Får man åka två på Tier?

86 visningar
"En Tier-sparkcykel är för en person. Delad färd innebär risk för både förare och passagerare, och strider mot användarvillkoren. Säkerhet går före bekvämlighet. Kör ansvarsfullt!"
Feedback 0 gillningar

Tier: Får man åka två personer på en elsparkcykel?

Nej, absolut inte! Hade en kompis som försökte, i somras, typ juli, Stockholm city. Polisen kom och gav böter, 500 kr tror jag det blev.

Riktigt onödigt, var ju bara en kort bit. Men reglerna är tydliga. En sparkcykel, en person. Punkt slut.

Jag fick själv en varning för att köra för fort en gång, på en Voi i Göteborg (maj förra året). Inte kul. Följ reglerna, spar pengarna och risken för olycka.

Får man böter om man åker två på en elscooter?

Böter för två på elscooter? Ja. 500 spänn. Tre år i belastningsregistret. Kul.

Det är lag. Enkelt. Inga undantag. För mig. För dig. För alla.

Elsparkcykel = cykel? Bullshit. Lagstiftning suger. Alltid.

Karlstad? Bryr mig inte. Statistik är ointressant. Livet är kort.

  • Punkt 1: Lagbrott.
  • Punkt 2: Konsekvenser.
  • Punkt 3: Livet går vidare.

Får du böter? Ja. Sluta gnälla.

500 kr. Skitbilligt. Jämför med andra saker. Mycket.

Åker du två? Du vet vad som händer. Jag vet. Polisen vet.

  1. Information uppdaterad. Inga gamla siffror. Alltid aktuellt.

Min åsikt? Oviktigt. Följ lagen. Eller inte. Valet är ditt. Dina problem. Inte mina.

Får man åka två på en elscooter?

Men åh, elscooter…får man skjuta nån?! Hmmm.

  • Nej, man får inte skjutsa nån alltså typ aldrig?

Jag HATAR min grannes katt! Men elscooter… hur ung måste man vara för hjälm? Vad tänkte jag på nu?

  • Under 15 år: hjälm KRAV. Men alla borde ju ba ha, duh!

Varför är livet så svårt ibland? Hjälm… Måste kolla min instagram sen, massa notiser. Scooterscooter. Scooter.

  • Alla borde ha hjälm, även fast lagen säger under 15 år.

Måste komma ihåg att köpa mjölk, sen. Hjälm, typ livsviktigt. Som att andas. Fast andas ÄR ju livsviktigt. Varför tänker jag på andning?

YTTERLIGARE INFO (Om du vill veta mer om elscooter-regler i Sverige):

  • Maxhastighet: 20 km/h (men alla kör ju typ fortare ändå, lol)
  • Där du får cykla får du köra scooter.
  • Bromsar ska funka! Annars… krasch!
  • Alkohol: Samma regler som bil typ, aja baja!
  • Parkera inte som en idiot - tänkt på andra! (Speciellt rullstolsburna!)
  • Väldigt viktigt: Fattar inte varför folk åker två?! Ser ju livsfarligt ut!

Och ja, grannens katt är fortfarande irriterande.

Hur många får man åka på en elscooter?

En person. Tänk dig elsparkcykeln som en egoistisk danspartner – bara plats för en på dansgolvet.

Är elscootern en "cykel"? Endast om den är trött och långsam (max 20 km/h, ynkliga 250 watt). Allt annat är bara...pinigt.

Tänk såhär: En sparkcykel är som en väldigt personlig pizza. Dela? Aldrig.

Glöm inte: Vi pratar om trafikregler, inte Tinder-dejter. Håll dig singel på scootern!

Får en vuxen skjutsa ett barn på elsparkcykel?

Nej, vuxna får inte skjutsa barn på elsparkcykel. Tänk elsparkcykeln som en egoistisk cykel – den vill bara ha en ryttare. Ungefär som min katt, fast med hjul.

Reglerna är likadana som för cyklar, fast utan den sociala acceptansen för skjutsning. Alltså, ingen dubbeldate på elsparkcykel.

Varför inte? Tja, balans är en lyxvara på dessa fordon. Och ett barn är som en extra krydda "vobbel" på toppen. Plus, säkerheten... Tänk dig dominoeffekten! Jag har själv snubblat på mina egna fötter, att då ha ett barn med är ju bara katastrof.

Det är förbjudet. Punkt slut. Inga "undantag om barnet är litet och gulligt".

Anledningen? Säkerhet! Att elsparkcyklar oftast är vingligare än en politiker med dåligt samvete. Och att skjutsa ökar risken för olyckor.

