Hur har man råd att plugga i USA?

Hur pluggar man i USA utan att gå i konkurs?

Jisses, plugga i USA… Det lät ju skitspännande när jag planerade det där hösten 2018, innan jag åkte. Men pengarna, alltså. CSN var min räddning, absolut. Fick typ maxlån, tillräckligt för terminsavgifter på University of California, Berkeley (kändes dyrt, över 50 000kr per termin).

Boendet i Berkeley, en liten etta, kostade runt 1200 dollar i månaden – det var sjukt dyrt då, men jag klarade det med CSN-pengarna. Mat, resor, böcker… det blev ju en hel del. Jag jobbade extra, några timmar i veckan på ett café, typ 10 dollar i timmen.

Inte nog med det, jag tog ett extra lån på typ 10 000 kr från en privat bank. Det var en nödlösning för en resa hem över jul. Ångrar det inte, men det var stressigt, hade jag kunnat planera bättre hade det nog varit smartare.

Det gick alltså att klara sig, men det var tight. Man får vara väldigt ekonomisk och planera. Alla resor hem, nya kläder, festande… det fick man prioritera bort. Kanske inte går för alla, men CSN-stödet är en superbra grund.

Hur har man råd med ett universitet i Amerika?

Åh, USA-universitet… HUR har man råd?? Alltså, behovsbaserat stöd. Det är grejen. Som CSN, fast…amerikanskt?

• “Behovsbaserat” = pengar om du är fattig. Ja? Fattig student = mer pengar. Logiskt.

Men vänta, mina föräldrar tjänar ju typ… för mycket? Men min bror, han pluggar ju där borta, hur gjorde han?

• Lån? Stipendier? Lotteri typ? Eller… Jobbade han arslet av sig innan?

Fast det står ju, om du inte har råd, FÅR du pengar. Men VEM bestämmer att jag “inte har råd”? Är det mina föräldrar? Eller mig? Läskigt. Byråkrati-monster.

• Ansökan… MASSOR av papper. Säkert.

Alltså, kan jag ens söka? Tänk om jag inte kommer in, och har slösat bort tiden? Fånigt ju. Men USA! Coolt ju.

USA ger pengar. Om du bevisar fattigdom. Ok. Fattar. Tror jag. Fast ändå inte.

Kanske jag borde fråga brorsan? Han vet ju.

#Plugga Usa #Studiefinansiering #Usa Studier