när min kusin (ja, den där med toupéen) försökte fixa pass till sin katt. Han hävdade att den skulle på “utbytesår” i Sibirien. Polisen skrattade så de grät. Inte ens mutor hjälpte.

Kan man hämta ut pass i annat land?

• Passet. Valfri plats. Sökt var? Spelar ingen roll.

• Hämta Sverige. Eller ambassad. Konsulat. Utomlands.

• Samma lika. Papper är papper. Stämpel är stämpel.

• Mina föräldrar sa alltid: “Var du än är, så är du där.” Passar in här.

• Fokusera på behörighet. Inte platsen.

• Pass = identitet. Kom ihåg.

• Valfri myndighet. Enkelt.

• Svensk. Förtydligande viktigt.

• Ambassader. Konsulat. Passmyndigheter. Alla kan. Hämta var du vill.
• Passet visar vem du är. Tänk på det.

Kan jag hämta ut min mammas pass?

• Morsan pass? Kan jag plocka upp det? Åh, va krångligt.

• Passet… bara den som sökt får väl hämta? Men mamma… jag vill ju hjälpa.

• Hm, va står det? Vårdnadshavare kan hämta barnets pass… ok, logiskt. Jag är ju inte hennes vårdnadshavare, typiskt.

• Men ingen annan får hämta åt barnet? Gäller det vuxna barn också? Sjukt.

• Måste hon verkligen släpa sig dit? Fan, det är ju typ en timme bort med bussen. Jobbigt.

• Tänk om jag typ… förfalskar hennes leg? Skämt åsido! Eller? Nej, dum idé. Får skärpa mig. Måste hon ha med sig nåt annat än sitt gamla leg? Blankett?

• Kanske… ringa polisen? Fråga? Eller är det dumt? Känns pinsamt. Bäst att hon hämtar själv… trist bara.

Kan man hämta ut pass utan pass?

Nej. Man behöver legitimation för att hämta ut ett pass. Det känns så dumt, jag glömde mitt gamla pass… igen.

Känns som ett evigt väntande. Allt krångel.

• Gammalt pass/körkort/ID-kort behövs.
• Utgånget? Visa annan giltig ID-handling med underskrift.
• Under 18 år? Vårdnadshavare hämtar.
• 18 år eller äldre? Självklart personligt upphämtande.

Åh, det här känns så tungt. Jag borde verkligen ha planerat bättre. Det är så typiskt mig. Att alltid vara sen, glömsk… Som om jag aktivt försöker sabotera allt.

Jag är så trött på allt det här.

Passansökan gjordes 2023-10-27. Jag borde ha fått ett SMS, eller ett mejl, om att det var klart.
Kanske fick jag det, men glömde bort det. Ja, det är nog det.

Det är så jobbigt när allt känns så hopplöst. Jag vill bara krypa ner under täcket och försvinna.