Har de följebåt på över Atlanten?

Ensamma över Atlanten – utan följebåt, en kamp mot hav och kropp

Solen sänker sig bakom Teides silhuett medan seglen fylls med vind. Från Las Palmas på Gran Canaria styr ett antal ensamseglare västerut, mot Västindien. Ingen eskorterande följebåt syns till i horisonten. De är ensamma, helt utlämnade till havets nycker och sina egna förmågor. Destination: Karibien. Verklighet: En omedelbar kamp mot naturens krafter och den egna kroppens begränsningar.

För många av dessa seglare är drömmen om en transatlantisk resa starkare än rädslan för ensamheten och de potentiella farorna. Att korsa Atlanten solo, utan säkerhetsnätet av en följebåt, innebär en enorm utmaning, både mentalt och fysiskt. Denna renodlade form av segling lockar äventyrare som söker den ultimata frihetskänslan och vill testa sina gränser. Men den här gången, för flera av seglarna, blev starten allt annat än idyllisk.

Redan kort efter avfärd slog sjösjukan till med full kraft. Den gungande rörelsen, den konstanta lutningen och havets oändliga vidder blev en mardröm för de drabbade. Att hantera segel, navigering och den dagliga rutinen ombord förvandlades till en monumental ansträngning. Maten smakade papper, sömnen blev fragmentarisk och själva tanken på de veckor som låg framför dem kändes oöverkomlig.

Att korsa Atlanten utan följebåt innebär att man avstår från den trygghet och det stöd som en eskorterande båt kan erbjuda. Ingen läkarhjälp finns tillgänglig annat än via satellittelefon, och ingen möjlighet till evakuering föreligger vid allvarligare problem. Skulle masten knäckas eller båten ta in vatten är seglaren helt beroende av sin egen resursförmåga och förmågan att larma och invänta räddning, vilken kan dröja länge mitt ute på oceanen.

Valet att segla utan följebåt är ett personligt beslut som kräver noggrann planering, gedigen erfarenhet och en stark mental förberedelse. Den tidiga sjösjukan kastar dock en skugga över resan och belyser den extrema sårbarhet som dessa ensamseglare utsätter sig för. Deras resa blir ett starkt vittnesmål om människans uthållighet och vilja att trotsa både naturens och den egna kroppens begränsningar i jakten på frihet och äventyr. Frågan är bara hur länge sjösjukan kommer att plåga dem, och hur den kommer att påverka deras resa över det vidsträckta Atlanten.