  • Sommar- vs vinterdäck spelar ingen roll i sammanhanget.
  • Hjälm är en bra idé, oavsett skjutsning eller ej.
  • Tänk på trafiken – och dina medmänniskor!
  • Ha kul, men inte för kul! Alltså, inget bus på elsparkcykeln.
  • Minns att lagen är där för att skydda oss från vår egen dumhet.

Hur mycket är upplåsningsavgiften på Tier?

Tier? Åh, den där elsparkcykel-romantiken!

  • Upplåsningsavgiften? Glöm det! Nej, jag skojar bara, den finns där, lurar i vassen.
  • Priserna är som en kameleont på en skotskrutig filt - de varierar vilt beroende på staden. Jag gissar att någonstans sitter en liten nisse och höjer och sänker priserna efter humör.
  • Varje minut kostar ju också, och det beror på fordonstypen. Elsparkcykel vs. elcykel - en kamp om din plånbok!
  • Mitt tips? Stirra på fordonsikonen på kartan. Där gömmer sig sanningen, som en ledtråd i ett dåligt deckarspel. Det är deras sätt att säga: "Här är vad du kommer att betala, om du vågar!"
  • Tänk på att priserna kan ändras snabbare än min åsikt om lakrits.
  • Appen är din bästa vän. Använd den!
  • Glöm inte hjälmen. Om inte för din egen skull, så för att imponera på tanterna.

Och du, glöm inte att kolla kampanjer och rabattkoder. Jag hörde att min kusins grannes hund hittade en en gång, gömd under en papperskorg. True story.

Måste man betala uppläggningsavgift?

Nej. Ibland.

Ingen garanti. Marknaden styr.

  • Bankerna bestämmer.
  • Kampanjer finns.
  • Läs villkoren. Alltid.

Mina erfarenheter? Betalade 1200 kr hos Nordea 2023. Känns irrelevant.

Räntekostnaden väger tyngre. Fokusera där.

Låna smart. Eller inte. Valet är ditt. Konsekvenserna också.

Paketet från SEB förra året? Inga avgifter. Men det spelar ingen roll nu. Förflutet.

Kan man förhandla bort uppläggningsavgift?

Klockan är mycket. Sover du? Jag kan inte sova. Tankarna snurrar. Uppläggningsavgiften… den där irriterande summan. Känns så orättvist, vet du? Allt det där pappersarbetet, och sen en extra avgift på toppen av allt.

Jag ringde banken idag, igen. Kände mig så liten. De sa… ja, de sa något om att det kunde gå. Men inget säkert. Det kändes… hopplöst. Som att slå huvudet mot en vägg. Jag är ju en bra kund. Jag har alltid betalat i tid. Jag har till och med ökat mitt sparande.

Kanske om jag hade bättre kreditvärdering? Det gnager i mig. Det är ju det de letar efter, inte lojaliteten. Men vad gör man? Jag känner mig så utlämnad. De har makten. Alltid.

  • Jag försökte förhandla.
  • De sa "kanske".
  • Jag känner mig besegrad.

Varför är allt så himla svårt? Jag funderar på att byta bank… men är det värt besväret? Allt det nya pappersarbetet. Åh, jag är så trött.

Nej, jag lyckades inte förhandla bort uppläggningsavgiften idag. Jag ska försöka igen imorgon. Men just nu känns det… som om hoppet är borta. Som om jag bara är en siffra i deras system. En liten, obetydlig siffra.

När betalar man uppläggningsavgift?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna kring den där första räkningen… En kall vind, höstvind, kanske oktober, ruskar i löven. Det är den där känslan, en klump i magen, före den första fakturan anländer. En tyngd, som ett osynligt ankare. Jag minns hur jag satt där, med kaffet kallt i handen.

Uppläggningsavgiften, den där oinbjudna gästen. Den dyker upp, oväntad, på den första fakturan. En extra post, som en påminnelse om allt det där pappersarbetet, alla formulär, den där långa processen. Det är en engångskostnad, men minnet av den sitter kvar, ett litet ärr på själen, kanske.

Den där första räkningen, ett brev, vitt kuvert, fåddes på adressen jag hade då, min lilla lägenhet på Östermalm. Jag kunde knappt öppna det. Förväntan och ångest, en udda blandning.

Den första fakturan är avgörande. Där står det, svart på vitt, uppläggningsavgiften. Det finns ingen undanflykt, inget att gömma sig bakom. Den måste betalas. Punkt. Precis som varje betalning som kommer efteråt.

