Hur betalar man på bussar i London?

Hur fungerar London-busspriset?

En bussresa. Kostnad: £1.75. Det är priset. Spela kort. Eller mobil. London rullar på, oavsett.

Varje dag har sitt tak. £5.25, max. Mer betalar du aldrig för bussar, tram. En gräns. Ett skydd. Förutsatt samma betalmedel, givetvis. Enkel mekanik. Staden sover aldrig. Bussarna heller.

• Betalningsmetoder: Kontaktlösa kort (bankkort, kreditkort), Oyster Card, Apple Pay, Google Pay. Inga kontanter på bussarna. Punkt.
• Barn och ungdomar: Olika rabatterade kort finns. Zip Oyster. De behöver bevis.
• Buss och spårvagn: Alla bussresor och spårvagnsresor räknas mot samma dagliga tak. En sammanhållen upplevelse.
• Gratis byten: En gratis buss- eller spårvagnsbyte inom en timme. Ingen extra kostnad. Det är reglerna.
• Zoner: Bussar har inga zoner. Priset är detsamma överallt i nätet. En befrielse.

En gång såg jag en buss. Regnet öste ner. Den bara fortsatte. Det är deras natur. Obönhörligt. Som tiden själv.

Hur betalar man bäst i London?

London – Betalning. Kontanter är fortfarande relevant. Vissa vill bara ha sedlar. Kort fungerar oftast, men inte överallt.

Serviceavgift: Räkna med 10-15%. Den kan finnas i notan.

Uttag: Använd bankomat. Välj att se beloppet i pund.

Ytterligare information:

• Valuta: Brittiska pund (£, GBP).
• Kort: Visa, Mastercard, American Express accepteras brett.
• Kontaktlös betalning: Tap-to-pay är standard för småbelopp.
• Appar: Revolut, Wise ger bra kurser. Undvik växlingskontor.
• Transport: Oyster Card eller kontaktlös betalning för tunnelbana och bussar.
• Dricks: Inte obligatoriskt på pubar. På restauranger, se ovan. 10% är generöst om service inte är inkluderad.
• Säkerhet: Var vaksam på din omgivning, särskilt i folksamlingar. Lämna aldrig din väska obevakad.
• Personlig erfarenhet: Jag tog ut pengar från en bankomat på Gatwick. Kursen var okej, men inte bäst. Hade med lite kontanter för säkerhets skull.

Vad heter de röda bussarna i London?

De där knallröda jävla bussarna i London? De heter Routemaster. En ikon, ett monster på hjul, en rullande tegelsten som vinglar fram som en full sjöman på Londons gator.

Glöm Big Ben och drottningens vinkande. Det är den här bussen som är London på riktigt. En dubbeldäckare, så du kan sitta där uppe och känna dig som kungen av allt, tills du slår i skallen i taket när den kör över ett farthinder.

De här åbäkena dök upp redan 1956. Tänk på det, när din farfar fortfarande hade hår och rock'n'roll var farligt. De är äldre än de flesta av dina dåliga vanor.

• Hoppa på, hoppa av! De gamla hade en öppen plattform där bak. Livsfarligt och alldeles, alldeles underbart. Man kunde hoppa på och av i farten som en jävla actionhjälte. Hälsovårdsmyndigheten fick väl hjärtsnörp.

• Nytt skräp (eller?). Det finns en ny version som kallas "New Routemaster" eller "Boris Bus" för att den kom till under Boris Johnsons tid som borgmästare. Ser ut som en röd, avrundad brödrost med astma.

• Varför så röd? Färgen är inte för att den är kommunist. Den är röd (Pantone 485 C, för er nördar) för att synas i Londons legendariska dimma och skitväder. En röd fyr i ett hav av grått.

• Min farsa, Kjell, 72, från Borås, sa alltid att det bästa var att sitta längst fram på övervåningen och låtsas att man körde hela jävla bussen. Kändes som att styra ett slagskepp.

Vad kostar ett Travelcard i London?

