Hur hanterar jag flygrädsla?

Hur kommer jag över min flygrädsla?

Flygrädsla? Pfft, som att vara rädd för en gigantisk, flygande fågel med lite för många motorer. Men lugn, det finns hjälp!

KBT – din nya bästa vän: Tänk KBT som en personlig tränare för din hjärna. Den lär din hjärna att sluta bete sig som en överdrivet dramatisk tonåring inför ett prov.

• Psykoedukation: Lär dig hur din kropp beter sig. Ångest? Mer som en överentusiastisk kanin i en kaffekopp. Kontrollera den där kaninen!
• Tankereglering: De där jobbiga tankarna? Betrakta dem som oinbjudna gäster på din mentala fest. Visa dem dörren!

Flygplan 101: Nedmontering av myter: Nej, flygplan rasar inte bara för att det regnar. Det är ungefär lika troligt som att jag vinner på lotto (och tro mig, jag spelar). Att förstå hur de fungerar kan hjälpa. Tänk på det som att lära känna din nya jättefågel.

Tips & tricks från mig (en expert i det här – ja, jag var rädd för spindlar en gång, men det är en helt annan historia):

• Andningsövningar: Bra för mer än bara yogapass. Fungerar som en reset-knapp för din överväldigade hjärna.
• Avledning: Packa ned en bra bok, en rolig podd eller mobilen. Distraktion är din nya bästa kompis. (Jag rekommenderar inte att kolla på skräckfilmer, det är lite kontraproduktivt).

Viktig not: Hitta en terapeut, det är inte svaghet, det är smart att söka hjälp. Tänk på det som att investera i en uppgradering för din mentala mjukvara. 2023 års data visar att KBT är effektivt.

Kan man få lugnande mot flygrädsla?

Ja, absolut. Lugnande medicin mot flygrädsla är möjligt. Men det är viktigt att förstå att det bara är en tillfällig lösning, inte en permanent kur. Tänk på det som en krycka – bra i nöden, men du vill ju kunna gå utan den så småningom, eller hur?

Det är sällan ett långsiktigt alternativ. Läkare ser det oftast som ett komplement till andra behandlingar.

• Kognitiv beteendeterapi (KBT) är guldstandarden.
• Avslappningstekniker, som mindfulness, är bra.
• Exponeringsterapi, alltså gradvis utsättning för flygsituationer.

Min granne, Lars, använde något lugnande inför sin resa till Thailand förra året. Han kombinerade det med KBT och det funkade bra för honom. Men återigen, långsiktig lösning är det inte.

Hur man får tag på det? Enklast är att prata med sin läkare. De kan bedöma behovet och eventuella risker.

Kom ihåg att det finns andra, mer hållbara metoder för att hantera flygrädsla! Att bara dämpa ångesten med medicin löser inte det underliggande problemet. Det är som att måla över sprickorna i väggen istället för att laga dem. Lite som att stoppa fingret i diket – det hjälper tillfälligt, men är inte en långsiktig lösning.

Läkemedel som kan användas är bland annat bensodiazepiner, men dessa kan vara beroendeframkallande och ha biverkningar. Det finns även andra alternativ, men din läkare är bäst på att avgöra vad som passar just dig. Detta är något man verkligen ska diskutera med en professionell.

Hur får man bort sin flygrädsla?

Flygrädsla? Jo, men visst, vem gillar att vara en pressad sardin högt upp i luften? Här är min "expertis", alltså, jag googlade lite:

• Babbelfesten: Berätta för flygvärdinnan. Chansen är stor att hon nickar vant och tänker "ännu en...", men hey, det känns bättre. Kanske får du extra jordnötter! (Obs: detta är inget löfte.)

• Distraktion deluxe: Böcker, serier, stickning... Allt funkar! Men, glöm inte hörlurar, ingen vill höra din snyftopera.

• Andningsövningar: Typ, in genom näsan, ut genom munnen. Låter tråkigt, men det funkar ibland. Som en placebo-effekt, fast gratis! Eller, du kan ju alltid räkna får?

• Kunskap is power: Lär dig om hur flygplan flyger. Vet du, de har vingar. Inte bara för att det ska se snyggt ut. Lite läskigt, men ganska coolt när man tänker efter.

  • Bonus: Ta en "flyg-dag" på ett museum och lär dig mer om det konstiga fenomenet med hur "fåglar" flyger.

• Professionell hjälp: Om allt annat suger, prata med en terapeut. Kanske är flygrädsla bara toppen av isberget av alla dina rädslor? Djupt.

Anekdot (obligatorisk): Min moster, hon tatuerade in en fallskärm på armen. Funka inte. Bara konstigt.

Ännu mer info (för den som orkar): Visste du att sannolikheten att dö i en flygolycka är typ mindre än att vinna på lotto? Så, du har större chans att bli rik än dö. Är inte det lite tröstande? Eller deppigt? Båda?

Vilken medicin är bäst mot flygrädsla?

