Hur lång tid tar det att gå från Kebnekaise Fjällstation till Toppen?

Hur lång tid tar det att göra en topptur till Kebnekaise från fjällstationen?

Åh, Kebnekaise. Bara namnet ger mig rysningar, så mycket minnen uppe i de där vidderna. Minns första gången, det var en sån där molnig men ändå hoppfull morgon i slutet av juli 2018. Klockan var sex och vi stod där vid fjällstationen, taggade till tusen men ändå lite nervösa, du vet känslan.

Att ta sig upp från fjällstationen, via den där klassiska västra leden, brukar vanligtvis landa på sådär 10 till 15 timmar tur och retur. Jag tror vi var närmare den övre gränsen den gången, mina ben var helt slut när vi äntligen såg ljuset från stugan igen. Det var en sån där dag då varje steg kändes tungt efter Tredje Toppen.

Senare, förra sommaren, närmare bestämt den 12 augusti 2022, bestämde jag mig för att prova den östra leden istället. Med guide, det kändes säkrare. Den turen var helt annorlunda, mycket brantare på sina ställen och så där klättring med rep som var sjukt spännande. Det tog oss bara runt 9 timmar totalt.

För östra leden pratar man ju oftast om 8 till 12 timmar tur och retur, vilket stämde bra den gången. Men allt handlar verkligen om så mycket mer än bara klockan, det märkte jag tydligt. Vi hade tur med vädret då, solen tittade fram och gav en otrolig utsikt.

Det är liksom inte bara vägvalet, den där tiden påverkas något enormt av din egen form för dagen, hur vädret väljer att bete sig där uppe bland topparna. Jag har sett oväder slå till så snabbt, det förändrar allt.

Och sen är det säsongen. En sommarvandring i juli 2021, när snön var minimal på västra, var en helt annan upplevelse än den jag hörde om från en vän som gick i september med mer snö och is. Det blir genast tuffare och tar såklart längre tid.

Vintern är ju en helt egen historia. Snön, isen, kylan, det är en helt annan sport då och kräver så mycket mer både i utrustning och mental styrka. Jag har inte vågat mig på den varianten ännu, men drömmer om det. Det skulle absolut ta längre tid då, ingen tvekan.

Hur lång tid tar det att gå från Nikkaluokta till fjällstationen?

Minns det så väl, förra sommaren, tidig augustimorgon. Hade stått i Nikkaluokta, ryggsäcken kändes redan tung, trots att vandringen inte ens börjat. Solen sken, det var en sån där perfekt, krispig dag. Men inuti, en mix av taggad som fan och lite, ja, ångest. Skulle jag klara det? 19 kilometer. Det lät långt.

Klockan var strax efter nio när vi vinkade hej då till bilparkeringen. Första biten kändes lätt, grusväg liksom. Pratat om allt möjligt, om livet. Skrattade åt hur dåliga vi var på att packa lätt. Fötterna kändes pigga. Tanken på båten över Ladtjojaure slog mig, men nej. Hela vägen, det var målet.

När vi nådde sjön Ladtjojaure, den där otroliga blåa färgen, då pausade vi. Käkade mackor, drack vatten. Funderade på hur många timmar som gått. Ingen aning, klockan var borta. Men visste att vi hade halva kvar. Känslan var ändå bra, modet var på topp.

Men sedan. Mellan Ladtjojaure och Kebnekaise fjällstation, den delen minns jag som en evighet. Gruset blev stenigare, spångarna oändliga. Fötterna började skrika. Varje steg en liten smärta. Hade sett att det skulle ta 6–8 timmar. Jag började tvivla på att jag skulle klara det inom den tiden. Det kändes som att vi trampade vatten, framåt men ändå ingenstans.