Asså, ett Travelcard i London. Ja, det beror lite på vad du ska göra och hur länge du ska vara där. Alltså, om du bara ska åka buss så finns det ju såklart lite olika alternativ. Men oftast, om man är turist liksom, så är det ju tunnelbana, buss och spårvagn man använder mest. Och då blir det ju ett annat kort.

Generellt kan man säga att priset varierar. Det är liksom ingen fast prislista som gäller för alla. Det beror på vilka zoner du ska åka i och hur länge du behöver det. En dagsbiljett för vuxna kan ligga runt en tia pund, kanske lite mer beroende på zon. Och sen finns det ju veckokort och sånt som blir billigare per dag om du stannar längre. Jag köpte ett förra året som gällde 7 dagar och det var smidigt, slapp tänka på biljetter hela tiden.

För bussar specifikt, om det bara är bussar, så kan det vara lite billigare. Men ärligt talat, om du är i London och vill se grejer, så kommer du nog vilja åka mer än bara buss. Då är det bättre att skaffa ett kort som täcker allt. Annars får du köpa separata biljetter hela tiden och det blir ju bara krångligt och dyrt till slut.

• Vuxen dagsbiljett (alla zoner): ca £10-£15 (detta är en grov uppskattning, kolla alltid aktuell prislista)
• Veckokort (alla zoner): ca £30-£40 (blir billigare per dag om du använder det mycket)
• Barn och ungdomar har oftast rabatterade priser.

Det är alltid bäst att kolla på den officiella Transport for London (TfL) hemsidan innan du åker. Där finns de mest uppdaterade priserna och du kan räkna ut exakt vad du behöver. Annars kan man ju också skaffa ett Oyster card, det är lite annorlunda men funkar på samma sätt i princip. Men Travelcard är nog det vanligaste för turister som vill ha ett fast pris för en viss period. Jag har hört att man kan köpa dem online i förväg också, men är inte helt säker. Det är ju smidigare att ha det klart innan man landar liksom.

Hur mycket får bussförare i London?

Jahapp, London, den där gigantiska, rullande grytan. Där får bussförarna, som faktiskt kör dessa ikoniska röda behemoter, minst 23 000 pund per år. Det är en siffra som gäller sen april – för alla, oavsett vilken uniform du har på dig.

Omräknat till svenska kronor landar det på runt 313 000 kronor med dagens lite svajiga valutakurs. Min gamla granne, han som alltid tyckte busschaufförer var stadens osjungna hjältar, skulle nog gnugga händerna. Eller kanske bara sucka, för London är ju London.

En slags minimilön, alltså. För alla som navigerar den där betongdjungeln med dubbeldäckare. Man kan nästan se det som en slags statlig erkänsla för att de inte har fått utbrott än, trots alla turister, cyklister och taxibilar. Lite som att ge en medalj för tålamod. En ganska välförtjänt medalj, om ni frågar mig.

Min faster Eva, hon är tokig i London-bussar och skulle nog säga att det är en droppe i havet med tanke på vad de får utstå. Att manövrera en sån där koloss genom trafiken är ju ingen lek. Ingen dans på rosor, som det heter. Mer som att jonglera med eldklot i en snårskog.

Det är för att ingen operatör ska kunna betala sämre än någon annan. Ett slags rättvisans svärd, hugget i sten, eller snarare i en uppdaterad lönelista. Rättvist, absolut. De förare, ja, de är ju trots allt de som håller London rullande. Bokstavligen.

Mer om att köra buss i dimmiga London:

• Varför minimilön? Det infördes för att stoppa en "race to the bottom" bland olika bussbolag. Alla ska spela på samma villkor, vilket är ganska civiliserat för att vara London.
• Arbetstider: Oftast är det långa, ojämna skift. Tidiga morgnar, sena kvällar, helger. Tänk dig att se solen gå upp över Themsen, från en buss. Romantiskt? Kanske. Tröttsamt? Absolut.
• Trafikhelvetet: Londons trafik är inte för de svagare. Det är en konstant prövning av tålamodet, en symfoni av tutningar och nära-döden-upplevelser med svindlande hastighet. Eller, ja, hastigheten är snarare en evighetsmaskin av stillastående.
• Boendekostnader: Trots att 23 000 pund låter som en ansenlig summa, är London en av världens dyraste städer att bo i. Hyran för ett litet kyffe kan äta upp en ansenlig del av lönekuvertet. En grundplåt är just det, en grund.
• Krav: För att ens få sitta bakom ratten krävs mer än bara ett B-körkort. Det behövs ett D-körkort, ett yrkeskompetensbevis (YKB), och en lokal kännedom som är bortom det vanliga. Att hitta till Picadilly Circus är en sak. Att hitta dit utan att köra på någon turist är en annan.