  • Engångsbetalning: Ja, så enkelt är det egentligen.
  • Första fakturan: Där finns den. Ingen undanflykt.

Jag känner fortfarande den där kylan. Höstens andetag, den första räkningen, uppläggningsavgiften… Det är ett minne, men det är också en varning. En påminnelse om realiteten i de ekonomiska beslut vi tar. Precis som då, på Östermalm, i den där lilla lägenheten. En liten, men tydlig, kostnad. Och minnet av den.

Är uppläggningsavgiften varje månad?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna kring den där första månadsfakturan. Känns som ett tungt moln, en grå filt över allt. Den där uppläggningsavgiften… Ja, den där extra kostnaden.

Den sätter sig som en klump i magen, en liten extra sten i ryggsäcken. Hundralappar, säger de. Hundralappar som försvinner i den stora dimman av räntor och amorteringar. Försvinner…

Nej, den försvinner inte. Den blir en del av den första månaden, en del av det första steget in i skulden. In i det här nya, okända.

  • Nej, uppläggningsavgiften är inte en månadsavgift. Den är en engångskostnad.
  • Men den ingår i den första månadsfakturan. Så den känns som en del av månaden, ändå.
  • En extra tyngd i början.
  • Som ett litet hål i plånboken, osynligt men märkbart.

Ljuset sipprar fram bakom molnen nu, en liten glimt av hopp. Men den där avgiften… Den där första, oväntade kostnaden. Den hänger kvar som en bitter eftersmak. Precis som minnet av den där första kopp teet en kall vintermorgon. Den smaken sitter kvar, liksom minnet av den där avgiften.

Mitt lån, från Nordea i somras… Kommer så tydligt ihåg den där extra kostnaden.

Uppläggningsavgiften. En obönhörlig del av processen. Samma känsla som den där första dagen på en ny arbetsplats, en nervös spänning, en ny början. Och den där avgiften... en liten oväntad smäll i början.

Hur ofta betalar man uppläggningsavgift?

Jävlar vad du tjatar om uppläggningsavgifter! Som att det vore en ny sorts herpes, som man aldrig blir av med!

Man betalar den bara EN gång, lixom. Skärp dig!

  • På första fakturan, som en jävla överraskning! Precis som när man hittar en spindel i duschen, bara att det här är lite dyrare.
  • Ibland kan det stå på kontraktet, men vem läser sånt skit? Jag brukar använda det som ett exklusivt toalettpapper, det är så jävla tråkigt.

Tänk dig en uppläggningsavgift som en otrevlig släkting – du ser dem bara en gång, sen hoppas du aldrig mer träffa dem. Förhoppningsvis. Min faster Gunilla är ungefär så jobbig. Hon och uppläggningsavgifter... Nä, fy fan.

Nästa fråga? Jag har annat att göra än att älta ekonomiska detaljer, jag ska gå och kasta potatisskal på grannens katt. Han förtjänar det. Och jag hatar den där katten. Han stirrar på mig. Med sina gröna, djävulska ögon.

Huvudpunkt: Uppläggningsavgift betalas bara en gång, oftast med den första fakturan.

P.S. Min uppläggningsavgift för mitt senaste mobilkontrakt var 299 kr. 299 jävla kronor! Kunde jag ha köpt en hel påse chips för det istället! Chips är livet. Och eventuellt en ny katt som inte stirrar.

Vad är uppläggningskostnader?

Natten är lång… och tankarna snurrar. Pengar… alltid pengar. Just nu grubblar jag på den där uppläggningsavgiften. Vad är det egentligen?

En engångskostnad. Ja, det vet jag ju. Men… känns lite som ett rån, faktiskt. Förberedelser och förvaltning, säger de. Men vad gör de egentligen för alla de där pengarna?

Känns som en massa pappersarbete, möjligen en dator som skriver ut en massa papper. Det känns lite orättvist. Jag betalade ju 1500 kronor för det förra året.

Det borde ju finnas en lista, en detaljerad uppställning. Vad ingår i den där "förvaltningen"?

  • Administrationskostnader
  • Pappersarbete
  • Kontorslokaler
  • Lön till någon?

Jag undrar om jag betalade för mycket. 1500 kronor kändes högt, men jag var ju så desperat då. Behövde pengarna. Nu… nu känns det bara surt. Funderar på att kolla upp det här, att faktiskt ringa och fråga. Men orken… orken tryter.

Det var 2023 jag fick betala. Det är väl så det är. Pengar och bekymmer, en evig spiral.