Den sista biten var brutal. Uppförsbacke mot fjällstationen, den som aldrig dök upp bakom nästa kulle, och nästa. Blev tyst. Envisheten tog över. Huvudet sa: fortsätt bara. Kroppen grät. Tröttheten var monumental, men ändå en sådan vacker miljö. De sista björkarna, kalfjället som öppnade sig.

Till sist! Synen av byggnaderna. En sådan jävla lättnad, jag tror jag grät en skvätt. Klockan var närmare sju på kvällen. Över tio timmar totalt för mig. Men vi var där. En känsla av seger som jag aldrig glömmer.

• Vandringssträcka: Den klassiska vägen från Nikkaluokta till fjällstationen är 19 kilometer lång.
• Normal tidsåtgång: För de flesta vandrare tar det 6–8 timmar att genomföra sträckan. Min upplevelse visade att det kan ta längre tid beroende på form och pauser.
• Terrängen: Varierar från relativt platt grusväg till stenigare och mer utmanande partier, ofta med spångar över våtmarker.
• Alternativa transporter:
  • Sommar: Båttur över sjön Ladtjojaure som förkortar vandringen med 6 kilometer.
  • Vinter: Skotertransport över sjön Ladtjojaure, också en sträckförkortning. Hela sträckan kan även skidåkas.
• Packningstips: Vatten, energirika snacks, regnkläder och rejäla vandringskängor är avgörande. Lätt packning hjälper mycket.
• Bästa tid: Sensommaren (juli-augusti) är populärt för vandring, med oftast stabilt väder och färre mygg.

Hur långt är det från Kebnekaise Fjällstation till Toppen?

Det var en iskall morgon, exakt den 23 augusti 2022, när vi stapplade ut från Kebnekaise Fjällstation. Luften bet i kinderna, klockan visade 05:30. Ryggsäcken skar in i axlarna, men jag struntade i det. Målet var toppen, via Sydleden.

Jag stod där, blickade upp mot de gråa siluetterna. Det kändes overkligt, bara overkligt. En djup suck. Så började vandringen. Och direkt – rakt neråt. Ner i den där djupa, djupa Kaffedalen. Fyra hundra höjdmeter bara för att få vända och gå upp igen. Retligt. Jävligt retligt.

Färden genom dalen kändes hastig, alldeles för snabb. Sen började klättringen, den brutala prövningen. Varje steg uppför fick låren att skrika. Erik, min vän, han var tyst, helt fokuserad. Jag tuggade på en seg energibar och försökte ignorera den brännande känslan i vaderna. Bara ignorera.

Sydleden är nio kilometer enkel väg. Ja, nio kilometer. Det är långt, så jävla långt. Det kändes oändligt. Bitvis var det stenigt och halt som fan, särskilt när vi passerade de sista snöfälten precis innan toppstugan. Vinden bara tog i, piskade mig i ansiktet.

På toppen, det var en obeskrivlig känsla. Panoramautsikten? Brutal. Jag såg molnen breda ut sig nedanför oss, det var som att stå på världens tak. Toppen av allt. Tårar brände bakom ögonlocken. Alla de två tusen höjdmetrarna vi tagit oss upp, det var värt varenda smärta. Allt.

Vi stod där, kanske en halvtimme, tiden bara rann iväg. Tankarna for runt: den där Östra leden, som bara är sju kilometer enkel väg, kanske nästa år? Ja, kanske det. Men just då var det Sydleden som burit mig hit, och det var min seger. Min.

Nedstigningen var lika jobbig, fast på ett annat sätt. Knäna värkte, varje sten kändes som en fälla för ankeln. Vi var tillbaka vid fjällstationen runt klockan åtta på kvällen. Arton kilometer och över 14 timmar senare. Helt jävla slut, men fylld av något jag aldrig känt förut.