Hur många bussar finns det i London?

Herregud, du frågar hur många bussar? Det är en hel jävla armé. Londons bussflotta består av ungefär 8,600 fordon. De kryper fram som röda kackerlackor över hela stan, dygnet runt. Du kommer inte undan.

De slingrar sig fram på över 700 linjer, ett nätverk så tätt att det ser ut som om en full spindel har spytt över hela kartan. Du kan inte gå fem meter utan att en röd best dundrar förbi och nästan tar med sig din kebab.

Det är ju de där ikoniska dubbeldäckarna som ser ut som en telefonkiosk på steroider. Men sen har du de vanliga, tråkiga enkeldäckarna också. De är som den mindre coola lillebrorsan som ingen vill leka med.

Buss är bäst för korta resor, säger de. Skitsnack. Jag och Bosse fastnade en gång i två timmar på väg till Brixton. Luktade piss och gammal fish and chips. Bosse tappade sin kebab när dörrarna klämde den. Traumat sitter kvar.

• Passagerare per år: Innan pandemin stökade till allt, gjordes över två miljarder resor per år. Det är fler människor än vad som bor i Kina, typ.
• Miljövänliga? Jodå, de försöker. Hundratals är nu elektriska eller vätgasdrivna. De smyger fram tyst som en bakfull ninja, så se upp när du korsar gatan.
• Nattbussar (Night Bus): När tunnelbanan har somnat och du är för full för att hitta hem, är nattbussen din smutsiga, gungande räddare i nöden. Ett rullande efterkrigs-sjukhus.
• Inga kontanter, för fan! Försök inte betala med mynt. Då blir du utstirrad som om du just föreslagit att man ska ha ananas på en full English breakfast. Använd Oyster card eller betalkort.

Är det dyrt att åka buss i London?

Regnet smattrade mot fönstret på övervåningen. Jag och Anna hade tryckt oss längst fram på dubbeldäckaren, buss nummer 15 från Trafalgar Square. Hela staden var ett grått, blött, fantastiskt kaos och vi såg alltihop från vår perfekta lilla bubbla.

Jag hade en klump i magen när jag blippade mitt bankkort vid läsaren nere hos chauffören. Hade ingen aning vad det skulle kosta. En resa med tunnelbanan hade ju svidit till. Men så kollade jag mitt konto i appen senare. En resa. En enda resa.

Det var då jag fattade grejen. Hopper Fare. Det kändes som att jag hade knäckt en kod. Vi hoppade av vid St Paul's Cathedral, sprang in på ett Pret för en kaffe och hoppade sen på nästa buss mot Towern. Allt inom en timme. Och det kostade inget extra. Noll.

Tunnelbanan är snabb, visst. Men du är en råtta i ett rör. Där uppe på bussen, med regnet rinnandes nerför rutan, såg vi London leva. Det var värt varenda penny, och det var så få av dem. Helt sjukt. Billigt. Billigt.

Man åker inte buss i London för att spara tid. Man åker buss för att uppleva staden, och att det är det absolut billigaste sättet är bara en bonus. En jävligt bra bonus. Vi slutade nästan helt med tuben efter den dagen.

• Pris per bussresa (Pay as you go): £1.75.
• "Hopper Fare": Obegränsade byten till andra bussar eller spårvagnar inom en timme från första incheckning för samma pris, £1.75.
• Dagligt tak (Daily Cap) för endast buss: £5.25. Oavsett hur många bussar du tar under en dag betalar du aldrig mer än så.
• Betalning: Endast kontaktlöst bankkort eller Oyster card. Kontanter accepteras inte på bussar.
• Barn under 11 år reser gratis tillsammans med en betalande vuxen.