Flygrädsla? Är det inte bara en ursäkt för att beställa dubbla GT på Arlanda, höhö?

Nåväl, ska man tro experterna (och det borde man väl, om man inte föredrar att flyga med korsade fingrar och en ångestattack i bagaget), så är det tydligen KBT som gäller. Kognitiv beteendeterapi, alltså. Låter ju som något en robot skulle behöva, men vad vet jag.

• KBT: Typ en hjärntvätt – fast på ett bra sätt. Man lär sig att inte tänka att vingarna ska ramla av bara för att det skakar lite.
• Tankemönster: De där katastroftankarna man har ("planet kommer störta!")? De utmanas. Tänk dig en liten, meningslös fight.
• Konstruktivitet: Man ska tydligen tänka positivt. Som att "jag överlever nog, och när jag landar ska jag äta en glass!". Eller nåt.
• Jag testade en gång att räkna får, fast i luften. Funkade sisådär. Fick bara ännu mer ångest över hur små de såg ut där nere.
• Visste du att flygplan oftare kraschar på film än i verkligheten? Tänk på det.
• Psst... En liten whisky kan också hjälpa. Säg inget till min terapeut.

Så, summa summarum: KBT. Eller whisky. Eller både och. Flyg försiktigt!

Varför har jag blivit flygrädd?

Dimman ligger tung över sjön, precis som oron i bröstet. Flygplanet, ett stort metallfågel, en symbol för frihet för många, men för mig… en kall klump i magen. Varför? Varför denna plötsliga, överväldigande skräck?

Kanske är det okunskapen. Den där otäcka bilden av ett fallande plan, en odefinierbar skräck som gnager. Saknar jag kunskap om säkerheten? Ja, nog förstår jag statistiskt att det är säkrare än att köra bil, men känslan... den känslan vägrar att ge vika. Den där bilden, den hemska bilden, fastnar. Jag ser det framför mig, varje natt nästan.

Jag minns min mormors berättelse om ett stormigt flyg, hur planet skakade våldsamt. Den berättelsen har satt sig fast. Kanske är det den där berättelsen som planterat fröet, den där rädslan. Det är inte bara rationellt. Det är känslomässigt. Det sitter i kroppen. Den obehagliga känslan. Mormors berättelse. Det obekväma.

• Okunskap om säkerhetsstatistik: Jag vet att det är säkrare, men jag känner det inte.
• Tidigare negativa erfarenheter (Mormors berättelse): Den sitter djupt. Den sitter kvar i själen.
• Den visuella bilden av ett kraschat plan: En inre skräck, en mardröm som vägrar släppa taget.

Det är som att jag faller, faller ner genom molnen, ett fall utan slut. Kallt, hårt, en mörk djup. Att landa känns inte som en lättnad. Det är en överlevnad, en kamp jag inte riktigt förstår. Det obekväma och obegripliga. Återigen, faller, faller neråt.

Kanske är det en kombination. Mormors berättelse, kombinerat med min egen brist på förståelse för teknikens tillförlitlighet. Bilden av fallande metall, den sitter kvar. Den skakar om mig. Den hemska känslan, igen. Jag kämpar. Jag kämpar för att förstå. Jag kämpar för att överleva.

Året är 2024. Flygresor är vanliga men rädslan är individuell och unik.

Hur många procent är flygrädda?

Min syster, Anna, hon är fruktansvärt flygrädd. Allvarligt, typ panikångest-nivå. Hennes bröllop var i Grekland, juli 2023. Jag minns hur hon grät i telefonen, veckor innan. Det var så jobbigt att höra henne. Hon sa att hon hellre stannade hemma, men hon ville ju gifta sig.

Det blev en hel cirkus med lugnande medel, andningsövningar, och jag satt bredvid henne hela flygresan. Hon klämde min hand så hårt att jag trodde fingrarna skulle gå av. Stockholm-Arlanda, en helt vanlig tisdag förmiddag. Jag kommer ihåg den specifika gaten, 27. Usch.

Hela resan var en enda lång plåga. Turbulensen…oj oj oj. Hon skrek nästan. Jag försökte distrahera henne, pratade om hennes bröllopsklänning, men det hjälpte inte mycket. Jag kände mig helt maktlös. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Jag var så otroligt trött efteråt.

Senare fick jag veta att bara 3% av de tillfrågade i en undersökning uppgav stark flygrädsla. Låg siffra, eller hur? Men Anna är ju ett levande bevis på att det finns fler än så. Hon är absolut inte ensam, men det känns ändå väldigt lite i relation till hur många som faktiskt lider. Alltså, 3%. Sjukt låg siffra. Det känns orealistiskt.

• 3% uppgav stark flygrädsla i en undersökning.
• Annas bröllop i Grekland, juli 2023.
• Flygresan Stockholm-Arlanda, Gate 27.
• Lugnande medel användes.
• Extrem ångest och panik under resan.