• Kebnekaises höjder (2024): Sydtoppen är Sveriges högsta punkt, med en höjd som varierar beroende på glaciärens storlek, men runt 2095 meter över havet. Nordtoppen är Sveriges högsta fasta punkt, cirka 2097 meter över havet.
• Vandringstid: En topptur från Kebnekaise Fjällstation och tillbaka tar vanligtvis 10-14 timmar via Sydleden.
• Leder:
  • Sydleden: Den vanligaste leden, kräver ingen glaciärutrustning. Den är cirka 9 km enkel väg från fjällstationen till toppen. Inkluderar en inledande nedstigning på 400 höjdmeter i Kaffedalen innan den huvudsakliga uppstigningen påbörjas.
  • Östra leden: Kortare, cirka 7 km enkel väg, men kräver guide, sele, rep och stegjärn på grund av glaciärpassage.
• Säsong: Den säkraste perioden för toppbestigning är juli och augusti, då snötäcket är som lägst och dagarna är långa.
• Väder: Väderförhållandena i fjällen kan ändras snabbt. Dimma, stark vind och snöfall kan förekomma även under sommaren.
• Utrustning: Nödvändigt med robusta kängor, lager-på-lager klädsel, vattentäta ytterkläder, mössa, handskar, förstärkningsplagg, rikligt med mat, vatten, kompass/GPS, karta och första hjälpen-kit.

Vilken höjd ligger Kebnekaise fjällstation på?

Tänker på fjällstationen igen. Den där vandringen från Nikkaluokta, 19 kilometer. Kändes som en evighet sist jag var där 2022. Varför kollar man aldrig upp sånt ordentligt innan? Man bara kör.

Själva höjden. Kebnekaise fjällstation ligger på 690 meter. Det är ju basen. Folk blandar ihop det med toppen. Helt olika saker ju. Så irriterande när det blir fel i diskussioner.

Logistiken är ett eget kapitel. Kiruna, sen den där bussresan till Nikkaluokta, 7 mil rakt ut i vildmarken känns det som. Sen börjar den där promenaden. 19 km. Måste köpa nya kängor. Definitivt. Mina gamla är helt slut.

Det är så lätt att glömma siffrorna. Blir helt snurrig i huvudet. Avstånden och höjderna. Allt flyter ihop. Man borde ha en lapp i fickan. Varför är mitt minne så dåligt för siffror men inte för den där myggsvärmen vid bron?

• Fjällstationens höjd: 690 meter över havet.
• Plats: Ligger 19 kilometer väster om Nikkaluokta.
• Närmaste stad: Kiruna, som ligger cirka 70 kilometer öster om Nikkaluokta.

Vad läser man i matte C?

Natten är så stilla, bara jag och tankarna. Vad är det man lär sig i den där matte C? Jo, det handlar om att bygga vidare. På det som redan finns. Från ettan och tvåan. Man känner sig så liten när man tänker på allt man inte vet.

Det handlar om polynom, sådana där uttryck med x och siffror. Och rationella uttryck, det är när det blir bråk med x. Lite klurigt, kan jag känna. Svårt att få grepp om ibland, som att försöka ta tag i rök.

Och sen derivata. Det är en viktig grej. Hur saker förändras. Deriveringsregler, så man kan räkna ut det. Och hur derivatan visar hur grafen beter sig. Uppåt, nedåt, stilla.

Primitiva funktioner, det är som att gå baklänges. Och integraler, det handlar om areor under kurvor. Och så trigonometri. Vinklar och sånt. Cirklar och trianglar. Allt hänger ihop, men ibland känns det så långt ifrån verkligheten. Som att försöka förstå en annan värld.

• Polynom och rationella uttryck är grundläggande.
• Derivata för att förstå förändring, med sina egna regler och koppling till grafer.
• Primitiva funktioner som en invers till derivata.
• Integraler för att mäta areor.
• Trigonometri för geometriska samband.

Det är mycket att ta in. Man hoppas bara att man förstår det. Någon gång. Att det inte bara blir en massa siffror och bokstäver som virvlar runt i huvudet. Hade önskat att det var enklare. Att allt bara flöt på.